DAILY LIFE

jag vet att jag inbillar mig men det var som de ropade mitt namn.

13 april, 2014 / No Comments
 
 
 
Jag köpte en porslinskruka med blommor och sirligt guld och fyllde den med en Mårbacka. Det var Liv igår, så den blev hennes. Någon gång när vi glömt våra barns namnsdagar en gång för mycket , men som alla gånger blivit påmind av en mormor, bestämde vi att namnsdagar firas lite lagom framåt kvällen i vår familj. Då hinner man liksom både med att bli påmind och ordna en present.
 
Och där på loppisen brevid torget kunde jag inte motstå dem. Jag som egentligen vet att jag redan har för många. Så olika men ändå så vackra tillsammans. Lagom till namnsdagsfikat kom jag hem med tre nya. Fast jättegamla i själva verket.
 
Liv har namnsdag på sin farmors födelsedag. Fast det var ingenting vi tänkte på förren långt senare. Hennes farmor gick bort, efter några korta vårmånader som ändå kändes som evighet och blev till början av en sommar, två dagar innan vi fick veta att Liv fanns i min mage. Just då visste vi ju inte att det var vår lilla flicka som fanns där och att hon skulle komma att bära just det namnet. Och det var inte därför vi valde det. Men när jag insåg det några år senare så var det liksom som om det var meningen.
 
 

Överraskningskoppar är nog de finaste.
När det blommar ju mer kaffet försvinner.

 
Lyckan att äga en sådan här saftkanna. Hur tjusigt är det inte, med en rörpinne av glas? Den fick jag i julklapp av Linn. Saftkannor var helt klart vackrare förr.
 

 

Igår blommade en ensam liten körsbärsblomma utanför verandan. Och under tiden vi fikade så slog en till ut. Jag var bara tvungen att ta in några kvistar för att ha dem alldeles nära. Risken att missa blir så mycket mindre såhär på millimeteravstånd.

No Comments

Leave a Reply