Plåtningarna för Numero 74  var minst sagt en utmaning. Egentligen mer än jag tänkte från början. Att fotografera sommarbilder, med tema på naturen, i sen september och oktober kan liksom vara en aning vanskligt. Regn ena dagen, dimma en annan dag, dystraste dysterljuset och för inte tala om blåsten. Jag har nog aldrig tänkt så mycket på den satans blåsten under hösten som gick. Tipis som blåser iväg, sänghimlar som lyfter och stjärnor som snurrar. Och snurrar… Men ändå, ni förstår det härliga ändå, eller hur?

Lite såhär kan en dag vara. Bilen packas proppfull med allt vi kan tänkas behöva. Om vi har hunnit innan så har vi rekat bästa stället för plåtningen. Sedan kan det hända att det inte alls funkade som vi trodde. Den här dagen började i alla fall som planerat. Björkskog med solen i ryggen.

Vi klättrar alltid väldigt mycket. På stegar, i träd och där vi kommer åt. Och bäddar och donar, precis som om skogen vore vårt enda rum.

Från vägen såg det ut såhär. Det roliga (eller kanske tvärtom) var att vi hade sisådär tio polisbilar som tränade omkörning på raksträckan precis bredvid. När vi kom med säng, lampa, textilier och tusen grejor stannade en av dem och vevade ner rutan: Jaha. Och vad ska ni göra här då? Inte en sådan när mjuk fråga utan mer som om vi var i full färd att ta över skogen. Jag som inte tyckte att de ägde platsen mer än oss ilsknade till lite. Men vi enades. De skulle hålla sig på vägen. Och vi i björkskogen. Svårare än så var det faktiskt inte.

Det bästa med alla träd är att fantasin är automatisk.

Här är det lika härligt som det faktiskt ser ut. Men minuterna efter insåg vi att det var nog som vi befarade från fösta början…

… det var liksom lite av ett kärr. Och ju mer dagen gick och desto mer vi klampat runt blev lerpölarna bara större och större. Och djupare och djupare. Det var som om marken ville säga något till oss. Typ, det räcker bra nu.

Så vi packade samman alltihopa. Och alla som åkte förbi trodde nog precis som polisen, att vi tänkte slå bo.  Björkskog alltså. Vi har roligt i alla fall, väldigt roligt. Det är ju liksom själva meningen. Sedan tar vi allt annat på köpet.

Nu ska jag blåsa min dator. Totalt. Alla förinställningar. Allt. Och ja, jag vet allt om export. Men jag känner att det är nu eller aldrig. Jag fick ett sådant fasligt sug efter att ”börja om”. Lära om. I allt. Så min Mac ska numera inte användas som en PC. Och alla mina trehundra förinställningar ska jämnas med marken. Bara för det är lite mer intressant på så vis. Wish me luck!

Efter en fin hotellvistelse på Clarion Sign  och frukost tillsammans med kära Daniella Witte  for jag ut till pressfrukosten för årets Formex. Den allra bästa överraskningen var att Oddbirds gjort temautställningen. Eller det visste jag ju men att se den i verkligheten. Och att jag dessutom sprang på Anna och Camilla, två av de fem kreatörerna. Nu är det  nämligen så att jag är väldigt förtjusta i det här designkollektivet. Såklart för att de är grymt duktiga och jag ser dem helt enkelt som sköna förebilder. Jag har ju haft turen att träffa Anna och Camilla  tidigare och allt de delar med sig av är minst sagt inspirerande.  Oddbirds har gjort världens resa och de har dessutom gjort den på sitt eget personliga sätt, vågat och gått sin egen väg i det ena uppdraget efter det andra. Många vitt skilda från varandra. Sådant blir jag väldigt pepp på. Att man liksom inte behöver hamna i ett speciellt fack utan man väljer vad som kommer i ens väg, vad som helt enkelt verkar kul. Jag känner också igen mig mycket i det de säger om att verka från en plats på kartan där allt inte finns tillgängligt, vilket väcker en helt annan sida av kreativitet. Man får liksom gräva där man står. Utgå från det man har tillgängligt.

Temautställningen var inte oväntat superfin och väldigt mycket Oddbirds.

Alldeles brilljant var idén om det hela tiden skulle pågå workshops på plats i utställningen.

Bukettbinderi var först ut bland workshops.

Något alldeles särskilt med alla mässor under våren är ju blomfrosseriet…

Härligt värre med folk som band buketter i långa rader. Här lyckades jag i alla fall få en skymt av ett av blomsterborden med vit keramik från Nittsjö och Hanna Wessman´s krukor för Dbkd.  Jag mötte Hanna på festen för My home och jag är glad att hon uppdaterade mig på dessa snyggkrukor. De hade helt gått mig förbi och dessvärre verkar de vara väldigt slutsålda, förståeligt nog. Superfina.Anna som är assistent år min bloggkollega Mari band för fullt. Under middagen på kvällen innan hade jag ju turligt nog Mari på ena sidan och Isabelle på andra, förstå hur härligt!

Mari hade skapat montern för True Blue och självklart var vi där och finspanade.

Men om jag ska vara helt ärlig så spanade jag inte runt så hemskt mycket. Jag hade nämliga fullt upp med att babbla. Var man än kollade så fann man någon fin bekantskap att växla några ord med. Johanna Gartmyr från AprillAprill och hennes syster är alltid lika roligt att träffa på. Johanna hade dessutom världens mest spännande historia i beredskap vilken jag knappt kunde slita mig ifrån. Johanna om du läser, lova att hojta till, när den finns på pränt. Skulle bli hur fint som helst.

PotteryJo montern kunde man inte missa.

Färgerna var som absorberande. Både blommor och porslin.

Påtal om blommor så var kanske detta mässans vackraste bukett. Sköna Hem har gjort ett fint samarbete med textilföretaget Himla. Somrigt med en dragning åt Liberty  i det småblommiga, lantligt och perfekt skrynkligt.

Som sagt så var jag inte direkt trött i benen efter min stund på mässan. Eftersom jag nu roade mig att stå på ett och samma ställe och babbla. Men jag var glad åt att fokusen under årets mässa verkar att ligga på rätt saker. Under pressfrukosten och inledningen pratades mycket om hållbarhet, på vilket sätt vi bör konsumera och producera framöver. Man öppnade med ramsan – något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och något fått – vilket skulle följa som en röd tråd genom mässdagarna. Hantverk lyftes och att fokus på att ”tillverka eget”, såsom inom mat och bröd,  går vidare också inom hygien och stådartiklar framförallt för att komma bort från kemikalier och ha full kontroll på vad produkterna innehåller. Samma sak inom textilier.  I Craft Dyeing Lab Workshop fick man prova att färga sitt eget tyg, smart och vackert! Och sedan var det ju det här med blått. Massor av blått, i olika toner och varianter. Det nya grå liksom…

Häromdagen var jag som sagt på tjusig middag för att fira nya och minst lika tjusiga, magasinet My Home. Jag hade inte sett det förren jag var på plats men blev glatt överraskad. Ett jättehärligt magasin med personligt innehåll, intressant fokus och snyggt. Supertjockt och verkligen glassigt, hittas i vilken butik som helst för en knapp femtiolapp. My Home kommer att komma ut två gånger per år och bakom står en redaktion som är otroligt härlig och inspirerande på alla sätt och vis. Sådär som man liksom vill att alla här i världen ska vara, hjärtliga som tusan och väldigt rara men inte mindre proffsiga för det. Grattis till er alla och varmt heja!

Låt oss tjuvkika. Här är jag som instagramstjärna minsann, haha! Men tar såklart tillfälligt i akt lyfta fram det jag tycker är viktigast…

Middagen hölls på och av Patriksson Communication, galet vacker våning och fantastiskt ordnat. Faktiskt en av de härligaste tillställningar jag varit på länge.

Pella Hedeby och Hildur Blad hade skapat supersnygga rum inför kvällen. Ovan ser ni Pellas.

Och här Hildurs. På den här sidan hittar du mer info om rummen.

Middagen var sannerligen en trevlig sådan, proppfull med fina som jag gärna tillbringade kvällen med. Superglad att träffa Isabelle igen. Och nu ska vi se vem mer syns på bilden, som jag känner… Anna Malmberg, Sara Zetterström, Sarah Widman  och Frida Ramstedt. Och sist men absolut inte minst – med flätan….

… så himla rara Elin Wallin som är Isabelle´s prima assistent och driver fina instagramkontot @studioelwa. 

Middagen hölls av DoMa  och var rakt igenom fantastisk. Flera små rätter med perfekta smaker.

DoMa drivs av Dorotea Malmegård, före detta chefskonditorn på Operakällaren som har en en resaturang i sitt eget vardagsrum. Såhär berättar hon själv om sitt koncept för Nöjesguiden:

”DoMa är en restaurang hemma hos mig där man äter sig mätt på god mat. Det är mestadels brunch och middag men även andra skräddarsydda lösningar. Det finns plats för 10-14 gäster och tanken är att man som gäst abonnerar samtliga platser för att sedan bjuda in sina egna gäster. Konceptet kan enkelt förklaras som att komma hem till en hemmamiljö utan att du själv behöver bry dig om mat eller disk. Däremot är det ingen stel servering, många gånger serveras maten på stora fat som skickas runt vid bordet, och gästerna häller själva upp dryck. Som gäst sitter man avskilt runt ett bord på övervåningen, så allt lagande, diskande och allmänt stök sker en trappa ner utan att göra någon obekväm. ”

Här sitter bland andra Louise Ljungberg som driver bloggen Loui Loui och du har väl inte missat hennes instagram @louiselj , här snackar vi instagramstjärna på riktigt. Och begåvade Daniella Witte som numer bloggar på Elle Decoration.  Lång middag med en massa prat, aboslut bästa hänget på länge vid den här typen av bjudningar. Stort tack till för en fin kväll!

Bild 4,5 & 7 Emma Mattsson för My Home.