-
once upon a time
Vi var väldigt oförberedda när vi for till Thailand. Kanske ingen överraskning för de som känner oss, men jag hade i mitt stilla sinne tänkt läsa på, reka ställen och det ena och det andra. Men tiden hamnade på annan plats. Och egentligen hade jag inte den blekaste aning om vad som väntade oss. Jag har varit i Thailand en gång i början av 90-talet. Efter ett par månader i Kina med min syster Petra, en resa som på den tiden var minst sagt en utmaning, vilade vi upp oss på ön Koh Samui. Dök bland rockor och åt bananpannkaka tills vi storknade. Jag hade dessutom dragit på mig värsta maghistorien i Kina och jag minns att jag kom hem mager som en skrika. Hur som helst, en sak som jag inte trodde när vi satte oss på planet till Bangkok för snart två veckor sedan var att jag dessutom skulle få världens största inspiration i form av inredning, form och färg. Det är många år sedan jag har hamnat på så många snygga ställen. Det hela är såklart Poupy och Manop´s förtjänst, helt och hållet. Numera skrattar vi åt ordet ”amazing” för det har blivit totalt uttjatat under den här veckan. Men det finns inget annat att säga, vi finner inga andra ord.
Och idag kära ni, sitter jag i regnskogen, i en villa som jag lätt skulle stanna i för alltid. Ljuden är öronbedövande. Jag har aldrig i hela mitt liv hört så många ljud. Ändå är det en tystnad som ligger över allt, så att du till och med blir medveten om att löven faller.
Denna villa är totalt motsats till vårt hus hemma, så pass att barna säger ” men mamma, vi trodde du bara gillade gammalt?” Japp, det gör jag. Men också antingen eller. Skulle vi inte bo i ett hus från 1913 skulle önskan vara såhär. Rena raka motsatsen.
Men hur som helst igen. Detta bloginlägg skulle handla om stället vi bodde på inne i Chiang Mai.
Tillsammans med resten av Team Numero 74 delade vi detta lilla pensionat under några dagar. Och vi kände oss som hemma. Once Upon a Time ligger mitt i Old Town, bland ett myller av små hus och gränder. Vilse på en sekund liksom. Hotellet är skapat av ett par som rest världen över med ryggsäck och samlat sina minnen i just detta lilla hus. Tillsammans med ett gediget intresse för arkitektur och design har paret skapat en plats med så mycket värme i väggarna. Ännu en gång slås jag av den otroliga vänligheten och lugnet. Som hemma som sagt. Och att börja mornarna med dessa underbara människor inspirerar mig mer än du kan ana.
Varje morgon är det full aktivitet i detta lilla kök. Varje frukost förbereds på en träbricka, min everyday breakfast såg du igår. Men du kunde också välja på smörgåsar eller mer matigt.
Allt tillagades medans vi väntade vid bordet, fast i de hundratals samtalen. Och lite jobb sådär mellan varven. 
Innanför fönsterluckorna finns kontoret. Det är mycket fönsterluckor här och jag är lika förtjust i dem som i innerfönster.
De stängs när myggen kommer. Och öppnas innan du vaknar, när solen letar sig fram över bergen.
Vem behöver fönster här? Trots att nätterna blir kyliga stannar det ute i mörkret.
Den gröna väggen är så nära så att husen nästintill sitter ihop. Men det gör de inte och denna tio centimeters gränd gör kanske det vackraste frukostfönster barnen någonsin suttit vid. Hur många betongväggar har man inte stirrat in i när hotell har hamnat alldeles för nära hus någon gång då det byggdes. Såklart kan inte alla länder klara sina växter med en strimma av sol men här funkar det och det är otroligt fint.
Alla dessa råa golv och väggar gör mig grön av avund i fotosynpunkt. Och annars med såklart.
Det mörka träet är återvunnet och det vackraste jag sett.
Jag har fortfarande inte landat i att ett kilo ekologiska nötter kostar typ 20 kronor.
Jag har nog egentligen inte landat i något alls.
Mer än alls känns så bra i hjärtat att jag absolut inte vill fara hem till helgen. Kristo säger att han aldrig sett mig så lugn och glad. Och så harmonisk, säger Liv och skrattar ihjäl sig. Men faktiskt, allt här gör något med mig. Min energi under månader har varit lika med noll, plötsligt vaknar jag samtidigt med solen, antingen om det är djungelljud eller väckarklocka, och känner allt helt glasklart inom mig. Ni vet när ens eget jag är tydligt och du liksom väljer själv vilka tankar du vill tänka. Jag har mailat jobbmail på två sekunder och inte behövt älta och fundera. Jag har sagt nej på två röda och ja lika snabbt. Det är solen kanske någon tror, men det kan jag säga med bestämdhet att det är det inte. För Chiang Mai är både moln på himlen och alldeles lagom väder. Det är alla möten och alla samtal som gjort något med mig. Och det kommer stanna.
Rummen då. Underbara men det gick lite undan den här morgonen och städningen från vår sida var kanske inte på topp. Men kika på Once Upon a Time´s galleri av vackra bilder så får ni tjuvkika.
Så nu då. Barnen hoppar i poolen, jag ska nog ta ett vanligt bad i organisk kokosolja. I badkaret bland de vita stenarna i Liv´s och Nomi´s rum. Sedan ska jag ta tusentals bilder från detta hus innan vi far in till Chiang Mai för lite jobbmöte över lunchen. Sedan ska vi lära oss att laga thaimat för att hamna i huset vid regnskogen igen till kvällen. Vet ni hur små geckos kan låta förresten? Den där nästintill genomskinliga och pyttelilla varelsen? Sök på det vetja. -
hjärtat av numero 74
Jag fångar sekunder av wifi och hoppas att ni åtminstone får en glimt av våra dagar. Jag lovar er en massa mer intryck när vi är hemma igen. Igår började dagen med min sedvanliga frukost på hotellet Once Upon a time. Eller är det kanske mer som ett pensionat… Allt är fantastiskt här. Ett ord som kanske börjar bli lite väl använt men ALLT är just FANTASTISKT!
Vi begav oss med Poupy och resten av teamet till Numero 74´s fabrik och kontor här i Chiang Mai. Jag har alltid vetat att Numero 74 gör sin saker för hand och att allt är gjort med ren och skär kärlek. Men efter igår har handmade och allt om att driva ett företag på rätt sätt, fått en helt annan innebörd för mig. Poupy driver det här företaget med enbart magkänsla och så mycket värme så jag har aldrig varit med om liknande. Ni ska få veta allt om detta i ett eget inlägg, för det är så viktigt att dela. Helt enkelt för att allt detta är en sådan förebild för andra företag och sättet som borde vara det självklara. Alltid. Det är så mycket kärlek och värme i luften på den här fabriken, bland allt och alla.
Kärleken är förankrad i varje produkt. Och nu menar jag verkligen på riktigt. Varenda liten detalj är handgjord. Ni vet de populära girlanderna vi säljer, de med bjällror i varje hörn, varenda bjällra är sydd för hand. En efter en och efter tusentals! Jag var tvungen att fråga om minst tre gånger innan jag riktigt förstod sanningen. Jag tänker på vår affär och hur många bara just vi har skickat till kunder runtom hela världen. Detta går nästan inte att förstå förrän du ser människorna som arbetar här, det är först då man verkligen förstår. Små nålar som sakta och varsamt gör perfekta stygn. Stora påslakan som vänds ut och in, där varje liten söm synas och eventuella trådar som inte är perfekta klipps bort. Någon stryker långa band. En annan gör tyget slätt innan klippning, genom att gå igenom centimeter efter centimeter av meterrullar genom att liksom stryka som en lång linjal utefter tygets fibrer. Det råder en nästintill meditativ stämning i fabriken. Människor ler, pratar mjukt och man ser att alla älskar vad de gör. Och känner ett otroligt ansvar för varenda liten detalj.
Ute i byarna i Thailand finns ungefär 400 kvinnor som arbetar för Numero 74. Alla med sin egen specialitet av produkt. På fabriken förbereds och klipper man alla delar till själva produkten som ska tillverkas. Detta är en hög för tillverkningen av 12 st guldgula sänghimlar, inklusive allt. Materialet hämtas upp på fabriken, sys i byn, lämnas tillbaka på fabriken, varje unik produkt kontrolleras, produkten tvättas, kontrolleras igen och packas. Helt plötsligt är en sänghimmel från Numero 74 inte bara en sänghimmel som är extra vacker, det är en fantastisk handgjord och unik produkt, nästan som ett konstverk. Det ligger så mycket arbete bakom att den borde kosta minst det femdubbla. Men det gör den inte, för detta är produkter som ska vara tillgängliga för många och inte bara för några enstaka som har råd. Det är filosofin.
Av de som arbetar för Numero 74 stannar 95 % kvar på företaget när de väl har börjat. Om någon slutar så beror det på att man byter liv, tar hand om äldre familjemedlemmar eller något annat som inte har med själva företaget att göra.
När vi kom möttes vi av kvinnor som arbetar där. Vi fick alla de vackraste av blomsterhalsband.
Bara en sådan sak…
På den här fabriken finns inget som är farligt och ingen plats man inte fick vara på. Barnen kände sig som hemma, i vanlig ordning.
Världens vackraste kontor tänker jag. Teamet är superinternationellt och det är inte ofta alla befinner sig på plats samtidigt. Alla handplockade runtom i världen. Thailand, Ibiza, Italien och Franrike. Och jag i Sverige då.
Såklart att de trivdes. Tror Liv lämnade bordet bara vid lunch. De har en liten uppgift här dessutom.
Och vilken lunch sedan. Jag trodde inte att det var i Chiang Mai jag skulle hitta mina drömmars restauranger, men så är det.
Pun Pun är inte bara en restaurang med ekologisk mat. Det är ett omfattande projekt för att blä stödja lokala ekologiska bönder . Man stödjer i stort sett alla ekologiska och hållbara projekt som startas i Thailand. De driver dessutom sin egen trädgård mitt i stan och lär ut till andra av sina kunskaper.
Helt otroligt vackert. Och jisses så otroligt gott. Bara juicen av mynta, lime och honung får mig att finrysa.
Smoothies med choklad och banan fast utan socker var inte så dumt det heller.
Nomi´s käraste ägodelar.
Efter lunchen for vi tillbaka till fabriken.
Jag är som sagt, otroligt glad och stolt att Mokkasin är en del av detta otroliga företag. Det går sakta men säkert upp för mig, och hela min familj faktiskt, att Numero 74 är något helt unikt. Nog för jag visste att företaget var speciellt innan men med alla historier och möten i bagaget är vi nästan lite tagna och rörda. Det är så bra alltsammans.
Vind och sol, vad mer kan man önska. Och en drömfabrik på det.
Superkoncentrerad på sista skälvande sidorna av Hungerspelen.
Det här två alltså. Poupy och Manop, tvillingsjälar. Hon uppväxt i Paris, han i Chiang Mai. Nu driver de detta företag tillsammans och ni ska få hela storyn en vacker dag. Även den är som en saga.
Jag har över tusen bilder från denna fabrik. Och jag lovar att göra något väldigt bra med dem.
Timme efter timme.. Men det satt liksom i väggarna och luften. Barnen var som små filbunkar.
Ni kanske förstår varför bilderna blev tusentals.
Älskar det här.
Alla dessa spirit houses. Överallt. Detta kräver också sitt eget blogg inlägg. Jag har samlat så många historier. Charlie lämnade sitt blomsterhalsband.
Och allt medans solen försvann bakom bergen…
Och för att spä på härligheterna. Här sitter barnen vid Manop´s trähus, byggt av honom själv i återvunnet trä. Så även terassen. Men det är liksom inte bara ett vackert trähus i sig själv, det ligger liksom i själva trädkronorna. Vi är liksom i själva luften här. Och under oss är kontoret. Och det hänger amplar med smultron bland grenarna. Och allt är precis så fantastiskt som det låter. -
tipsigt inför sommaren 2016
Vem har inte drömt om en robotgräsklippare? Lite sådär i smyg när gräset uppenbarligen är grönare på andra sidan staketet. Jag spanar alltid när ingen ser och undrar hur de hinner och hur de gör, när vår trädgård är den mest vildvuxna i mannaminne. Sedan drömmer jag om en liten robot som tyst susar fram under natten. Och nu när jag även sitter på vetskapen om att det är ett betydligt miljövänligare sätt att klippa gräset är ingen gladare än jag att få äran att prova en robotgräsklippare i sommar. Och nu kommer det absolut bästa tipset inför sommaren 2016. Husqvarna söker nu så många som 50 testpiloter till exakt lika många robotgräsklippare! Japp, du förstod alldeles rätt. Du kan få möjligheten att ha en liten robot i din egen trädgård under alla månader som du kan tänkas behöva en, precis hela sommaren! Det enda som behövs för att få chansen är din ansökan på www.automowertestpilots.se. Ansökningstiden börjar idag den 1 mars och pågår till 31 mars.
Inlägget presenteras i samarbete med Husqvarna.