• KIDS

    do you remember the feeling?

    6 april, 2014 / No Comments
     
     
    Det var ett fasligt kalasande. Hela långa helgen.
     
     
    Blommigt.
     
     
    Tre timmar senare…
    Talking to me?
     
     
    Alltså. Ballonger.
     
     
    Ooo nooo!  Jädrans, den turkosa …
     
     
    Men äsch jag har ju en lila! Och en blå!
     
     
    Attans!
     
     
    Å ledsen i hjärtat ju, mamma.
     

    Jag ska aldrig lämna dig! 

     
     
     Fast ändå – jag är ju glad ändå. Inombords!
     

     

  • DIY,  GATHERINGS - PARTY

    mer blommor åt folket, alla folk.

    5 april, 2014 / 3 Comments
     
    Så där hopplöst förutsägbar. Som om det vore det enda jag levde för. Blommigt hit och och blommigt dit. Och affären blomstrar över. Någon sade att blommigt var bara tjejigt. Jag tyckte det var löjligt och provade världshistoriens rosigaste tapet på min man. Så jäkla fin, sade han, där vill man alltid vara, jag kommer sitta där alla dar.  Jamen just så. Och sedan öppnade jag lådor av ordrar lagda för länge sedan. Tänk att jag hade glömt. De blommiga burkarna! 

    Och sådana där småpåsar man önskar sig. Fy tusan vad fina. Och så testade jag igen, nu på Charlie. Vill du ha de här påsarna med godis när du ska ha kalas? Jaa, sade han. Jag visste att jag hade rätt. Lite blommor har ingen dött av.

    Så var det de där tygblommorna igen. De futtigt billiga. Om de saknar själkstumpen när du tagit väck dem från själva ”växten”, snurra lite garn om och fäst dem på så vis i niten.
     
     

    Sådärja. Dagens sanning. Mer blommor åt folket. Alla folk. Världen blir vackrare på så vis. Och lite snällare, tror jag.
     
    Och ja, sakerna kommer i affären en vacker dag och ganska snart.
  • DAILY LIFE

    bland alla blommor känns paris trots allt ganska nära.

    4 april, 2014 / No Comments

    Från det ena till det andra hamnade vi i Paris. När man åker sådär  utan förvarning känns det alltid lite extra drömmigt. I alla fall när man är hemma igen. Som om man aldrig var där. Fast det var vi. Och som jag hade saknat de parisiska gatorna och överraskades så där oväntat över vår och körsbärsblommor. Solen var hemskt härlig. Utifall ni undrade. Och själva Paris med, men det visste ni nog.

     
    Med glädje packar vi rosor i roséguld. En hel hög direkt från ateljén.

     
    På små kuddar av parisiskt tyg.  

     
    Och de silvriga som saknar bild i affären. Sådan tur att man förstår det fina ändå.

     
    Bästa sättet att hålla kvar Paris. Att samla på tyger.
    Fin fredag!