• KIDS

    – vi har 3 kilo godis och 17 kronor, vad har ni?

     
     
    Det var vi mot dom. Och tvärtom. Men det syns inte om man inte vet.  De tre vägrade ha sällskap av de två och det var ömsesidigt. Jag tror det gick snett redan vid påskhälsningstillverkningen.
     
     
     
     
    Han ser glad ut en timme senare men skenet bedrar. Det verkade som om tjejerna påskhälsarturné helt klart var mer framgångsrik än deras egen. De hade sett dem på håll men sedan var de borta, då är det lätt att inbilla sig att gräset är grönare. Eller att alla hus är fulla av snälla människor med säckar av godis att dela ut till höger och vänster och till två systrar med vän. Medans man själv mest hamnade hos dem som farit från stan. 
     
     Ser ni den lilla krabaten på andra sidan gatan?
     

     
    Hans följeslagare som inte tänker ge upp så lätt. Staden har fler gator än så här.
     
    Hoppas ni har det glatt i påsketider.
     
    Det har vi,  trots en och annan syskontvist.
    Påskpuss!

  • DAILY LIFE

    tänk den sommaren, den sommaren då solen aldrig slutade att skina.

     

    Framförhållning är inte det jag stoltserar med. Kanske är det inte möjligt. Visst surar jag till mig lite när jag får en urakut deadlines på strupen liksom. Då  tänker jag hur är det möjligt, hur ska jag hinna. Men så är det ju sådana där andra. Som egentligen kanske var plåtade en tredje september men som ändå kom som en klar blixt och en oväntad överraskning dagen innan lämning. Åtta månader och tolv dagar och inte en minut innan lämningstid. Jomen lite, några timmar ju så allt är lugnt. Synd bara att datorn tog sig en oväntad (eller inte så särskilt) krasch här på förmiddagen. Håhåjaja.
  • KIDS

    lite helg.

     
     
    Femkronor och hemmasydd. Tur för Nomi att den hamnade på loppis.
     
     
     
    Kanske tyckte han att piano var ett instrument för lite. Men mest var det nog nyfikenheten. Och det kan ju bli fruktansvärt coolt med tiden liksom.
     
     
     
    Nomi loopis-shoppade namnsdagspresent till Liv. Det verkar som om hon prickade rätt.
     
     
    Ahh, en katt. Med platt baksida. Det var stort att den liksom kunde stå närmast väggen.
     
     
    Värsta presenthelgen. Förstår ni lyckan över ett ark med frimärken? Charlie erbjöd min pappa att ta en kopia av det hela och sätta på väggen…
     
     
    Skillnaden på våra tvillingar sett i frimärkesväg. Nomi skrapade bort en ros ifrån Tyskland.
     
     
    Det går väldigt mycket upp och ner det här. Ska man öva eller ska man inte öva, det är är ofta den eviga frågan. Just nu är det väldigt mycket upp, det är bra. Och skönt att höra.
     
     
    Namnsdagfika med mormor och morfar.  
     
     
    Som avrundades med frågesport uppstyrd av Viggo.

     
    Fast alltså, nu känns det sådär…
     

    Känslan när man tycker att ens pappa tar över showen och bara svarar rätt och rätt och aldrig i hela världen fel.

     
    Känslan när man just klickar upp scones på en plåt en söndagsmorgon. Och ens dotter frågar om man ska äta alla femton själv. Och man tycker att det var en hemskt löjlig fråga för har det någonsin i hela historien hänt att man har smällt i sig alla scones själv? Och när hon säger : Men vi har ju redan ätit frukost! Jaha, det var ju just typiskt att när man för en gång skull fick värsta scones-inspirationen så missade jag att hela familjen hade varit uppe sisådär tre timmar innan jag själv. Förvirrat? Ja…
     
    Fast de åt en frukost till. Av ren snällhet.
     
    Jag blandade såhär, det blev bra.
     
    3 dl dinkelmjöl
    2 dl grahamsmjöl
    2 tsk bakpulver
    1/2 tsk salt
    50 g margarin
    2 dl mjölk
    0,5 dl hackad mandel
    ca 7 torkade hackade aprikoser

     
    Jag plockar aldrig vitsippor men mamma gör det jämt om våren. 
     
     
    Egentligen önskar jag mig kaffe i solen och en filt under körsbärsträden. Och mest ligga där och titta när det ena efter det andra rosa bladet fladdrar bort i vinden. Men barnens påsklov har råkat sammanfalla med något sådant där väldigt hektiskt som jag inte önskar alls just nu. Mitt i våren och allt.
     
    Och idag har jag försökt ta mig igenom milslånga listor och jag går nu med en uppenbar känsla av att jag missat både det ena och det andra. Så hörrni, ni som mailat, frågat här på bloggen och instagram om det ena och det andra gör det igen. Risken är jättestor att jag missat. Och det är verkligen inte min mening att vara så här oartig som inte svarar, så snälla och gärna! Hör av er igen!

  • DAILY LIFE

    jag vet att jag inbillar mig men det var som de ropade mitt namn.

     
     
     
    Jag köpte en porslinskruka med blommor och sirligt guld och fyllde den med en Mårbacka. Det var Liv igår, så den blev hennes. Någon gång när vi glömt våra barns namnsdagar en gång för mycket , men som alla gånger blivit påmind av en mormor, bestämde vi att namnsdagar firas lite lagom framåt kvällen i vår familj. Då hinner man liksom både med att bli påmind och ordna en present.
     
    Och där på loppisen brevid torget kunde jag inte motstå dem. Jag som egentligen vet att jag redan har för många. Så olika men ändå så vackra tillsammans. Lagom till namnsdagsfikat kom jag hem med tre nya. Fast jättegamla i själva verket.
     
    Liv har namnsdag på sin farmors födelsedag. Fast det var ingenting vi tänkte på förren långt senare. Hennes farmor gick bort, efter några korta vårmånader som ändå kändes som evighet och blev till början av en sommar, två dagar innan vi fick veta att Liv fanns i min mage. Just då visste vi ju inte att det var vår lilla flicka som fanns där och att hon skulle komma att bära just det namnet. Och det var inte därför vi valde det. Men när jag insåg det några år senare så var det liksom som om det var meningen.
     
     

    Överraskningskoppar är nog de finaste.
    När det blommar ju mer kaffet försvinner.

     
    Lyckan att äga en sådan här saftkanna. Hur tjusigt är det inte, med en rörpinne av glas? Den fick jag i julklapp av Linn. Saftkannor var helt klart vackrare förr.
     

     

    Igår blommade en ensam liten körsbärsblomma utanför verandan. Och under tiden vi fikade så slog en till ut. Jag var bara tvungen att ta in några kvistar för att ha dem alldeles nära. Risken att missa blir så mycket mindre såhär på millimeteravstånd.
  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  PARIS

    fredag.

    Tänk att det kan blomma såhär ur asfalt.
    Kanske händer det bara i Paris.  

    Linn.
    Med 5-minutersfrisyren. Eller inte ens fem. Tre var det nog.
    Hon har lovat en beskrivning, lagom till påsk.

     
     Hon hittade också det vackraste. Sådär bara.

    Bra spanat bland miljarderna.
     
     
    Fin fredag till er.
    Jag tror minsann att solen, just nu, försvinner bakom trädtopparna. Jag som inte ens märkt att den varit här. Men kanske kom den precis lagom för att gå ner. Som ett hopp för morgondagen.
     
  • KIDS

    önskedrömmar.

     

    Drömmigt, eller hur?

    Vi gjorde slag i saken och fyllde affären med lite olika vackra från Numero 74. Att dansa i och att flyga med. Kanske trollar man bättre när det glänser om ryggen av stjärnor. Eller det är såklart att man gör. Och alla drömmars historier från havets botten blir liksom mindre på låtsats såhär. Eller vadå på låtsats?
    Vi hinner inte med egna bilder just nu men det verkar gå bra ändå.
     
     
     
    Det var en solig dag.
     
     
     
    Det här är en av mina favoritbilder. Bara för jag vet hur sur och tvär Charlie var egentligen. Solen var för stark, magen för hungrig och kläderna alldeles för fel. För att inte tala om hur törstig man kan vara. Men i sekunderna mellan gnäll och bedrövligheter och när han minst anar…
  • BOOKS & MAGAZINE,  DIY

    ju mer regnet öser.

    Man kanske inte ska åka till Paris om våren. För iskalla vindar och regnös blir så mycket värre då. Fy tusan, vårt hus känns kallare nu än vad det gjorde mitt i smällkalla vintern. Det måste vara för de där tjugoplusgraderna satte sig i själen liksom.

    Förresten , en helt annan sak. Har ni tänkt på hur fina de gamla stolarna från televerket är? Jag har ju lite smidigt snott mina föräldrars… Men de är hemskt fyndiga på loppis…

    Vi fick vänta i evighet på sakerna från House of Rym. Men när de äntligen kom  så var det ju lätt att komma ihåg vad man väntat på. De ska såklart in i affären alltsammans, men vi väntar till en annan dag. En solig kanske.

    Jag är besatt. Fast på ett bra sätt. Ni vet maten, odlingarna, hönsen och allt det där. Fast innerst inne vet jag att tiden går för snabbt. Vi kommer ha läst nästan ihjäl oss när våren kommer men kanske inte hunnit ända fram. Men ju mer tiden går så kommer vi åtminstone närme. Vad vi läser just nu:

    Rätt ur jorden – Galet bra faktiskt. På något vis känns allt lite enklare med den här i handen. Och man blir pepp redan vi start  ” En normalstor villatomt räcker för att förse fyra personer med grönsaker ett helt år.” Fast balkongstorlek finns också med.

    Hello Green – Josefin Jägers helt supernya bok. Recept helt utan gluten, socker och mejeriprodukter. Det är mycket raw food men även varma rätter. Enkelt och småtips som jag är kär i som bars, bollar, yougurt, dipp, smoothie och dressingar.  Här kan du bläddra  och här blogg.

    Green Kitchen Stories – Jag fintjatar vidare om den liksom tidigare. Jag tänker lite som så, alla som får den här i sin hand måste bli galet inspirerade. Så är det bara.

    Självhushållning på Djupadal Och den här också, igen. Och jag drömmer mig tillbaka till Mandelmanns trädgårdar. Bodde precis bredvid när vi semestrade på Österlen för några år sedan. Minns stället med exakt samma känsla som jag får av boken. Allt är på riktigt och inga hittepåfasoner.
     
    Grön mat – En lunta med massor av recept. Från River Cottage. Mina barns favoriträtter finns här. Kanske för det är lite mer mjölkprodukter i recepten. Dessa går ju såklart att byta ut om man önskar.
     

    När regnet smattrade som bäst vek vi fler tranor och en och annan groda. Sedan hade de grodrace på vardagsrumsgolvet. Eller mer vem som hoppade längst.

    Nytt och supervackert origamipapper (två sorter)  i affären. Med tipshäfte. Fast minns ni vår tråd? Som faktiskt  blev rätt härlig.

  • DAILY LIFE

    tänk att det oglimriga liksom glänser ändå.

     
     
     
    Jag virkar ju inte. Men ibland hjälper jag Liv. Eller snarare låstsats som om jag gör. Då kan jag inte sluta. Jag virkar och virkar som om det inte fanns någon morgondag. Tills det blir det något jättestort och alldeles utan form. Men det är i de lägena vi kommer på det bästa. Att det kanske blev en jätteblomma som man kan sätta runt en hårknut. Eller ett tusenvarvsskärp. Lite som det passar.
     
     

     
    Kanske är det därför jag blir smålyckligt häpen över en virkad blomring. Punkt.
    Varken mer eller mindre.
  • PARIS

    det här var innan getterna hade flyttat in.

    Paris, paris … och solen den sken och det blommade som allra bäst i varenda gathörn och park. Och där det inte blommade egentligen gjorde man sitt yttersta.

      
    Gissa ställe?  
     
     
    Den röda lilla bilen var utbytt mot en gul. Och vi kom mitt i omstyrningen av hela alltet. Det märkliga är att jag lyckas alltid komma mitt i bytena.
     
     
     Fast det är nästan så jag numera tycker det är själva grejen. Jag blir så imponerad av att man går all-in. Ska det vara så ska det, alltid.  Och nu oavsett om gräsmattor och björkkvistar är långt från 111 boulevard Beaumarchais alla andra vanliga dagar.
     

     
    Utsikt från linneavdelningen. På Merci såklart.
    Les Mauvaises Graines stod för härligheten.