bland sommar, troll och fjärilscirkus

Det som jag saknar mest när sommaren går i faslig fart och utan semester är dagarna ute vid Norrdal, mina föräldrars torp. De där dagarna kommer inte så ofta som jag önskar.

Vi gav pappa en fiskare. Precis som honom själv, så den passade fint tyckte vi.

Om jag inte minns helt fel så var det nog med inspiration från Sundborn, Carl Larssons hem, som köket målades gult en gång i tiden.

Oreganon växer som ogräs och det är tur för alla fjärilar. Nomi skulle rädda en skadad vinge men jag tror att den fjärilen redde sig själv när allt kom omkring. Jag har märkt av att fjärilar och nyckelpigor gillar sommaren 2016. Vi har massor och jag har sett sådana jag bara minns från förr. Hoppfullt, tänker jag.

Barfotabarn. Den här tjejen har gått utan skor så länge jag minns. I likväl Stockholm och Paris såsom grusvägar.

Stövlar från gamla tant Svea som inte finns sedan många år tillbaka. Vi tog oss mot stenmuren, minns ni när frosten låg kritvit just här? Det är ängar åt ena hållet och trollskog åt andra hållet.

Tänk att bara en stenmur från urminnes tider kan skilja de gröna ängarna fulla med blåklockor från en skog där allt är torrt och brunt.

Fast att troll skulle vara onda strök vi genast. Och trots att den här typen av skog kan kännas en aning mer åt det dystra hållet så var det mer som om de trivdes där bland skuggan. Trollen alltså. Inte för de kryllade av dem precis just då men det är helt normalt var det någon som sade. Vi bestämde oss för att lämna en present från andra världen. Bara för sakens skull. Nomi sprang hämtade och hämtade blåklockor, därute i ljuset, som de kunde använda som kojor till småtrollen. Eller om de hade myror som husdjur vilket inte var alldeles omöjligt.

” Till trollen ”

Vi länsade våra fickor som var så när som tomma än på en guldtia. Nog för att vi vet att trollen gillar glitter fast mest var det till byggmaterial. Ett lite lyxigare än de var vana med liksom.

När de steg ur trollskogen och började ropa var de hemskt modiga. Men det var ju någon som svarade. Det lät som pappa. Men nej han var ju och fiskade. Som morfar då! Nej, han var ju också och fiskade…

”Charlie, får jag känna på ditt hjärta? ”

Det är såklart att hjärtan bultar i hundranittio av rena rama förskräckelsen. Troll som svarar, det hade vi ju inte räknat med.

Plötsligt fick vi därför lite bråttom, det är ju lätt att få det när hjärtan bultar som mest. Gräset kändes onaturligt högt fast det i själva verket var precis tvärtom. Som tur var hade den lilla vårfloden torkat ut och bildat en liten stig där vi behövde den som bäst.

Nu kan man ju tro att Nomi skyddar sin tvillingbror från trollen men det var de gigantiska rotvältorna. Såhär på tryggt avstäng konstaterade de hur livsfarliga de såg ut.

Verkligheten kallade så snart vi kom tillbaka till Norrdal. Tydligen något världsviktigt via min telefon.

Antingen badar man eller annars gör man det inte alls. Så funkar Viggo. Inte ett bad på dagar och sedan 5 timmar i sträck. Nu var det sträckläsning som vem har tid för bad då kan man fråga sig. Boken Omänniskor var tydligen väldigt bra och nu frågar man ju sig lite om fortsättningen efter uppbrottet mellan de båda författarna.

I de mörkaste vatten…

Tänk att sjön nästan är lika varm som vår uppvärmda pool. Det är en vacker sommar vi har.

Blåbär efter badet, precis som på sjuttiotalet.

Samma stig och samma blåbärsbuskar och samma smak.

Vi pratade en del om det där med älvorna som hängde kjolarna på tork.  Och nu har vi alla hört hur de ringer, det är bara att spetsa öronen.

”Jag tänkte att vi åker till landet och köper en katt för 4 kronor. Han sade att Tösen kostade det. 4 kronor!! Hör du mamma! Fyyyyra!! Och hon är jättejättemjuk. Och gosig.”

Charlie ser och lär om konsten att filea dagens fångst av abborrar.

Lite småläskigt är det allt.

Min mamma visar den allra första gardin min mormor inhandlade när hon satte bo tillsammans med min morfar på 30-talet. Hur vacker som helst.

Rottingvagnar är bra fint. Syskonporträtt med min mamma i mitten.

Sedan blev det fjärilscirkus. Med de mjukaste händer lånade Liv och Nomi de fjärilar som ville för en stund.

Tydligen var det inget märkligt alls för en fjäril.

Ögonkontakt var hemligheten.

Sommaren, du är snäll och alldeles mjuk just nu.