• DAILY LIFE

    alla borde ha en fåtölj precis där bergen börjar

    25052016-MX8A0776

    Hemma igen. Med varmt hjärta och träningsvärk. En högst oväntat kombo om sanningen ska fram. Nu gäller det bara att hålla fast. Tvärfast och inte ramla in i mina usla vanor igen. Trots att de sista veckorna innan sommarlov och semester gör sig högst påminda.

    27052016-MX8A1593

    Så andas. Kanske inte såhär, när det är några meter ner till stengolvet. Men ändå.

    25052016-MX8A0692Kanske är det fokuset man inte får släppa. Fokus på att man alltid har ett eget val när det kommer till kritan. Och så var det där om inbillningen om att allt går så mycket bättre om vi stressar som om det inte fanns någon morgondag. Vilket är helt osant och med motsatt verkan.

    27052016-MX8A1637Kanske ska jag aldrig säga nej när mina flickor frågar om jag kan fläta deras hår. Säga nej eller kanske eller vi får se om vi hinner. Ett flätat hår bör ju inte vara beviset på en lugn morgon, då har något gått snett.

    26052016-MX8A1057-2

    Det här är Linn och inte jag.

    25052016-MX8A0755

    Kanske upplever många som träffar mig som rätt lugn. Eller åtminstone inte som om stressen ligger som ett ont moln runtomkring mig. Till saken hör att jag har lätt att släppa saker, att jag är väldigt bra på att låtstats att saker ser helt annorlunda ut än vad de egentligen är. Jobb liksom, har jag verkligen ett jobb, kan jag tänka under en stund när bergen är sagolika och istället fundera över hur snabbt solen går ner. På några futtiga sekunder ligger utsikten dunkel och mörket kommer krypande. Hur lätt är det inte att missa alltsammans…

    25052016-MX8A0729Men lika mycket som jag kan invagga mig i en låtsatsvärld lika mycket kan jag sluta att andas och inbilla mig att själva världen  är nära att gå under när saker hopar sig som de gör. Det märks nog inte jättemycket utifrån men det sitter väl förankrat i hela mitt väsen.

    25052016-MX8A0705Det är då det gäller att påminna sig om att det faktiskt går att kombinera solnedgångsräknande och jobb. Och  världen rasar inte trots att det inte blir exakt så som man tänkte från början. Att lägga saker på en nivå, en bra balanserad nivå.

    27052016-MX8A1582Och ja, hur var det med stöket. Inte så mycket balans där. Gissa vilken fåtölj som är min? Kanske är jag en plåga att dela rum med… men det må så vara.

    24052016-MX8A0637

    Skratta mera. Det låter ju klyschigt värre men det  är bra att påminna sig.

    26052016-MX8A1078

    Och yoga mer. Varje morgon startade vi med Yinyoga vilket fastnade som min nya favorit. I kombination med Viryayoga framåt kvällen.

    26052016-MX8A0863

    Och maten då. Jag är ju en sådan som glömmer. Det är verkligen inget jag är stolt över, snarare tvärtom. Så urbota korkat.

    27052016-MX8A1772

    Att yoga såhär är kanske inte allas vardagsyoga.

    27052016-MX8A1834

    Å andra sidan tänker jag att vi har så mycket sparat i våra sinnen och det är precis som de gör sig påminda just i yogan.

    27052016-MX8A1919

    Det kommer bli mitt års största utmaning att hålla fast vid den här veckan. Eller möjligen inte bara detta år utan allt tillsammans. Att inte låta den fladdra iväg bland jobb och måsten.

    26052016-MX8A1341

     Pernilla vår yogalärare – som gjord för allt detta

    26052016-MX8A1422

    Såklart att vi passade på att samla allt i bilder. När man nu ändå hade chansen. Utifall man skulle glömma mellan varven.

    27052016-MX8A2240-2

    Men det var ju mest det hela det här blogginlägget gick ut på, att jag tänker inte glömma. Hur mycket kaos det än blir.

    Och förresten, alla borde ha en fåtölj precis där bergen börjar.

  • DAILY LIFE

    Plumbago auriculata

    26052016-MX8A0999

    Vi roar oss med lite fotografering här bland bergen.

    26052016-MX8A1124Hittade den här växten, blev som besatta och använde den till alla bilder. En uppmärksam läsare på instagram berättade att det var en Blyblomma, Plumbago auriculata. En växt som tydligen inte blir såhär härlig i Sverige men i en och annan kruka så gärna.

    26052016-MX8A1088 Huset vi bor i består egentligen av två hus med en hel massa enskilda rum och platser att dra sig undan på. Här smög vi över på terassen bredvid.

    26052016-MX8A1105

    Varje hus har eget utekök med pool. Och stenugnsgrill som gör en ganska avundsjuk.

    26052016-MX8A1114

    Små fina detaljer överallt. Marocko ligger ju ett stenkast härifrån vilket märks.

    26052016-MX8A1147-2

    Dörren som leder oss tillbaka till vår del av huset vill jag ta med mig hem. Och hemma är vi imorgon igen. Tänka sig.

  • INSPIRATION - INTERIOR

    workspace

    23052016-MX8A0379

    Det är såhär jag jobbar den här veckan. När jag väl gör det vill säga. Är det kanske inte såhär man alltid borde ha det? Det är ju lätt att tanken slår en. Här på berget bland vindarna så valde man att göra själva pergolan av stål. Smart kan tänkas, på vindarna men också för att den står pall år och fukt. Och egentligen är det ju själva växtligheten som är allra viktigast när allt kommer omkring.

    23052016-MX8A0404

    Som sagt, så här är lagom sol för mig. Kolla lövskuggorna på datorn, bara en sådan sak.

    23052016-MX8A0410

    Också smarta bord. Och fruktansvärt vackra. Jag tror att de är hemmagjorda och skulle passa väldigt bra även om somrarna därhemma när regnet kommer ofta.

    24052016-MX8A0630

    Jag har lovat mig själv att det blir väldigt många krukor ute när vi kommer hem. Ska flytta ut allt som är inne som om växterna också får semester. Och sedan har jag tänkt på att det där med att det inte sitter i själva växtens tjusighet, snarare att det är mängden som gör det. Precis tvärtemot om hur jag brukar tänka. Men kanske kan man ta över sådana gröna som andra har tröttnat på eller något åt det hållet.

    24052016-MX8A0656

    Maten vi äter.

    24052016-MX8A0666

    Och utsikten vi omger oss med.

  • DAILY LIFE

    i en del av andalusien

    21052016-MX8A0129-2

    Såklart blev ju beslutet att fara iväg mitt i alltihop väldigt bra. Vad annat kunde man tänka sig egentligen. Fast kanske kunde jag inte riktigt föreställa mig känslan av att hamna i ett spanskt stenhus med vidsträckta bergsvidder var man ser. Att landa i att vardagen är någon helt annanstans och nästan overkligt långt borta. Vi befinner oss i en del av Andalusien och mellan hundratals bergstoppar och miljoner olivträd. Det är vår yogalärare Pernilla som anordnar sin första yogaresa och kära hjärtanes vilken resa, jag tänker att hon är som gjord för det här.

    21052016-MX8A0062-2

    Vi har en egen kock, Britt-Marie, som lagar oss sagolika middagar. Ni vet när maten är sådär så man blir lite stum. Och bara äter och äter och ursäktar sig med att jag måste äta lite till innan jag kan konversera.

    21052016-MX8A0116-2

    Huset ligger fyrtiofem minuters bilresa från Malaga och är en egen värld. Så snart man kliver in bakom de magiska dörrarna är det som om allt annat är bakom en.

    21052016-MX8A0093-2

    Jag tror det har något med läget att göra. Var man än ser så är det precis såhär.  Det är som om världen är en evighet och att den är mjuk och väldigt skön. Alla dar. Såklart är det  inte hela sanningen men det är väldigt lätt att inbilla sig och det räcker gott för mig under en vecka. Det borde vara alla förunnat, att leva i som en egen värld under en vecka. Tror att det kommer komma mycket ur det som inte hade hamnat hos mig per automatik.

    21052016-MX8A0107-2

    Vi kom hit sent i lördags kväll men solen hade fortfarande inte gått ner.

    21052016-MX8A0111-2

    Runt huset växer allt man kan tänka sig och det ser ut som på låtsats.

    21052016-MX8A0087-2

    Pernilla, lärde jag och Linn känna för en tid sedan då vi började yoga hos henne. Hon är helt magisk. Jag vet ingen som besitter så mycket kroppskunskap som hon (faktiskt väldigt mycket annan kunskap också, klok tjej), därför är en yogaklass med henne perfekt in i minsta lilla kroppsdel. Hon kan säga sådant som att man ska trycka lite lätt med tredje tån, så känns det i vänstra axelns innersta del. Exakt så säger hon inte men hon vet precis hur kroppen fungerar och vad yogan gör med dig. Hon smyger runt som i hemlighet då och då, lägger en hand på något som kanske ser en aningen fel ut och vips så känns hela alltet totalt annorlunda. Uppmärksam som mycket få. Lägg dessutom till ord och berättelser som är som sagor hela bunten, hennes sätt att utrycka sig är så jag blir avundsjuk och önskar att jag också kunde berätta sådär. Jag har försökt ibland, när jag och barnen skulle yoga. De stirrade på mig med uppspärrade ögon och förstod inte ett dyft av vad jag tjatade om. Med Pernilla är det tvärtom, hon får en att tänka att precis såhär är bra att leva. Exakt de här tankarna vill jag samla på. Och det fina är att det är inte det minsta flummigt och konstlat utan helt naturligt.

    21052016-MX8A0080-2

    Sällskapet är fint och vi är inte så många vilket känns som oerhörd lyx.

    22052016-MX8A0148

    Vi yogar två gånger om dagen. Och första passet är precis innan solen nått över stenmuren. Morgonpasset är Yinyoga vilket är helt nytt för mig men fantastiskt. Det extra speciella med Pernillas klasser är att det är en total upplevelse, från början till slut. Hon är så otroligt bra på de små detaljerna, de nästan oigenkännliga nyanserna, de få orden som har så stor innerbörd. Som sagt. Med risk för att låta som jag talar från en annan värld, vilket jag i och för sig gör, men ändå utan att ni ska tro att jag upplevt ett annat universum… Men efter en yogaklass här är det som jag fått så mycket med mig. Hur kan nittio minuter förvandla ens mindset och tankebanor, hur kan de balansera sådant som är kaos strax innan. Hur kan dofter bli intensivare och utsikten se annorlunda ut när man öppnar ögonen. Det får en att fundera på hur man lever annars och väldigt ofta, när stressen står en över öronen. Det är ju lätt att missa då, det som är allra viktigast.

    22052016-MX8A0161

    Pernillas företag är än så länge lokalt, lyllos oss, men jag lovar att jag kommer bli den första som berättar när ännu fler får ta del av hennes yoga.

    22052016-MX8A0180

    Vårt rum med utsikt mot min arbetsplats denna vecka.

    22052016-MX8A0227

    Det är fasen så man tror att jag slängt på all världens filter här. Eller är det en plansch? Men nix. Öppen utsikt mot vidderna. Jag kan inte sluta titta.

    22052016-MX8A0233

    Frukost, eller två frukostar, lunch och middag. Lägg av sådan lyx.

    22052016-MX8A0246

    Det finns en liten by bakom hörnet som mest bara är vacker. Fast en mataffär i alla fall.

    22052016-MX8A0266

    Lite såhär i det tjusiga.

    22052016-MX8A0292

    Vårt hus som fortsätter över krönet och ner i sluttningen.

    22052016-MX8A0304

    Och så var det ju den magiska dörren med den lilla dörren. Där bakom börjar det, hejdå andra världen.

    22052016-MX8A0310

    Hela huset är fullt av små platser att dra sig undan eller för all del finhänga med  sällskapet. Jag älskar att vara under lövverk. Det är precis perfekt för mig. Lite sol på någon del av kroppen så man håller värmen men inget gassande och solsveda. Sedan låter vinden vackert bland bladen också.

    22052016-MX8A0311

    Sällskapet i en vecka. Fint.

    22052016-MX8A0321

    Pernilla och Britt-Marie som lagar maten. Yogagröt är förövrigt en av mina stora nya favoriter. Fast vi hinner med fyrarättersmiddagar och cava också.

    22052016-MX8A0332

    Sara och Ylva.

    22052016-MX8A0337

    Kök med utsikt. Huset går att hyra, ska försöka finna ut var man gör det någonstans. Då får man ju liksom inte allt detta,  men i alla fall den vackra platsen.

    22052016-MX8A0367

    Himmelskt.

    22052016-MX8A0374 Årets smartaste drag. En hel vecka i en annan värld. Nu fick jag precis en chiapudding serverad och strax väntar dagens andra yogapass… Alltså. Tack.

  • KIDS

    operan

    20052016-MX8A9859

    Igår drog vi på oss paljetterna, åtminstone en av oss. Och for till stan för att gå på Operan.

    20052016-MX8A9868

    Den där valväskan. Hur söt? Rymmer inte så mycket mer än det allra viktigaste men kan användas som gosedjur och kudde, bra ju.

    20052016-MX8A9898 Vi hängde en stund vid Karlaplan och Charlie fotograferade allt han kunde. Från vrålåk till en stackars giftaskille som körde mini-triathlon i allt från fontänsimmande till att cykla i badbrallor.  Kanske har vi lite olika syn på det där med en bra bild.

    20052016-MX8A9933Min mamma och Liv. Tycker det är fascinerande hur mina föräldrar står ut med dessa tweenisar. Så mycket mer än man själv. Men det är kanske så det blir.

    20052016-MX8A9919Min pappa och Charlie. Då vi inte är sportfantaster direkt i vår familj så är det hos morfar Charlie tankar fotbollsfakta och alla händelser som kan räknas in i sportgenren. Det är där de bästa tipsen finns och bästa sällskapet för alla matcher i världen. De här två framför tv:n vid en stormatch, ni förstår säkert… Som grekiska för min del.

    20052016-MX8A9945

    Vi åt en tidig middag på Lo Scudetto.

    20052016-MX8A9950

    Hur många bilar kan man fotografera? Charlie var lyrisk. Östermalm är ju proppat med flotta vrålåk och det fortsatte när vi närmade oss Operan.

    20052016-MX8A9964

    Absolut sista sekunden.

    20052016-MX8A9982

    Bara att vistas på Operan är ju något alldeles särskilt. Det är ju väldigt vackert såklart men jag tänker också att det är för att det är så vansinnigt olikt det man gör till vardags. Man känner ju liksom som ett sus i magen redan när man öppnar dörrarna. Alice i Underlandet måste vara den perfekta baletten att börja med. Som barn men kanske även som vuxen om man inte har vanan. Mycket för att det är modernt i all sin klassiska form, med videoteknik och stundtals lite som en snabb tecknad film. Det händer något varje sekund och blir du inte som uppslukad ändå så har du ändå något att fästa blicken på. Men det är lätt att bli förtrollad, jag kom på mig själv att liksom tappa allt annat och bara fångas av allt som hände på scenen. Jag tror jag måste smälta det hela för att veta exakt vad som händer med en, tänker att det kommer efteråt. Barnen var också som i den andra världen, inget gnäll, inget när är det slut och bara – det är så bra.

    För ett par år sedan besökte vi ju Operan under dag så de hade som öppet hus. Rekommenderas varmt om sådant kommer igen. Då har man historierna i bakhuvudet när man sitter där och det är fint.

    20052016-MX8A0008

    Kikare är bra. Och att läsa in handlingen innan om man inte har koll. Och kanske förklara lite vad allt handlar om.

    20052016-MX8A0029

    Ja vad säger man, det är lätt att skratta åt dem såhär på distans. Sist ut från Operan i alla fall.

    20052016-MX8A0037

    Stockholm börjar bli sommar och det finns nog i ingen stad i världen som känns så härlig just då. Nu kära ni, ska jag hoppa på ett plan.

     

  • TRAVEL

    elsa och josef frank på millesgården

    MX8A9853

    Igår var jag på en sådan fin bloggträff. Det var Elsa som bjudit in till Millesgården för blomsterbinderi och afternoon tea. Hur mysigt?! Och hur vackert är inte denna plats ute på Lidingö, som jag aldrig tidigare besökt. Tydligen blev jag som förstummad av fint sällskap och själva platsen så att inte en endaste bild fastnade på omgivningarna.  Men hos Elsa finns redan en hel massa bilder från dagen och platsen.

    Och i alla fall, så värt sitt besök.Och särskilt nu då, då utställningen Josef Frank Mönster – Möbler – Måleri precis har slagit upp dörrarna. Sommarutställningen som pågår ända fram till oktober består av fyra delar. I Konsthallen kan man gotta sig i Frank´s fantastiska textilier och mönster. Alltså, det är ljuvligt att se detta på meter från taket.

    I det inre galleriet presenteras ett urval av alla de tidigare okända akvareller som Josef Frank målade. Dessa målningar har också resulterat i en bok som släpps nu i samband med utställningen. En makalös historia om av en slump upptäckt akvarellskatt har resulterat i en härlig bok med en hel massa personliga texter.

    I utställningen får man dessutom strosa runt i Anne´s hus som inreddes av Estrid Ericsson och Josef Frank. Och somrigt som det ändå bör var såhär års inspireras alla rabatter och blomsterarrangemang på Nedre Terassen i sann Frank-anda.

    MX8A9733

    Många fina historier ryms i den här utställningen. Bara en sådan sak att Josef Frank inte började måla akvarell förrän vid 68 års ålder. Inspirerande kan man tänka vid 45…

    MX8A9744

    För att inte tala om blomsterhavet. Vi skulle inspireras av Frank´s mönster och överföra dem i blombuketter. Sämre kan man ju ha det.

    MX8A9758

    Brita hade världens finaste blus och en ännu finare bebis Essa i vagnen.

    IMG_9586

    Påtal om klädval så var jag och Isabelle  lite av modetvillingar dagen till ära men gärna det. Hos Isabelle finns en hel hög med bilder från dagen.

    MX8A9760

    Jag hoppade in i rabatten och tog en bild på Marie.

    MX8A9767 Flora binder. Emily assisterar Maria som också hon har bloggat fint om utställningen och den vackra platsen.

    MX8A9771

    Jag tänker att Maria skapade den mest frankiska buketten. Ingen ängslighet här inte.

    MX8A9782

    Emma, som gjord för ett blomhav.

    MX8A9792 Alltså, den där brudslöjan. Hur fluffig är den inte. Ser verkligen fram emot när min rabatt ska blir som ett enda stort moln.

    MX8A9793Emma  hade förresten blivit med Gotlandstorp precis  innan bebis Nr 2. Så himla härligt med dem som bara följer sina drömmar, sådär plötsligt över en helg liksom.

    MX8A9795 Koncentration.

    MX8A9798 Och blomsterbilder.

    MX8A9800

    Det märkliga är att när man beger sig från ett kaos och hamnar såhär är det som om dagen fick en massa extratimmar. Förstår inte hur det hänger ihop men fint är det i alla fall.

    MX8A9821

    Och så lite afternoon tea på det med Sandra i mitten. I Anne´s hus. Lägg av vad speciellt. Kände en viss nervositet att spilla blåbärsmarmelad på mattan. Anne var sekreterare och värdinna på Millesgården och det här var hennes bostad. Mitt i Skulpturparken. Det intressanta var att redan 1936 lämnades Millesgården över till svenska folket som gåva. Och man bodde alltså i mitten av hela alltet. Men jag tänker att livet aldrig blir tråkigt på så vis, man vet aldrig vem man hittar bakom gardinerna.

    MX8A9805Så himmelskt lyxigt att få några timmar med dessa fina. Perfekt i min kaosvecka. Som en present i sig. Blommor och en massa härliga människor, kanske det enda man behöver. Tack Elsa för att jag fick komma!

    MX8A9849 Påtal om kaos. Nu finns det ingen återvändo. Dags att packa kameragrejor, yogamatta och lite Alice i Underlandet-biljetter på det. Ses i Spanien eller något åt det hållet.

  • INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM,  TIP ABOUT GIFTS

    mokkasin tar lite lov

    MX8A9540

    Äntligen har vi lyckats fylla vår butik igen. Som om det nu vore så storslaget kanske någon tycker. Men då butiken bara är en liten del av allt vi tar oss för så räcker inte alltid tiden. Vi har dessutom haft en plan att byta ut en stor del av sortimentet. Här är vi inte helt klara men i alla fall en bra bit på väg. Så lagom när vi själva far iväg en vecka känns det skönt att vi hann såhär långt. Under dagen imorgon läggs dessutom Numero 74´s produkter in, med leverans när vi är på plats igen. Så viktigt att komma ihåg är  om du vill beställa något inför nästa vecka måste det göras innan lunchtid imorgon. Annars är vi på annan ort, i annat land. Och därifrån kan vi inte skicka minsta lilla paket, hur gärna vi än skulle önska.

    MX8A9522

    Danska Fabelab ligger oss varmt om hjärtat när det kommer till textilier för barn. Finurligt, vackert och 100 % eko.

    MX8A9585

    För att inte tala om fiskarna från Don Fisher.

    MX8A9599

    Fabelab är de som gör den allra finaste julkalendern . Designern Michaela Weisskirchner-Barfod vill uppmuntra till berättande genom sina produkter och framförallt det fria berättande som kommer som taget ur fantasin. Det är fint tycker jag.

    MX8A9606

    Ett moln över sängen… Alla har väl spanat på moln någon gång och vet hur mycket som ryms i ett sådant.

    MX8A9682-2

    Under Nyheter finns många saker som vi verkligen tycker om. Stora saker som mattor och hängstolar men också det där lilla.

    MX8A9691

    Gillar verkligen den här idén. Nog för att stora buketter är hemskt tjusigt men av någon underlig anledning blir de enstaka så vackra och speciella i sin ensamhet.

    MX8A9662-8

    Som sagt. Vi far iväg en stund. Men beställningar innan kl 12 imorgon skickas innan. Och sedan är vi inte borta förevigt. Inte alls.

  • OUR WEEKEND DIARY

    our weekend diary

    MX8A0111

    Hur mycket kan man kalasa en helg i maj? Jättemycket om du frågar oss. Vår helg började med ett fyrtioårskalas på fredagen, ett annat fyrtioårskalas på lördagen för att avslutas med Nomi och Charlie´s födelsedag på söndagen. De här sötnosarna hade sovit med sina syskon hos mormor och morfar och firade inte förrän framåt eftermiddagen. Då trötta föräldrar hade kört i ilfart från Stockholm, handlat till kalasmiddagen, bakat, slagit in presenter, gjort festligt, snabbstädat (= allt i garderoben)…I ärlighetens namn  vet jag inte vad vi hade lyckats göra i förberedande syfte dagen innan… Men i alla fall, plötsligt och äntligen var de hemma!

    MX8A0142

    Charlie hade önskat sig en kamera för trädens skull och Nomi glasögon. Kan inte förstå att de är nio år nu. Titta här, så små!

    MX8A0224

    Snabbt som tusan kånkade vi in världens längsta bord och ställde cirkusaktiga blommor på borden.

    MX8A0177

    Sedan var det plötsligt kalasdags!

    MX8A0229

    Att låtsats cirkus är kanske det allra bästa när man inte hinner finlira direkt.

    MX8A0265

    Gillar vårt fyra och en halvmetersbord.

    MX8A0238

    Vi har inte hunnit till vårfixandet av vår terass och som tur var hade ju ändå våren stannat av lite. Den här killen har jag följt sedan han låg i min systers mage och det är då man verkligen inser att åren går. Det är så fint att Filip fortfarande hänger med oss alla, det är ju liksom rätt mycket som kretsar när man är snart 17… Och den illrosa lilla småbarnsgungan höll, otroligt nog.

    MX8A0250

    Hemmamalda burgare hade önskats och fixades i långa rader till alla gäster.

     MX8A0271

    I köket fick Filip fixa kalaspåsarna.

    MX8A0292

    Alltmedan damerna småpratade i finrummet. Nu är det ju verkligen inte så att det här är ett finrum, i ordets rätta bemärkelse,  men det ser ju onekligen ut lite så insåg jag precis. Fast det kanske är helt okej så länge man vet att man får lov att hänga där precis hur mycket man vill. Och hoppa i soffan och dansa på bordet och annat som passar bra i ett finrum. Fast bara prata går också bra.

    MX8A0299

    Charlie provar en ny uppdatering som låg överst på önskelistan till hans mor stora förvåning. Man inser mossigheten hos sig själv, en uppdatering kan det glädja någon?

    MX8A0318

    Den andra tvillingen hade lite mer extravaganta önskningar…

    MX8A0328

    Precis samtidigt som kidsen kom hem slog Viggo´s otur till i vanlig ordning. Är det någon som lyckas bli sjuk på nästintill alla julaftonsmornar, på typ hälften av sina födelsedagar eller när något är extra skoj, så är det Viggo. Så också denna gång.

    MX8A0349

    Nomi har inte fått dålig syn. Inte det minsta faktiskt. Men glasögon är snyggt, mycket snyggt till och med och stod som sagt på önskelistan. Ett par guldiga pilotbrillor. Alla undrade om det inte var otroligt störande med märket i hörnet men ohhh nejdå. Men nu är de inlämnade för klarglas så snart är det väck. Då jag själv var precis motsatsen till Nomi´s entusiasm, när jag själv fick glasögon 1976, tror jag att jag hakade på den här önskan lite extra. Jag själv, satte mig nämligen rätt på de nya bågarna med flit, av förhoppningen om att jag skulle slippa dem i fortsättningen, men icke var det så enkelt minsann. Så lite heja Nomi, för de som inte har något val.

    MX8A0379

    Inga finservetter och trerättersmiddag men önskemiddag med favoritpersonerna, viktigast i världen.

    MX8A0400

    Plötsligt ringde en annan liten favorit-Lilly och sjöng för full hals.

    MX8A0420

    Inte varje dag kanske och tänker att min mor önskade sig något smashing inför studenten om ett par år.

    MX8A0428

    Precis lika speciellt som det är med blinkade skor, galen rosett och lila peruk, är det att få ärvda hästkläder av sin storkusin. Allt åkte på i en rasande fart och de gamla luggslitna hästarna från 2004 åkte ner från vinden. Sedan var det ”stallet” i hörnet av trädgården som var stället man hängde på.

    MX8A0449

    Vi lade ner de arton ljusen för marängtårtorna gick i tusen bitar. Men tomtebloss till sången går minst lika bra.

    MX8A0468

    Tomtebloss för alla, hur festligt som helst ju. Även i maj. Familjen cirkus men det bjussar vi på.

  • FASHION

    så nära prärien man kan komma

     

    kidsroom12

    For Numero 74

    Jag trodde nästan att de här bilderna hade hamnat på bloggen men insåg att de nog inte alls gjort det. Det var den där söndagen då Kristo assade mig, från morgon till det att solen gick ner. Då vi höll till på de alldeles beiga fälten, och gjorde låtstatsträd där de passade som bäst och byggde tältläger så att grannskapet undrade vad som stod på. Samma grannskap tog en sväng till markägarna för att påpeka det hela. Turligt nog så är de hemsk snälla. Och ännu mer turligt nog så var fälten slagna för gott år 2015.

    kidsroom2

    Bilderna som vi tog för Numero 74 under 2015 var ju plåtade ute i naturen, vilket jag förklarade vidden av härMen trots allt trixande så slår det alla studios i världen. Som himlen. Det går ju inte att låtsats den hur gärna man än skulle vilja.

    kidsroom3

    Gardinerna fick lov att bli en hängmatta.

    kidsroom4

    Och såklart att en utesäng ska ha gavlar av grenar…

    kidsroom7 kidsroom9

    Och en tipi ska ha en lite spång, utfall det blir sankmark alldeles plötsligt. Och eldstaden sparade vi otänd tills det mörknade.

    kidsroom10 kidsroom11

    Vi hade lite präriekänsla. Nästan så att det rasslade för fullt av skallerormar. Fast bara nästan.

    kidsroom13

    Regnmolnen blåste åt norr och solen kom tillbaka när vi plockat ner hälften. Så vimplarna fick en bra plats i sista sekunden.

    kidsroom15

    Det var faktiskt lite svårt att slita sig från det hela. Kvällssol och sensommar och en hög med madrasser. Och så lite milsvid utsikt över åkrarna…

  • FASHION,  INSPIRATION - KIDSROOM,  KIDS,  TIP ABOUT GIFTS

    the adventure is out there

    MX8A9523-2

    Det sägs att Don Fisher älskar segling på alla de sju haven. Och så lite skattjakt på det. Och det hela känns liksom i alla de olika fiskarna som kom levererade häromdagen. Finurliga för att rymma alla dina skatter, små som stora.

    MX8A9541

    Så himla fina. Handknåpade i Spanien. Från minsta lilla skiss till sista stycket. Därför helt unika, var och en. Inspirationen kommer från de alldeles på riktiga fiskarna och de sju världshaven. De rymmer nästan allt du önskar.  Pennor, smink, smycken, pengar… Inte alls små utan rymliga och hemskt skön stil.

    MX8A9562

    Husnyckeln i magen på en rosa Brax, det känns tryggt. Ursprungshav är Atlanten och de portugisiska kustrean. Och vilken bebis har inte alltid önskat sig en fiskskallraMX8A9529

    För att inte tala om en 75 cm lång valväska! Släpps på Mokkasin inom de närmaste dagarna.