juni 2014 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

tänk att du kom tillsist.

 

Jag hade lovat mig själv att inte missa pionerna. Men det var hemskt nära ögat.

 
Och snabbt gick det när det väl började.

Därför var den här kvällen lite extra minesvärd sådär. Å jag vet. Det är inget märkvärdigare än att Viggo och jag plockade en bukett pioner. Men i susig stress och vardagsrace i avslutningstider så kan det kännas nog så märkvärdigt.  

Att vi hann innan alla bladen låg på marken. Kanske var det spöregnet som tog dem.
 

 
 Men egentligen tror jag det är tänkt så. Att underbart är kort.  

Det är noga hur man gör det hela.

Och varför finns de inte pioner som det finns maskrosor. Då blir de inte lika vackra kanske någon tänker, för överflödet och alltid där. 

 
Fast det tror jag, kan man tycka annat.

 
 
Och fastän vi nästan missade pionerna och världen har varit högst uppochnervänd på sista tiden och knappt så man tror på det själv. Så är det sant från och med nu… eller jag ska bara sova lite på saken först… men sen så ..
 
 
hej semester!!
 
 
 

midsommar 2014.

 
 
 
 
Minuterna innan kransarna.  
 
 
Förra året firade vi midsommar i Paris. Eller vi firade egentligen inte alls. Men åh, sade barnen, ska vi inte göra som vi brukar? Så i år bestämde vi oss för att göra precis så, som vi brukar. Midsommarafton vid Anders och min syster Petras sommarstuga vid sjön.
 
Har jag sagt att vi plåtade de här bilderna härute, i backen genom ängarna.
 
 
 
Det är något alldeles speciellt med elstaket som håller fåren borta från vägen. Det haglade skrönor och osanningar där i skogen.
 
 
Vissa sprang som om det inte fanns någon morgondag.
 
 
Folkvisor. Ser ni skorna till höger under stolen. Det är en liten grabb med fiol. Tyckte det var viktigt att säga det, för balansens skull.
 
 
Vissa satsade halva sin tia på varukorgarna. Istället för nallar och giraffer. 
 
 
Aldrig har väl en varukorg varit så storartad. Och åtråvärd, Charlie är sammanbiten. Allt från Trocaderon till korgen allt låg i var härligt lyxigt. Allt utom halvkilot kaffet då.
 
 
Vissa satsade dock på säkert kort. Fiskdamm med alltid vinst, små mjuka figurer.
 
 
Jag och min pappa Ronny.
 
 
Midsommar är lite extra vacker i Viala.
  
 
Mycket att stå i.

Det ska gå. Det har det alltid gjort.

 
Skeptisk.
 


 
Den där kransen får gärna flytta hem till mitt vardagsrum.
 
 
Sådärja. Då var det bara dansen kvar.
  

 
 Nästa skeptiska gäng. Men min syster är pepp på midsommardans.

 
Och de här två ville aldrig sluta när de väl kom igång.

 
Alltså mamma, det här är så fånigt.  
Fast ändå drog hon och Ellen minst tio danser där kring stången.  

Nöjda.
Med fiskdammsvinsterna i säkert förvar.

Det är något visst med vägar genom skogen.

 
Min pappa kan aldrig hålla sig borta från ett fiskespö.

Abborre.

  
Jag och min mamma Monica.
 
Mina föräldrar syns inte så ofta här på bloggen. Men de står mig och min familj väldigt nära och är en stor del i vårt liv. Så har det alltid varit. De är våra bästa vardagshjältar och hjälper oss med allt mellan himmel och gjord. Och framför allt är de väldigt nära och ger av sig själva och sina tankar om livet. Idag är det något jag värdesätter enormt och jag är så glad att mina barn har fått lära känna sin mormor och morfar. Tacksamhet och kärlek på det. Större än vad jag kan beskriva.  
 
 

 
Ingen midsommarafton utan tävling.  Vuxna mot barn.
  

 
Hjärta dem.


Klädstafett – helt klart en underskattad tävling. Här börjar det vuxna laget bli smått desperat. I underläge tar man till de värsta fuskmetoderna. Observera fejkhandskarna till höger. Vi förlorade ändå. Synden straffar sig alltid.
 

Ingen midsommar utan en selfie.  
 

Ellen. Min systerdotter.

 
 Theo. Och min systerson. Även Filip med selfien.

 

 

  
Det var inte bara pappa som fiskade. Det här var sommardagen då Viggo blev biten.
 
 
 
Det bästa är att smyga på ungar. På en brygga i solnegången sägs det många sanningar.  
  
  
Sådana här dagar alltså.  
 
 

instagram crush!!

Det är ju inte varje dag man blir utsedd till månadens instagram crush!!  
Fint minsann. Tack så hemskt mycket till vackra online-magasinet
 
Det senaste numret –  the Tales of Midsummer issue – är liksom proppat med sommar. Och där kan ni läsa en lång intervju med mig ( in english! it´s good for you who usually have big patience with google translate… ) om allt mellan himmel och jord. Om vilken färg jag anser mig vara, om fototips, om varför jag har lite svårt för instagram, om barndomsminnen, drömmar och sådant.
 
Jag heter @sofiaatmokkasin på Instagram.

om du ska kalasa imorgon.

Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.

I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.

 

 
Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.  

Och en mall hur du viker en ask.
Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering…

 

Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .

Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.

mera om böcker fast en podd.

 
När vi ändå är inne på saken. Om boktips och så. Då måste jag dela med mig om ett tips som jag fick häromdagem. Ett väldigt bra som barnen (och jag) slukade på ett kick, fast vi skulle spara på dem. Bokslukarsällskapet. Just det, man hör ju redan där vart det barkar. Inget mindre än en podd faktiskt. Men inte bara en podd utan också en hemlig sammanslutning för barn i åldern 9-13 år som snackar böcker, recenserar dem och ger dem beskydd. Japp, beskydd!  Hur viktigt som helst. Det handlar om att hålla kvar magin…
 
 
Och vi vet att fantasin, inte alls är motsatsen till verklighet.
Bara en annan sorts verklighet ”
 
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
 
~
 
 
Du och dina kids kan lyssna här på  Barnens biblioteks hemsida.
Eller via Itunes.
Eller på Poddradiohuset.
 
Bokslukarsällskapet finns också på Facebook.
 

en miniatyrscen.

Som sagt, ett tack känns i futtigaste laget. Men ändå – tack! För alla urfina ord från igår. Jag bär dem närmast hjärtat. Då glömmer jag inte, när jag tvekar. Ni gör den här jorden till en snällare och mer vacker plats. Så är det bara.

 
Och här står en liten scen lämnad kvar, sedan igår.
 

Kanske världens snabbaste bygge. En gammal trälåda eller ta för all del en helt vanlig kartong om du har brist på annat. Häfta dit ett pappersark inuti lådan. Riv ett par remsor tyg och häfta igen. Och ett par sista häftningar till ridåbandet. Klart! Nu skulle vår scen vara lite ljuv sådär men har ni tänkt på vad vackra gamla sjalar är. Kostar en tia, högst, på loppis och du får en skimrande ridå med magiskt mönster.
 

hjärta.

Jag tänker ofta på bloggens vara. Eller snarare, inte vara. Jätteofta tänker jag så. Vad finns kvar att säga liksom. Vilka bilder har jag inte redan tagit, vilka ord har jag inte redan vridit och vänt på. Jag vet ju såklart att världen är evinnerlig, bilder och ord likaså. Men ibland känns det inte så. Inte i min lilla värld åtminstone. Min värld är ju oftast bara här. Och inte för att den inte skulle vara fin nog för mig. Tvärtom. Men ändå så tänker jag att den är ju min och kanske inte så väldans mycket mer än så. För någon annan. Och så var det där med tiden, den där som den känns som den krymper i rask takt och för var dag. Den som jag nästan känner att jag snor åt mig, för att hinna. Och när den är som minst så tänker jag mest att kanske är det snipp, snapp, slut. Och tack så hemskt mycket för allt. Och adjö.
 
 
Men så kommer era hälsningar. De dyker upp här och där. Alltid. På bloggen och på instagram, i mail och brev. Från alldeles nära och från fjärran. Från platser jag aldrig i livet kommer hinna att besöka. Och genom möten i riktiga livet. När ni stannar mig och säger hej. Du säger att du måste bara få säga en sak, att du gillar. Och alla ord blir som små skatter som får mig att bli varm om kinderna och nästan känna att det kanske bara är på låtsas. Men så säger du, att det är det inte. Och jag säger tack  och tycker att ett tack, trots att de är tusen, känns i futtigaste laget. Och det där tusentacket, det är inte alltid jag hinner och minns (vilket är min tids sämsta samvete), men jag sparar alltid närmst hjärtat. Alltid.
 
Så du får inte tro att dina ord inte betyder något. För det är precis tvärtom. De betyder allt. Hade de inte funnits hade den här bloggen med all säkerhet packats ner i som en liten låda man ställer på vinden på spar. Och som någon kanske öppnar igen om hundra eller nåt. Eller inte alls.
 

Så jag vill egentligen bara säga tack.
Från hela mitt hjärta.
All kärlek till er,  såhär genom luften.
Genom sommarblå himmel och fluffiga moln.  
Och med solglans.
 
 

Och titta vad som kan dimpa ner i min brevlåda. En dag när man minst anar.
 För hur skulle man kunna ana liksom.
En brun påse med fina ord. Och ett par körsbär.
Redan här har jag smält.

Men kolla! Ser ni det lilla sydda krysset. Istället för tejp. Å!! Och sedan då, när jag väl kommer mig för att lirka upp det. En guldig tråd med handtovade små bollar! Upplindad på en gulnad kartong med guldig framsida där det står Prima svensk resår. Och jag snurrar ut dem. Precis som pärlor på rad. I vackraste färgerna. Och till råga på allt. En liten guldtofs. Sådär handknuten.  Fy tusan vad fint. Nästan så man inte tror att det är på riktigt. Till mig. En vanlig dag liksom. Tusentack Linda, jag svävar fortfarande på moln!

det var en solig söndag.

 
06.27 16:e juni 2014. Jag vet att det är fel. Det kanske är att överdriva. Men nu gör jag det ändå, jag hämtar raggsockorna. Och regnet smattrar mot rutorna och himlen är som natten. Kom igen sommar, vad hände nu?
 
 
Snacka om skillnad. Igår gassade solen och det var söndag.
 
Jag flyttade upp från källaren och slog in min sista Hemliga trädgården. Vi hade aldrig drömt om att vi skulle få slå in så många. Egentligen var pappret som vi hade tänkt använda hela tiden slut redan efter ett dygn. Men då vi lovat papper ända till midsommar så kände vi att det var ju fasligt många dagar tills dess. Så vi ändrade planerna och snyltade på alla lager vi egentligen inte fick snylta på. Men det var liksom den här boken värd. Och alla ni också. Men nu är det soprent så hädanefter, och fyra dagar kvar tills midsommar, så blir den vanligt paketerad. Men jag kan viska, vi har ett nytt och alldeles fasligt somrigt silkespapper… Och ni vet ju att vi har lite svårt att hålla oss ifrån bomullsbanden….
 
 

Frukost-trans.  

Jag ska ha tusen, sade Nomi. Hur många ska du ha?
Riktigt tusen armband knöt de väl inte men ganska många.
 

Jag har uppgraderat, sade Viggo. Om sina trolltrick. Såklart intressant. Och sedan hade han lånat en bok om brygder och frågade om han fick låna ugnen. Men då var det något om äpplen som skulle torkas till små skrumpna huvuden…


Hjälpredan.

Ibland känns det som jag lever i en film eller något. Man har ingen aning om vad som väntar en bakom stängda dörrar.

 

Tur att det är snälla saker. Som söndags-SPA.
 

 
Och så lite jordgubbsinpackning på armarna. 
 Rummet luktade som ett enda stort bubbelgum.

Viggo spelar egentligen inte fotboll. Aldrig någonsin faktiskt. Därför blir man ju lite förvånad över den här synen. Och även över den vänskapliga fördelningen av fotbollsdojjor.  

 
Jag kan inte plantera. Jag är den som lyssnar på ALLA råd och aldrig lyckas. Men vad säger ni nu då. En alldeles ordinär ros från Plantagen som planterades förra året i en gammal soptunna, utan hål i botten, utan bra jord och som aldrig någonsin blev sådär kärleksfullt omhändertagen. Knappt inte vattnad. Och som stod hela smällkalla vinter där på däcket. I sin soptunna. I blåst och regn och rusk. Och snö. Precis som den var. Och som helt plötsligt bara såg ut såhär. Fatta skrytet från min sida. Eller egentligen kan väl jag inte ta på mig någon ära alls. En bra ros helt enkelt.

 

 
Korvlunch med domino.

 
Efter lunch. Det här är stunder jag samlar på.
 
Vi älskar våra vindspel i bambu och kokos från For Good Luck. Handgjorda och lite egna från melodi till melodi. Vi vet, för vi har tre. Och ljuden är som sagan, som om det vore lite magi där under våra trädkronor. Inte sådär enerverande som de där som låter klingigt och falsett-artat. Utan bara lugnt och alldeles fasligt mycket ro.

 

Några läser. Andra bygger in poolskydd, som ser ut som något likt science fiction.  

 

Under träden är alltid bäst. Skuggan, vet du.

 
Vill nästan väcka ungarna och läsa mera.  

 


Det blev ett hopptorn!
 

lite spridda skurar om sådant de läser.

 
 
Känslan när man inser att man har missat en hel vecka, är sådär. När man ligger där på huvudkudden vid midnatt i söndags och tänker att nu är det lite att stå i framöver. Och i samma sekund inser att man att fasen det var ju åttonde juni idag och verkligen inte första juni på långa vägar. På riktigt missat alltså. Ja, då är det lite knivigt att sova sedan. Så det är lite av läget just nu. Och superrush i affären. Tack för Linn och min mamma som packar. Samtidigt som vi går runt i lite av en drömvärld här hemma. Tänk 3 stycken 5 metersväggar med tapeter. Mer kan jag inte säga men jag lovar det är helgalet. Tänk Blossom som gränsar till något helt annat. För barn.  Jag önskar inget hellre än att sneak peeka det här uppdraget. Men det får jag inte. Men jag lovar att ni ska få se behind the scenes bilder så småningom. Tusen tack för en pappa som tapetserade. Igen och alltid när jag så mycket som andas tapet.
 
Och igår blev det sommarlov för fyra ungar.
 
 
Och nu skulle jag ju kunna skriva att alla skolavslutnings-mornar är lika med tindrande barn såsom på julafton. Men morgonen började rätt uselt. . Skor ramlade av,  pärlplattor till fröknarna (som dök upp från ingenstans) var ostrukna, syskonfejderna haglade tätt och tiden det gick som aldrig förr. Och inte en endast en som kunde tänka sig att ställa upp på en bild. Sedan kom spöregnet som på felbeställning för en uteavslutning.
 
Men efter regn kommer sol. Och avslutningen blev ute och instrument och körer åkte upp på det lilla berget. Vi blev bortbjudna till snälla, på glass och jordgubbar. Allt var vackert och fridefullt och hemskt somrigt.
 
 
 
 Hejhej. Det här är jag. Med barnens sommarlovspresent.
 
  
Tur i hundra regnskurar att man har en veranda proppad med kalasdekorationer sedan en månad tillbaka. Där regnet bara smattrar på taket.
 
 
Alla fick hurra-för-dig-kort. Och hurra för sommarlovet såklart.
Uj, orden är knepiga men jag ska. Och jaa! Jag kan!
  
Böcker såklart. en massa blandade.
Och eftersom jag får frågan så ofta, vad läser dina barn, så nu kör vi!
Det handlar om sådant de läser.
Å wow det är ju Tintin och alfakonsten!  
 
Viggo slutade nästan andas. Som om boken skulle ha varit original eller något. Men ett ofärdigt 24:e äventyr stod högt på önskelistan. Och i högen fanns också några färdiga äventyr. Viggo älskar Tintin och de läses om och om igen.  Som om varje gång vore den första.
 
 
 
Min stora utvikbara atlas gillades skarpt.
Jag tror det var för speciellt för det utvikbara.
 
Charlie läser men det måste forfarande vara lätt om han ska läsa kapitelböcker. Hans bästa är fortfarande LasseMajas Detektivbyrå och det spelar ju ingen roll att man vet om upplösningen, han läser dem flera gånger. Vi fick ett hett tips från dottern till den här bloggerskan om den rysliga ”stockholmsserien” av Martin Olczak. Nu glömde jag tyvärr dem men tänker att de ska absolut plöjas denna sommar, för den som vågar. Charlie vågar säger han i alla fall.
 
 

Det här är en faktabok för lite yngre barn fast jag tror ändå på de här typen av faktaböcker trots att barnen blir äldre. Viktiga kartor är superhärligt tecknad och inspirerar på ett annat vis än när faktan radas upp bland tusentals bokstäver och bland svåra ord- Det blir mer som en enda stor mind map och det ena ger det andra. Det här är en sådan bok som mina barn oftast fastnar i tillsammans och som sätter igång nyfikenhet.
 

 
Lite samma är det med Stefan Castas Fjärilsbok och Humlans herbarium.
Direkt ut i nyponrosbusken liksom.   
  
 
Kokböcker som kidsen kan läsa själva är ju helt perfekta. De kan gå loss i köket och roa sig bäst de vill. Från början till slut. Bara att gå och handla själv kan ju vara stort nog. Underbara Clara har tillsammans med Anna-Karin Nyberg skapat en serie böcker. Först ut är Baka och just nu väljs eftermiddagsfikat ut härhemma.  En liknande sådan bok är Galet god mat av Nassim al Fakir. Vissa av rätterna är superenkla och barnen kan fixa själva medans andra kräver vuxenhjälp. Om de ska gå loss på grillen till exempel.
 
 
 
Viggos favoritböcker ska helst vara på låtsats men ska såklart kännas som det är i högsta grad verkligt. Det spelar liksom ingen roll om råttor går på bakbenen eller spöken fladdrar runt som bäst. Därför satte han direkt igång med Hjärta av damm som Liv redan på baksidan talade om att hon inte tänkte läsa. Samma sak var det med Tredje tecknet. Pågrund av spökerierna. Liv är nämligen precis tvärtom, det får inte vara alltför rysligt. Det ska helst vara historier som bara är som livet självt. Katarina von Bredows Du & jag var en av hennes favoritböcker. ”den här är varken läskig eller spännande utan mer som vem som helst kan känna igen sig i” i högen fanns Hon & Han av samma författare.
 
Egentligen hör Ingelin Angerborns böcker annars till böcker som Liv har läst. Månfågel och Sorgfjäril var lagom mystiska och övernaturliga. ”inte alls sådan böcker jag gillar annars men de var bra” . Ingelin Angerborn böcker sägs ju ha Maria-Gripe-feeling över sig och Viggo sa alldeles nyss att Hjärta av damm blev spännande på två sekunder och trodde att han läser ut den innan kvällen. Viggo håller i gång sådär fem-sex böcker på samma gång. Det är lite av hans sätt att läsa.
 
 
 
Någon som kommer ihåg Legenden om Sally Jones? Vinnare av augustpriset 2008 och en av Viggos favorithistorier all time. En tecknad roman som han har plöjt igenom flera gånger och har ni inte denna hemma så har ni missat något. Det spelar ingen roll om du är vuxen eller barn, det är magiskt hursomhelst. Därför var lyckan stor  när den fristående fortsättningen dök upp nyligen. Viggo har startat upp Mördarens apa och är överförtjust men har bestämt sig för att det här Greklands-boken. Den är på vänt alltså.
 
 


 
När vi ändå är inne på böcker måste jag tipsa om Stockholms bästa lilla bokhandel för barn och ungdomsböcker, Bokslukaren vid Mariatorget. Det finns ingen som tipsar som dem! De är helt grymma och har stenkoll och sortimentet är bara det allra bästa inom böcker. Jag älskar den här typen av butiker och mina barn älskar det. Ta en fika, få ett tips och trava hem med ett äventyr.
 
Efter en av våra Zara-plåtningar skulle barnen såklart få varsin belöning och då travade vi iväg till Bokslukaren. Viggo valde Mördarens apa. Liv fick tipset En sekund i taget och trots en lite otäck början var detta en av de bästa böcker hon läst. ”jag rekommenderar den för större – för att alla dog i början och det ligger döda människor på marken, de fick någon konstig feber. det var jättejätteläskigt. men alla dog inte, Hedvig blev ensam kvar” Charlies val blev Andrejs längtan , en liten vacker bilderbok. Nomi tipsades om Snöret, fågeln och jag efter det jag frågat om någon liknande vår familjs absoluta favorit bland kapitelböcker. Jag har skrivit om den förut,  jag har sålt den på Mokkasin, vi har lånat ut den till alla vi känner och gett bort den. Och läst den och läst den igen och igen. Ändå sedan barnen var jättesmå och gör fortfarande. Sandvargen är stort, stort hjärta på.
 
 
 

Sommar bara.
Den här Greklands-boken kanske inte går in som ett litterärt mästerverk men nu vet vi i alla fall att man ska äta Gyros och hur man säger hej och toalett.
 
  
 
Mera tips.
Här är Viggos:
 
Suzannes Collins serie om Gregor från ovanjord. ”det är fantasy fast i verkligheten. fantasy brukar vara mest en helt annan värld men nu är det New York. det är precis som om allt hände på riktigt, typ under vårat golv. eller därute under gatan”
Smaragdernas och Rubinerns bok.  ” först är det verklig tid sedan färdas de tillbaka till för länge, länge sedan. den är läskig fast på ett bra sätt. men jag fick faktiskt nästan mardrömmar om gubbar i slitna svarta kläder och höga hattar som tog barn tillfånga. om de försökte rymma så hamnade de med sina föräldrar i ett skepp långt ute på ett evighetshav med ett odjur i närheten, ett blodtörstigt…”
 
En gång ska ni få Viggo´s bokrecensioner här på bloggen. Det finns ingen som kan återberätta en bok som han. Men man måste ha tid då, lång tid.
Minecraft – en biografi om skaparen av Minecraft. ”den är för äldre barn eller nästan vuxna för det handlar ju  om Marcus Notch Perssons liv och det var ganska svårt när han var liten. det tror jag att många i min ålder kan tycka vara svårt att läsa om för det var många problem inom famlijen. men jag tyckte  det var intressant att veta hur allting började. det är ju en biografi så man ska ju inte tro att det handlar om Minecraft-spelet.”
 
Och såklart  – Harry Potter böckerna. ” nästan alla vet vad Harry Potter är men det är verkligen bra böcker. de har så väldigt mycket i sig. och skriv såhär!  läs böckerna innan man kollar på filmerna!  joo, därför att i filmen har man ändrat väldigt mycket och jag tycker börckerna är bättre, mycket bättre. till exempel – i boken går man in ett observatorium och i filmen är det istället en källare. det är väldigt dåligt ”
 
 
I julklapp av sin äldsta kusin  fick Viggo en resa till Norrköping och Harry Potter utställningen. De har inte varit där ännu men ett utflyktstips för alla fans.
 
Liv tipsar:
Glasbarnen”det är är den läskigaste bok jag har läst men den är så sjukt spännande att man kan inte lägga den ifrån sig. Det bästa är att läsa den när det är ljust ute och man ska nog inte vara för liten…det är nog bra om man är tio”’
 
Silverpojken – ”den är väldigt bra men inte riktigt lika läskig som Glasbarnen…”
 
Böckerna om familjen Bliss – ”den första var bäst. vet inte helt säkert varför jag gillar den känns mest lite snäll sådär…”

Flickan på tavlan – ” jag gillar ju egentligen inte rysliga böcker men i den här boken önskar jag nästan att det hade varit mer av det läskiga. fast det kanske var för att vi läste den till frukost. men jag ville inte att den skulle sluta såhär… ” Det kommer en fortsättning till hösten Ibland blir skogen vred . Huruvida det går med det spökiga huset i skogen får vara osagt.
 
Mina favoritböcker när jag var i samma ålder (eller kanske lite äldre) var
Agnes Cecilia – som faktiskt har kommit i nytryck och pocket
 
Nu säger Liv, å jag kommer inte in i dem, de känns så gammaldags. Som om de vore från medeltiden liksom. Men nu är det Agnes Cecilia som gäller som högläsningsbok. Hon lär märka själv.  
 
Och Tordyveln flyger i skymningen. Som jag inte äger och finkammat loppisar på jakt efter… Tänker att det ligger tusentals i svenska hem och skräpar. Snacka om sommarbok… Och vårt sista tips blir att inte glömma biblioteken. De är så bra!!
 
Uppdatering såhär på eftermiddagen. Alldeles efter ett första superspännande kapitel på verandan i takt med studenternas lastbilsparad nedanför backen.
 
Viggo susade nämligen ner genom stormen till vårt Bibliotek och för allra första gången knep han en Tordyveln flyger i skymningen, den enda har alltid varit utlånad. Vi bytte till denna högläsningsbok och nu är de fyra barnen lika bitna som jag var. Är de inte lite små kanske någon tänker, såsom de två 7-åringarna. Nix, inte för högläsning tänker jag. För det första kan du som vuxen ändra och nyansera orden om det behövs. Om någon inte förstår något sammanhäng så prata om det, det är alltid någon som sitter på en bra förklaring. Om det är läskigt läser vi när det är ljust och om det någon gång skulle vara för läskigt så hoppar jag över det värsta. Blir man inte för stor för högläsning kanske någon annan tänker, aldrig i livet att man blir tänker jag. Det är alltid de bästa stunderna. Även för den som läser…