• DAILY LIFE

    villa strömsfors.

    Det var väl inte någon som trodde att jag inte skulle vara på gränsen till svimfärdig. Det kan ju inte finnas någon i hela världen som inte förstår storheten över denna villa. Villa Strömsfors känns som allt jag någonsin drömt om i husväg. Och jag är evigt tacksam till de nya ägarna Familjen Ståhl som gav mig möjligheten att förstå det.
    Men har du inte satt foten där så kan du aldrig förstå det magiska. Att där innaför är världen en annan. Det sitter något kvar där i väggarna och golven. Något som bara behövde hamna i rätta händer för att väckas till liv igen. För trots att taken flagnar och hundraåriga tapetbitar hänger på trekvart så är huset redan väckt. Som om familjen Ståhl bara genom att fylla det med varma hjärtan och ljuvliga tankar och sanndrömmar har fört huset tillbaka såsom det en gång var tänkt för. Jag skulle inte haft några problem att stanna kvar som det var. Min fantasi har förföljt mig ända sedan i fredags…

    Tant Johanna var lika tagen som jag. Eller vi var nästan lite som besatta. 
    Av allt det vackra. 

    Det är med varsamma händer renoveringen av denna villa kommer att ske. 
    Men ändå kommer ingenting att saknas. 

    Plötsligt fick en välkomnade hall andra perpektiv.

    Och storleken på hall. Det här är liksom en del av den. Det var inte särskilt vanligt att man byggde såhär 1908. Egentligen var ingenting särskilt vanligt när David och Davida byggde sina drömmars hus. Man gjorde det helt enkelt för man kunde. Skulle man nu till att bygga en jugendvilla skulle den helt enkelt vara vackrast. Punkt. David var tydligen inte särskilt förtjust att fara runt i världen så han gjorde tvärtom. Världen kom till honom och Strömsfors. Alltid och året runt. 

    Nu står jag här på övervåningen och plåtar och jag tänker att det var nog denna vy som skulle väcka mig om mornarna när jag kom ut från mitt sovrum. Sovrummet med verandan fast åt motsatt väderstreck då. Och jag tänker att årstiderna aldrig skulle gå mig förbi. Jag skulle se när de första löven föll om hösten, när frosten bet till i november och när vintern övergick i vår. Vilken ynnest. 

    Jag blev helt klart overloaded. Som en överdos av allt det vackra. 
    Spännande att bli filmad i all sin iver. 

    Tänk att varenda millimeter är genomtänkt. Tänk att varenda vy är ny. Och så lägg till att det är 1000 kvm och 23 rum. Och nu slår det mig, var dessa tusen kvadratmeter förutom den största vind jag någonsin satt min fot på och den källare som hade fönster ovanför mark, större än våra fönster härhemma. 

    Planen med Villa Strömsfors är att alla ska få möjlighet att ta del av den. Den ska fyllas med människor och kreativitet. Av möten och samtal. Det bästa i livet liksom. Jag är helt övertygad över det här stället kommer bli något alldeles extra, något unikt som kommer att vara som en dröm i sig. Från början och i fortsättningen. I all tid och evighet. 

    Salar är som gjorda för middagar. 

    Och tusen och åter tusen samtal.

     
    Millimeterinspo.

    Har du någon gång sett sådant megakakel? 
    Kanske att det går fem normala kakelplattor på en.
    Köket på Villa Strömsfors ska bli funktionellt och modernt men historien ska även här bevaras. Vi fick ta del av tjusiga köksplaner och ritningar av Mariann och Karin från Vedum Kök och Bad.  

     

    Skafferiet ska bevaras och den vedeldade spisen och två diskhoar mot trädgården. Men med allt du kan behöva för middagar i storbröllopsformat. Och alldeles nära, en champagnebar. Lite undangömd och hemligt sådär, som en skattkista. 
    Köksingången. 
    Av Anna från Sandbergs  fick vi höra om tapeter. När David tapetserade där 1908 så gjorde han (eller inte i egen hög person) det med gyllenläder i matsalen och rosenträ i biblioteket. Alltså, är det någon som passar för detta ärofyllda uppdrag så är det helt klart Sandbergs som dessutom har hela sin verksamhet ett stenkast och några skogsmil ifrån Strömsfors, i Ulricehamn.

    Jag har liksom alltid tyckt att våra egna element är vackra. Men de har helt klart hittat sin överman i dessa element. 

    Varför i hela friden är inte det här standard? 

    Skulle inte alla morgontoalettbestyr bli lite härligare då? En blomkrans som uppenbarar sig när man tvättat sömngruset ur ögonen, tack det skulle göra min dag. 

    Kanske hade David garderoben åt ena hållet och Davida den åt andra hållet. Och så möttes de där på mitten i en kyss. Jag kan inte låta bli att tycka att det ser lite ut som ett altare. Kanske var det som om att gifta sig på nytt varenda morgon just där i solstrålarna, ända tills döden skilde dem åt. 

    Ingen blomkrans här inte men skönt på sitt sätt. 

    Vinden var ett stycke för sig. Det kändes som takhöjden var som hela vårt hus. Minst. Och sedan tog den aldrig slut. Johanna och jag smidde storslagna planer, så pass att när vi väl kom upp hit glömde vi både tid och rum.

    Ser ni det lilla rummet med blå tapet? Där av alla ställen huserade tre pigor. Och fantasin skenar. Det är såklart att vintrar var kalla även 1908 och att vinden ven precis på samma sätt som idag. Och att åskmuller dånade värre häruppe än ner i stora salongen. Det fanns ju ganska många av plankor som kunde knarra och trä som kunde knäppa. Och nog för Villa Strömsfors och de 23 rummen faktiskt hade moderniteten av elektricitet så kan man väl inte vara helt säker på att den sträckte sig till rummet med blå tapet, för jag såg inget element.  

    Men jisses, alla drömmars hörnsoffa! Eller två. 

    Källaren  var ju såklart lika stor till ytan som källaren, lite mer rumsindelning bara. Och mörkt. Först tyckte jag och Johanna, som var beredda att sova över i Villa Strömsfors redan första natten, att den kanske var lite läskig. Men det tog inte mer än ett par minuter innan vi kände att vibbarna var snälla även här. Och vi kände att även källaren var som vårt andra hem.

    …och lite vin från 1870…

    Carl Malmstens soffa och lampor från Konsthantverk

    Kolla in taket och lamporna!

    Jag har en crush på gamla ritningar. 

    Så långt datorer och smidiga program som man kan komma. 

    Som besatt var det.  

    I bilen hem, för alla tåg nedåt var inställda på fredagmorgonen, hade jag fantiserat om allt som har med det här huset att göra. Ni vet väl att man kan bli som manisk i sin egen fantasi också. Att man kan drömma hejdlöst utan sans och vett, kanske det bästa jag vet. Och i bil genom Sverige en mörk natt kan man ju ha sämre saker för sig. Jag har valt soffor, bestämt vad som ska hänga på väggarna, planerat trädgården och byggt ett alldeles speciellt växthus, sett mig själv fira alla årets högtider här. I sjuttio olika långklänningar. Och badat med utsikt över rosorna och bygden Tror till och med att Yoga-girl hade yoga class på vinden och att First Aid Kit spelade lite under en fest vid midsommar. Efter det att Håkan Hellström dragit sin specialskrivna visa för villa Strömsfors ära i musikrummet. Jag har letat bokhyllor för att hjälpa till lite och planterat växter bara för det ärofylldas skull. Kunde till och med tänka mig att bara vara kaffekokerska för att få vara på den här platsen lite mer än nödvändigt. Eller plocka maskrosor. Fast det är såklart, maskrosor växer väl inte på sådana här ställen.  
    Så var det den här lilla detaljen då. 
    Verandan. 
    Vacker som få.
    Johanna, Anna och Camilla från Oddbirds.  
    Hade gärna stoppat tiden där och då. 

     Och även tidsstopp i tillverkning á 1908 också. 

    Det går aldrig att få känslan i magen på bild när det gäller ett sådant här ställe. Men får ni någon gång chansen att besöka Villa Strömsfors så gör det, du MÅSTE göra det. Vi kan säga att det är ett krav. 
    Du hittar Villa Strömsfors här

    under #villastromsfors

    För andras bilder se på 

  • INSPIRATION - KIDSROOM

    tror på att alla borde äga en. för känslans skull.

    Telefonbord liksom. Ni hör ju själva, så gammaldags så man svimmar. Men det är just det som är det märkvärdiga. Och extra flotta. Vissa kanske skulle kalla det bakåtsträvande i dessa moderna tider medan jag alltid har suckat och önskat – ett telefonbord skulle man allt ha. Och en telefon med sladd. Och då skulle man sitta där vid sin telefonbordsdivan och vrida och vända på orden. Och man skulle höra precis allt som sades i andra ändan. Och man skulle inte göra något annat alls under tiden och samtidigt. Mer än att sitta där vid sin telefonbordsdivan. Och samtala. Inte samtidigt som man diskar, går på toa, hämtar i skolan, kör bil, sitter brevid i bilen, åker tunnelbana, påtar i landet, städar, tvättar, hänger tvätt… Jamen sådär ungefär. Bara vid sin telefonsbordsdivan och inte en millimeter längre än vad sladden räcker. Så himla märkvärdigt, på ett bra sätt.
    Igår kväll provade vi den röda 80-talstelefonen, den duvblå kobran, telefonen där man pratar i en tratt och den där väldigt tunga. Ingen fungerade såklart, men det var för känslans skull. 

    Nu kära ni, ska jag hoppa på tåget och möta Johanna i Borås. Och sedan ska vi hit och jag är så nyfiken så jag tror jag spricker. Och väldigt tacksam att jag får möjligheten, älskar ju sådant här. Jag kommer fantisera om svunna dagar mest hela helgen. Och när alla verkligen satt lugnt och stilla vid sina telefonbordsdivaner. På riktigt och inget märkvärdigt alls, bara så man gjorde. 
     Önskar er en fin helg!
  • DAILY LIFE

    äntligen på allt!

    I bästa vårsolen stjärnströsslade Linn mest hela gårdagen. 

    Så äntligen, och tusen tack för er tålmodiga väntan, så kommer en hel hög medaljonger att levereras idag. 

    Och alla ni som blev utan. Äntligen har vi lyckats lösa både det ena och det andra. Och inom väldigt kort kommer My shining star vara köpbar igen. Eftersom vi häpnade sist och aldrig hade kunnat drömma om att 100 medaljonger skulle vara borta med blixtens hastighet så försöker vi vara lite mer förberedda denna gång. Men trots det så är det ändå leveranser från Paris och Danmark som ska klaffa. Och eftersom varenda litet smycke görs för hand med allt vad montering, putsning, stansade brickor och stjärnströssel så är det inga löpandebandsmycken. Nope, det ligger liksom kärlek i varenda ett. Och då blir det lite på det här viset. Det sitter i kärleken liksom. Men vi hoppas ni känner den. 


    Snedtofs och finpåsar. 

    Och det är med superstor lycka vi också kommer lansera en liten barnmedaljong inom kort. Den är oval och mindre än men innehåller väl ett par stjärnor. Dessutom kommer den ha en liten personlig namnbricka. Nomi och Liv fick varsin till julklapp och varje gång de bär den vet de exakt vad de små stjärnorna betyder för dem, det är vår hemlighet.  Min systers flickor fick dessutom  med-hopp-om-en-lycklig-resa-stjärnor och bar sina medaljonger en månad i Indien över jul. 

    Och som om det inte vore nog med lyckokast. Det här är våra allra vackraste örhängen. Vi har varsitt par alla tre. Både Linn, jag och Johanna. Och vi älskar dem. För formen och mönstret, de är helt perfekta. De passar till allt. Till tjusigaste klänningen och till jeans och tröja.Vi har till och med sagt att man egentligen bara behöver dessa örhängen. Plus ett par andra som jag snart ska låta er tjuvkika på. Då är man hemma för tid och evighet, när det kommer till just örhängen.
    Jag tänker på en Mandala när jag ser mina. Någon annan kanske ser en blomma. Eller en stjärna av is. Vackraste hur som helst. Och formgivna av Johanna Garmland. Kommer i roséguld och silver.

    Som droppar i ett hav. 
    Eller hemligheter i solgasset,
    att bära närmast hjärtat. 

  • DIY

    en dörr rymmer ungefär 600 böcker.

    Ända sedan Paris för några somrar sedan har jag tänkt att det är hemskt smart med grunda bokhyllor. För pocketböckerna. Det är ju något lyxigt med översikten liksom. Istället för att leta som en galning bakom, under och på de mest mystiska ställen där en bok i miniformat kan smyga in. 
    Och nu kan man ju såklart använda sig av vanliga plank och betsa och greja. Men till saken hör att kanske har ni någon gammal spontat dörr som ligger och dräller går det minst lika bra. Om inte mycket bättre till och med. Man har liksom allt inklusive från början.
    Till ett festjobb för Plaza  hade vi en dörr av typ enklaste källareförrådstypen som bord. Ni vet en sådan som är ihopsatt på baksidan med som en snedslå av ett par plankor och sedan ihopfäst, planka för planka med spont och ränna. Det enda du behöver göra med en sådan dörr är att lossa snedslåplankorna med en kofot, sedan är plankorna bara att plocka isär. Och såga till önskat mått. 
    Vår dörr hade dessutom stått lutat i ur och skur och vinterdagar, mot vår husvägg. Så den behövde lite torktid också men sen så. 

    Själva rännan i plankan är helt klart finast att ha utåt. 

    Vi tog de enklaste konsollerna. 

    För de syns liksom inte ändå. 
    Om ni inte finner en dörr, de finns annars på loppis ofta. Så kan man såklart använda plankor. När vi gjorde våra bord använde vi min favoritbets när det kommer till brunton om man inte har det automatiskt som här, kika här för färgkod och mer byggprojekt. 

  • INSPIRATION - KIDSROOM,  KIDS

    men så är det….

    – Äsch, det är bara en vanlig värld. Fast en extra sorglig. 
    – Jaha, han… En pojke som aldrig blev inbjuden till älvornas kalas i det stora slottet. Det var bara älvors fest. 

    … Så han snodde ihop en tårta och bjöd in till fest själv. Men ingen kunde komma. Så han är jätteensam. Det är bara han och alla hans statyer. 


    Det var hemskt sorglig ju, hela lådorna är ju fulla med en massa figurer som borde älska kalas. 

     – Ja faktiskt, jättesorgligt ju. Men så är det. 
    När barnen gör småsaker av lera använder de alltid Silk Clay. Den är superenkel att använda och kan användas om och om igen om den nu inte har lufttorkat till en prinesstårta eller något åt det hållet. 
  • DAILY LIFE

    new in for kids.

    Våra barn har aldrig fått haft spindelmantapeter. Inte ens en liten bård.new  Nu har de i och för sig aldrig önskat det,  men jag tror inte att på att drömmarna för superhjältinnor och superhjältar sitter i väggarna. Men kanske på att mardrömmarna kan försvinna med lampan Super Hero från April Eleven. Handgjord i Frankrike. 

  • DAILY LIFE

    lite söndag.

    Jag är så galet förtjust i att flytta runt i huset. Äta lite här och där. Imorse åt vi frukost i vårt arbetsrum som ju faktiskt fortfarande är alldeles fridfullt. Jag är nästan mallig över att jag inte rört till det ännu. De stackars kryddorna och pelargonerna hade haft en kylslagen natt på verandan och fick flytta in i värmen. 

    Varför har vi inga äggkoppar? Påsk snart och allt. Tur på små koppar. 

    Nomis fyndiga skedar, som jag snott i brist på andra. Rosenskedar och gafflar i låtsatsguld är helt klart fyndigt värre på loppis. Jag tänker att det kan vara urflott till namngivningar och bröllopstårtor. Vi har tårtgafflar också. Förlåt, Nomi har.  

    Tur att de fyra barnen är lika förtjusta som deras mamma i att flytta runt. 
    Sedan bakade vi lite till middagssoppan. 
    Åhlens har bra mått i metall och glas, det vara bara det. 

    Jag har inte öppnat den nya Green Kitchen boken för jag fastnade i Lisa Lemke´s nya bok  Lisa på landet.  Och vips hade jag sträckläst som den mest fantastiska roman. Och utan att ha lagat ett enda recept tyckte jag det var den mest härliga bok jag läst på länge.

    Såklart får jag frågan ofta om vad som inspirerar mig. Och jag vill säga sådant där som andra kloka gör, lite digitalt och modernt spanande sådär. För det låter mest logiskt. Men så säger jag alltid människor. Och samtal. Och ibland får jag frågan om hur jag menar då när det kommer till inredningen hemma hos oss. Men grejen är ju den att jag är fast besluten om att hemmet kommer till utifrån den man är och vad som rör sig i ens huvud liksom. Vad som kommer i ens väg, hur livet ter sig. Att det är liksom inte konstigare än så. Inredning är så mycket mer än möbler och saker. Det är en livsstil som kommer ifrån vilka som bor där.  Och det där var en parantes.
    Men det jag ville komma till att Lisa´s bok inspirerade mig så mycket. Precis som ett samtal. Inte för att Lisa satt bredvid mig i egen hög person trots att det hade varit hemskt trevligt men orden som stod där fastnade. Och fick mig att fundera på det ena och andra. 
    Och historien om hur Prostens Pizza kom till. Och hur det blev sedan. Så fruktansvärt coolt.  Ni vet väl att ska ni äta någon pizza i sommar så borde den vara från Skrea Backe. Det är jag helt säker på. 

    Kanske var det därför vi äter i arbetsrummet idag. Och låtsats att det är ett franskt café eller något åt det hållet. Vi tyckte faktiskt att regnet smattrade precis som på Rue Bichat. Regn som regn liksom. 

    Och ni vet väl att vi alltid byter om till middagen härhemma hos oss.. (jag skojar nu)  Åtminstone vissa av oss. Varför ska man ha en tutu under klänningen, när man kan ha två?

  • DAILY LIFE

    inte varje tisdag.

    I tisdags hade jag ett filmgäng från Perfect Day härhemma. Det var nya program för If försäkring och deras serie Stilsäkert som skulle spelas in. Har ni sett de tidigare fulla med inspo om inredning.  Med Farzad Farzaneh och  Amelia Widell  blev det en högst härlig dag. Och med Petra och hon hade kameran med sig, titta här om du vill se hennes bilder hemifrån oss. 
    I april får ni se om det gick att luska ut några minuter genom alla skratt. 
    Ingen med barn i huset har väl missat Barnens pod? Men i värsta fall så har de många bra timmar framför sig med lurar i öronen. Hur bra som helst om du frågar mina barn. 

    De här ranunklerna är ju bara magiska. 
    Jag älskar vallmo. Vita tistlar för färgens skull. Och clematis för att det vildar till det. 

    Nu ska jag väcka fyra barn och stoppa in dem i bilen för en färd mot friidrottstävling. Förra helgen var det schackturnering. Någon sa en gång, dina barn är så tätt i ålder så de kommer ha samma intressen. Så fel hon hade. Men det är bra. Tyvärr kom vintern i natt efter spöregnet igår och jag önskar plusgrader på en sekund nu. Efter den här händelsen får jag lite rysningar av blixthalka…
    Önskar er en fin helg! 
  • DAILY LIFE

    the detox catwalk.

    Så var det där om världen igen. Den enda av sitt slag. 
    Och det hoppfulla.
     Det är väl det vi måste sikta in oss på eller hur? 

    Ni minns ju det där om gift i kläder, de där fasansfullt trista och otäcka. Om ni inte minns så kan ni alltid kika på inlägget jag gjorde för Think Organic
    Hur går det då kan man fråga sig. Igår lanserade Greenpeace Detox Catwalk. En plats där man helt enkelt utvärderar vilka modeföretag som håller sina löften och verkligen gör slag i saken och fasar ut gifterna ur sin produktion. Som faktiskt jobbar FÖR en giftfri modeindustri, på riktigt. 

    För att göra det ännu bättre kategoriserar man företagen  som Detox-ledare, Detox-greenwashers och Detox-förlorare. Här hittar du listan och genom att klicka på varumärkena så kan du läsa mer. 

    Giftfritt mode 1 januari 2020. Heja, säger jag.

    Från hela mitt hjärta. 
    Jumpsuit HM tillverkad i 100 % lyocell
    HM som också finns som Detox-ledare på listan ovan. 



    Om Lyocell – ett mer hållbart alternativ än exempelvis bomull.


    Lyocell-textilier tillverkas av fibrer från snabbväxande energiskog. Denna typ av skog kräver lite vatten och behöver inte besprutas på samma sätt som annan skog. Hela tillverkningsprocessen för textilier där Lyocell ingår har mycket mindre inverkan på miljön. Man har minskad kemikalie och vattenanvändning och lägre koldioxidutsläpp. Lyocell bearbetas med snällare kemikalier och dessutom i ett slutet kretslopp, med mindre energiåtgång. På det viset kan man då återvinna det mesta av kemikalierna i stället för att släppa ut dem i spillvattnet. Lyocell är dessutom 100 % biologiskt nedbrytbart.

    #detox