i en del av andalusien

Såklart blev ju beslutet att fara iväg mitt i alltihop väldigt bra. Vad annat kunde man tänka sig egentligen. Fast kanske kunde jag inte riktigt föreställa mig känslan av att hamna i ett spanskt stenhus med vidsträckta bergsvidder var man ser. Att landa i att vardagen är någon helt annanstans och nästan overkligt långt borta. Vi befinner oss i en del av Andalusien och mellan hundratals bergstoppar och miljoner olivträd. Det är vår yogalärare Pernilla som anordnar sin första yogaresa och kära hjärtanes vilken resa, jag tänker att hon är som gjord för det här.

Vi har en egen kock, Britt-Marie, som lagar oss sagolika middagar. Ni vet när maten är sådär så man blir lite stum. Och bara äter och äter och ursäktar sig med att jag måste äta lite till innan jag kan konversera.

Huset ligger fyrtiofem minuters bilresa från Malaga och är en egen värld. Så snart man kliver in bakom de magiska dörrarna är det som om allt annat är bakom en.

Jag tror det har något med läget att göra. Var man än ser så är det precis såhär.  Det är som om världen är en evighet och att den är mjuk och väldigt skön. Alla dar. Såklart är det  inte hela sanningen men det är väldigt lätt att inbilla sig och det räcker gott för mig under en vecka. Det borde vara alla förunnat, att leva i som en egen värld under en vecka. Tror att det kommer komma mycket ur det som inte hade hamnat hos mig per automatik.

Vi kom hit sent i lördags kväll men solen hade fortfarande inte gått ner.

Runt huset växer allt man kan tänka sig och det ser ut som på låtsats.

Pernilla, lärde jag och Linn känna för en tid sedan då vi började yoga hos henne. Hon är helt magisk. Jag vet ingen som besitter så mycket kroppskunskap som hon (faktiskt väldigt mycket annan kunskap också, klok tjej), därför är en yogaklass med henne perfekt in i minsta lilla kroppsdel. Hon kan säga sådant som att man ska trycka lite lätt med tredje tån, så känns det i vänstra axelns innersta del. Exakt så säger hon inte men hon vet precis hur kroppen fungerar och vad yogan gör med dig. Hon smyger runt som i hemlighet då och då, lägger en hand på något som kanske ser en aningen fel ut och vips så känns hela alltet totalt annorlunda. Uppmärksam som mycket få. Lägg dessutom till ord och berättelser som är som sagor hela bunten, hennes sätt att utrycka sig är så jag blir avundsjuk och önskar att jag också kunde berätta sådär. Jag har försökt ibland, när jag och barnen skulle yoga. De stirrade på mig med uppspärrade ögon och förstod inte ett dyft av vad jag tjatade om. Med Pernilla är det tvärtom, hon får en att tänka att precis såhär är bra att leva. Exakt de här tankarna vill jag samla på. Och det fina är att det är inte det minsta flummigt och konstlat utan helt naturligt.

Sällskapet är fint och vi är inte så många vilket känns som oerhörd lyx.

Vi yogar två gånger om dagen. Och första passet är precis innan solen nått över stenmuren. Morgonpasset är Yinyoga vilket är helt nytt för mig men fantastiskt. Det extra speciella med Pernillas klasser är att det är en total upplevelse, från början till slut. Hon är så otroligt bra på de små detaljerna, de nästan oigenkännliga nyanserna, de få orden som har så stor innerbörd. Som sagt. Med risk för att låta som jag talar från en annan värld, vilket jag i och för sig gör, men ändå utan att ni ska tro att jag upplevt ett annat universum… Men efter en yogaklass här är det som jag fått så mycket med mig. Hur kan nittio minuter förvandla ens mindset och tankebanor, hur kan de balansera sådant som är kaos strax innan. Hur kan dofter bli intensivare och utsikten se annorlunda ut när man öppnar ögonen. Det får en att fundera på hur man lever annars och väldigt ofta, när stressen står en över öronen. Det är ju lätt att missa då, det som är allra viktigast.

Pernillas företag är än så länge lokalt, lyllos oss, men jag lovar att jag kommer bli den första som berättar när ännu fler får ta del av hennes yoga.

Vårt rum med utsikt mot min arbetsplats denna vecka.

Det är fasen så man tror att jag slängt på all världens filter här. Eller är det en plansch? Men nix. Öppen utsikt mot vidderna. Jag kan inte sluta titta.

Frukost, eller två frukostar, lunch och middag. Lägg av sådan lyx.

Det finns en liten by bakom hörnet som mest bara är vacker. Fast en mataffär i alla fall.

Lite såhär i det tjusiga.

Vårt hus som fortsätter över krönet och ner i sluttningen.

Och så var det ju den magiska dörren med den lilla dörren. Där bakom börjar det, hejdå andra världen.

Hela huset är fullt av små platser att dra sig undan eller för all del finhänga med  sällskapet. Jag älskar att vara under lövverk. Det är precis perfekt för mig. Lite sol på någon del av kroppen så man håller värmen men inget gassande och solsveda. Sedan låter vinden vackert bland bladen också.

Sällskapet i en vecka. Fint.

Pernilla och Britt-Marie som lagar maten. Yogagröt är förövrigt en av mina stora nya favoriter. Fast vi hinner med fyrarättersmiddagar och cava också.

Sara och Ylva.

Kök med utsikt. Huset går att hyra, ska försöka finna ut var man gör det någonstans. Då får man ju liksom inte allt detta,  men i alla fall den vackra platsen.

Himmelskt.

 Årets smartaste drag. En hel vecka i en annan värld. Nu fick jag precis en chiapudding serverad och strax väntar dagens andra yogapass… Alltså. Tack.