-
frukost för ikea livet hemma
Pictures: Sofia Jansson/Mokkasin for Ikea/Livet Hemma
Just nu gästbloggar jag för Ikea Livet hemma. Självklart kring att samlas kring mat för det är ju liksom mitt bästa. Alla ska ju ändå äta. Hur fullt upp det än må vara.
Susa in på Ikea Livet hemma för alla länkar och fler bilder. Och lite tipsigt, bland annat vad vi gjort med avlastningsbordet för att få det att passa hos oss.
Ta mig tillbaka till det här frukostbordet. Tack!
-
elsa´s rosetter
All picture: Elsa Billgren
En av de absolut bästa och finaste sakerna med att ha en affär är att man varje år får lov att dela ut lite presenter, det är nog meningen med alltihopa! Det kan ju vara till någon följare på affärens instagram, till någon som tagit en tjusig bild, till bloggare man gillar. Och egentligen till vem som helst. Och sådär håller vi på. För att vi gillar det så himla mycket. Förra året fick ett gäng med almanackor och kalendrar susa iväg till alla här på Lovely Life, innan jag själv bloggade här. Helt enkelt bara för vi gillade Lovely Life! Och gör fortfarande såklart.
I år bestämde vi oss för att Elsa Billgren skulle få våra It´s a Bow-örhängen i julklapp. För att vi tror oss veta att Elsa gillar rosetter. Och framför allt för att vi gillar hennes blogg himla mycket. Det är nog den allra finaste vi vet just nu. Som en ny liten saga varje dag. Sagt och gjort. Precis innan julafton gjorde vår guldsmed Johanna iordning ett par i roséguld vid den lokala ateljén och jag slog jag in alltsammans och hoppades att paketet skulle komma fram helt. Det skulle ju ändå hela vägen till Stockholm. I julehetstider. Och idag fick jag veta att minsann hade det kommit fram! Elsa bloggade så fint om örhängena, tack, det var ju inte alls meningen! Men såklart väldigt skoj och snällt!
Jag hade lagt den lilla lådan i en lite större. Med gamla band omkring. 
Och sedan använt lite gammalt virkat istället för sikespapper. Äntligen en bild värdig våra finaste rosett-örhängen! Insåg alldeles nyss att de båda örhängena saknar bilder i affären… Som vanligt har tiden rusat ifrån mig.
Och titta, fint på Elsa! Och bra också, fick jag veta såhär i efterhand. Roséguld passar även någon med nickelallergi, så perfekt. Glöm nu inte att förlora er i varjedagsagorna på Elsa´s blogg också, här finns den. -
favoriter
Jag har bott i den här klänningen senaste veckorna. Tycker mönstret är fantastiskt. Och så är det så himla bra att man kan proppa sig full med ullunderställ under allt det blommiga. Fick ett tips om ett underställ i ull från Lindex, perfekt och varmt i olika färger och modeller. Klänningen är från HM och hittas här. 
Nu brukar jag ju inte shoppa loss allt i samma mönster. Men… nu råkade det bli så. Så himla fin med hög krage och knappar i ryggen och bästa till-jeans-blusen. Hittar den inte på nätet längre men kanske i en butik?
Precis innan jul fick jag den här lådan av Linn.
Med världens finaste väska. Älskar den. I allt från storlek, färg och att den får mig att tänka på Paris. Alltid. Från Artilleriet. -
lullaby crib
Jobbdag är idag packa-paket-dag fast med ett spännande lunchmöte inplanerat alldeles strax… Bra med lagom start. Affärens planer 2016 är att fortsätta fylla den med sådant som vi tycker är allra bäst. I alla led. Vi fick precis innan jul precis en sådan nyhet som vi bara älskar. En handgjord ekovagga! The LULLABY CRIB I ekologisk bomull och bambu. Den är helt ljuvlig och får oss att längta efter bebisar. Vackrare sovställe för de små får man leta efter. Och nog för man inte kan fråga en liten bebis men jag som älskar hängmattor tänker att det här måste vara det bästa. Våra barn har legat sin första tid i en vagga, fast en i trä som jag hade som bebis. Varenda liten rörelse, varje pyttig fäktning med den lilla armen eller minspark gör att vaggan kommer i en lagom gungning. Som ett evigt vyssande per automatik liksom, kan det bli bättre? Den här vackra vaggan görs av det holländska företaget Little Hedonist och vi är så stolta att få representera dem i Sverige. Kära Petra som driver MiniMocks har precis en sådan vagga till sin lilla nyaste och finaste Harry, kika in på hennes instagram.
-
allt behöver inte vara på riktigt
Igår fick jag en fin hälsning här på bloggen. Någon tycker om att jag lever med ena foten i fantasins värld. Den hälsningen gjorde mig glad, för fantasin är så viktigt för mig. Ibland tänker jag att den kom tillbaka med barnen. Nu är det ju inte så att jag är totalt lost från verkligheten, absolut inte. Jag tror inte på att leva i en egen bubbla för jämnan, tvärtom så tror jag att vi måste ha alla sinnen öppna och aldrig blunda. Framförallt för att förstå världen och kunna hjälpa den så gott vi förmår. Men jag tror att fantasin är viktig för oss alla. Därför är jag inte sen att låtsats och låta tankar skena iväg. Framför allt i mitt jobb. Nästan alltid har jag små påhittade historier i bakhuvudet när jag jobbar, då blir allt så mycket härligare.
Som en frostig dag när solen aldrig gick upp, visst lyser stjärnor så mycket starkare då?
Ju mer snön ven omkring oss desto klarare lyste den. Som guld. Vi tänkte att vi skulle låta den falla, mest för önskningens skull.
Fast ju mer vi kisade genom snön och milsvida fält såg vi stjärnfall vart vi än vände oss.
Tänk att få önska sig. Och önska sig igen, och igen.
Ni minns väl känslan av den första snön? Tusen miljarder som smälte på tungan. Snöflingor fyllda av önskningar, drömmar och kärlek. Det var visst så hon sade…
-
och innan jag bloggat klart hade jag hittat ett gammalt reportage – ett kritvitt hem
Jag är så himla kär i skåp. Fast det vet ni ju redan. Och därför är jag stormförtjust i att min man har börjat roa sig med att göra egna. Men ett skåp då, vad är det för märkvärdigt med det?
Det är viktigt att det har dörrar av glas. Det mesta blir tjusigt bakom glas. Sedan spelar resten inte så jättestor roll, det känns som jag faller pladask för nästan alla typer av skåp. Min nya förälskelse är hörnskåp, men mer om detta smarta påfund en annan dag.
Jag tänker att skåpen strukturerar upp mig som är allt annat är ordning och reda. Att de får mig att samla snyggt, att de får mig att hitta saker som försvinner väldigt lätt i ett stort hus och i en familj med många. Som såhär, mina favoritsmycken och en parfym. Det känns ordningssamt eller hur? Nu ska jag sätta igång att ordna min garderob i ett annat skåp. Det som var jobbskåp ett tag för att innan varit klädskåp och kolla länken, hittade precis (när jag bildsökte på mina skåp, knäppt…) ett gammalt reportage från Plaza Interiör och vårt hem! Med planlösning och hela alltet. Oj vad vitt det var! Tacka vet jag tapeterna… Det var det numret där lilla Nomi hamnade på omslaget! Och på storbild i tunnelbanan…
-
hejdå och hej
2016, hej! Och tack 2015! Framför allt ett stort varmt tack till alla ni som läser Mokkasin. Era hälsningar, era mail och brev är som skatter. Jag är inte världsbäst på att svara, utan att det alls skulle vara meningen så glömmer jag. Men ni ska veta att era ord betyder allt för att den här bloggen fortfarande existerar. Ganska ofta så tvivlar jag, när tiden inte alls räcker. Men med er alltid så genomsnälla feedback så blir det hela genast betydelsefullt och jag förstår precis varför . Tack för det! Och det allra bästa 2016 till er alla!
Puss & en massa kärlek, Sofia
Vår nyårsafton var lugn och bara fin. Vi började dagen med att barnen fick en glömd julklapp. En låda full med böcker. Samtidigt som vi började vår tomteblossmani, visst är det fortfarande alldeles magiskt?
Vi lovar att återkomma med lästips.
För ovanlighetens skull snackade vi ihop oss om lite nyårslöften. Alla hade sitt eget lilla kort med sina egna funderingar. Spännande.
Jag lät kransarna från jul vara kvar och petade otippat nog in lite Brudslöja. Och nejlikor.
Sedan kom min pappa och mamma på korvlunch. Vädret var perfekt.
Lilly och hennes familj var redan hos oss. Och här hade hon börjat frysa efter att ha lekt runt i snön som äntligen har kommit.
Tomtebloss, igen och igen. Jag konstaterade att vår fasad är lite väl full med lämnade skruvar och spikar sedan diverse jobb…
Mamma skulle ta en bild på iskristaller som glittrade i solen. Tror att hon lyckades tillslut. Vår utegran har vi däremot misslyckats med. Den har kanske legat ikullblåst cirka 90 procent av juletiden. Och ni ser ju, när den väl står så är den sned som attan.
Som tur var rensade jag under vårt tak precis innan lunch. Tänk att man alltid ska vänta till sista minuten. Tre stora vaser blåste ner och gick i kras, i oktober… Sju pelargoner och en Dr Westerlund var kylbitna och inte så glada. Där stod en dörrkarm, en gammal dörr och en massa foder. Fem mattor och påsar med frusen blomjord. Sommargrejor och poolprylar. Och frusna tyger, massor av meter, från golv till tak. Fast nuså, ordning och reda. Det enda som stör mig är alla löv som jag skulle krattat ihop. Det lär ju komma fram i tö. Och hellre plötsligt snö.
En korvlunch funkar även på nyår.
Lilly hittade varmaste stället.
När vi värmt oss inne och timmen blev alldeles blå gick Nomi och jag ut för att fotogrefera lite tomtebloss.
Vi kunde hållt på i evighet.
Precis lagom fyrverkeriaktigt.
Såklart gjorde vi jättegod middag. Sashimi till förrätt, torskrygg till huvudrätt och Glace a four till efterrätt.
Charlie och fyrverkerierna.
Fyra barn som håller på att hungra ihjäl.
Tillsist var det middag. Fast efterrätten serverades 2016. Varför blir det alltid så?
Första nyåret för värdens sötaste Evianne.
Och nyårsdag. Känner mig tacksam. För det allra mesta. Och ser fram emot 2016.
Det känns som ett modigt år. Och så måste det vara ett snällt. Det är hög tid för det nu.
