-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

och under stjärnorna tindrar tusen och åter tusen lampor.

 
Om jag får säga det själv så är jag väldigt kär i den här lampslingan. Upp över öronen faktiskt. Och har varit ända sedan vi tillverkade den någon gång där i vintras. Så pass att jag aldrig tog ner den efter att den kom upp.
 
Nyaste numret av Family Living är idag ute på hyllorna. På min egen DIY-sida tipsar jag om hur du gör om en alldeles ordinär lampslinga till den kanske allra mysigaste någonsin. Att hänga under stjärnorna eller för all del på balkongen. Ni kan ju bara drömma lite … tänk en trädgård full med fransiga lampor som lyser i mörket…  Beskrivningar och allt du behöver veta hittar du i tidningen!
 
 
 

 
 

Fin valborg till er!
Med hopp om solsken!

Mokkasin för Zara – del 2

Pictures: Sofia Jansson/Mokkasin for Zara

Kommer ni ihåg mitt samarbete med Zara?
Det som började här har nu fått sin fortsättning.

 
Nu är nämligen Brothers and Sisters –  Edit 2
uppe på Zara.
 
Där har ni några av våra dagar påskas. Med allt från lopptillverkning (med påskhälsningar) till sandkakor och snyggmack.

 

Sedan nummer 1 har jag fått så mycket feedback och snällt som jag är så tacksam för. Tack igen för allt detta, betyder massor ska ni veta. Och såklart, det här är fortfarande ett drömprojekt. I allra högsta grad. Det är ju såklart en ynnest att få jobba med sina barn på ett sådant här speciellt sätt. Trixigt såklart mellan varven men jag lovar att vi kommer minnas det här.

 
Se fler bilder på Zara och  Brothers and sisters!

 
 

bland alla de andra rosorna.

 
Idag hämtade vi hem rosor från ateljen och Johanna.
Bland dem alla fanns några att bära kring halsen.

 

Precis som när man ser  armbanden, ringarna och örhängena  så susar det liksom till lite närmast hjärtat, över det lilla och urvackra.

Kollektionen ”feels so good to be a rose” växer i sin egen lilla takt. Det är vi hemskt glada och stolta över. Att rosorna har tagits emot så fint.

Inom de närmaste dagarna sätter vi en liten detalj till  de rosor som ska hamna hos små som ska välkomnas till världen och få sitt namn. Bara lite extra personligt.
 
Halsbandet finns ännu inte på plats i affären (men snart) men tveka inte att höra av er på mail om ni funderar över något. Precis som de andra smyckena så finns halsbandet i silver och roséguld 9K och 18K.

ett samlat om mat och paris.

 

Så ofta kommer ju frågorna om Paris-tipsen. Och jag har ju liksom inte snajdat ihop dem i en sådan där snygg guide. Utan lägger dem mer på hög sådär i min kategori som heter Paris här till höger. Mina planer är storslagna inför varje resa, att jag strukturera ihop det och såklart blogga för fulla muggar när jag kommer hem. Och guida mig och hålla på. Men som vanligt blir det aldrig så. Vad hände med sköna Brooklyn kan man undra, de är där i sina mappar (någonstans i röran) och liksom ligger till sig. Kanske till sommaren. Hopplöst. Eller hoppfullt ska man tänka.

Jag har redan skrivit en del om mat i Paris men när vi är där med ungarna så lagar vi ju mest hemma och picknickar och så. Vi bor ju alltid i Marais. Och där omkring är ju både hela Rue de Bretagne och alla smågator runtomkring så fulla med små mataffärer. Marknaden vid Bd Richard Lenoir varje tisdag och fredag är ju också perfekt om man behöver äta. Och det gör man ju. Om man behöver mjölk och sådant där vanligt så finns det en bra mataffär på Rue Amelot ungerfär i korsning Rue Oberkampf.
Jag har ju gjort ett lite samlat matinlägg en gång, härDär är fortfarande många av tipsen jag gillar bäst. Här finns också inlägg om Le Comtoir Général , om falafel, Mamie Gâteaux , La Chambre aux Oiseaux , godaste glassen och godis om man vill.    Annars får man ännu så länge leta runt lite i kategorin. Men här kommer i alla fall ett samlat från senast vi var där.
 
 

 
Square de Temple
 
Om man picknickar i just Marais så är det fint vid Square de Temple, blommigt så här års. Och ganska mycket gräs för att vara mitt i Paris. Och lekpark.
 
 

Rose Bakery
 30 rue Debelleyme
 

Så sjukt gott bara. Sådär härligt gott. Ätit både frukost, brunch, lunch och fika där men det spelar liksom ingen roll vad man äter.

38 rue de Bretagne
Om man vill äta mer sådär parisiskt så kan man alltid sätta sig vid ett av borden. Älskar gatuplatserna på trottoarerna, vem gör inte det liksom. Men annars är det ju mer croissant och doppa brödstavar i rinnande ägg och inte det jag skulle välja först. Men mycket franskt, kanske så mycket det kan bli. Förresten undrar jag om jag skrivit om en restaurant som heter Hotel Du Nord, det är också sådär megafranskt. Kom att tänka på det precis, paradoxalt nog mitt i våren. Hade en fin kväll där när snön virvlade utanför fönstret mot kanalen och vi ville aldrig ut i natten. Men bra utan snö med, uppe vi Canal St Martin, 102 quai de Jemmapes.

6 rue du forez


Här sitter min vän Sanna som härligt nog var med senast i Paris. Här plåtar vi lite morgonfika inför en annan väldigt härlig sak som jag snart hoppas kunna berätta mer om. Själva stället då, härligt om ni nu trodde något annat. Och som ni ser, 100 % organiskt, rätt och slätt. Precis mittemot bentosstället Nanashi. Förresten, nu är jag inte kvar i bentosland men om man går mot höger och till 64 rue charlot så ligger där en liten italienare, La Briciola. Mest gudomliga pizzor och så himla trevligt häng. Supersnälla folk. Om det är fullt överallt annars, ta en pizza vid baren. Det gjorde jag och Kristo en gång och kom aldrig därifrån. Perfekt om man äter med ungar, inte för pizzaläge utan för trevligheten. Dock har vi har aldrig stött på något restaurangkrångel med barn i Paris, trots att vi känns som en drös när vi ramlar in. Man kan nästan alltid, eller alltid där vi ätit åtminstone, få halva portioner av allt på menyn. Det är bara att fråga.

12 rue Perrée
 
Ligger på ena sidan av Square de Temple. Perfekt för frukost och lunch.
 

Jag åt någon ostsmörgås på rågbröd, blandningen med ricotta och typ prästost var jättegod. Där finns även en butik och det där inneträdet det kändes alldeles på riktigt, men är det möjligt. Vad är det för träd då?

 

Merci
111 Boulevard Beaumarchais
 
Man kan ju kanske tro att man tröttnar. Jag råkar ju ha nämnt detta ställe mer än en gång. Fast det gör man ju inte. Det är bara härligt. Punkt. Och glöm inte maten, för den likaså. Luncha här, ta ett glas vin eller något bara. Tänk på att det finns tre gånger Merci att få något att äta på. Utmed gatan brevid varandra och nedför trappan vid den lilla trädgården. Om det är fullt på det ena.
 
 
 
69 rue des Gravilliers
 
Väldigt speciellt. Nästan lite så att jag hade lite svårt att greppa på vilket sätt jag möjligen gillade, lite blandade känslor i magen.  Eller jag hade ingenting emot det, det är ju värt ett besök absolut. Men ibland blir  vissa ställen så superhypade och man har gått all in i det speciella, så det nästan blir på gränsen till för mycket. Nog inte riktigt min grej. Maten var god och hemskt trevlig kväll och proppat med fint folk. Innergården är ju magisk och det är väl där man helst ska hänga.
 
 
 
Å andra sidan är det fullt med mystiska rum där inne. Som om du går till vänster när du kommer upp till första våningen (förbi toaletterna) så står där ett klädskåp. Kan man tro men så är det inte.
Vi kom dit sent en kväll och då var det fullt och vi fick ringa dagen efter för att boka bord till kvällen därpå. När stället är fullt blir det väldigt hemligt med stängd port utmed gatan så bli inte förvånad om du missar.
 
 
 
28 Rue Henry Monnier
Vid Pigalle (18 arr)
 
Bästa middagstipset denna gång fick vi av Linn´s parisiska kompis. Och trots att det var Pigalle och inte Marais så tog vi en sväng minsann. Och så värt det. Ett litet perfekt ställe där man inte fick boka bord, vilket kan kännas älskvärt när man nu inte är i Paris för evigt. Bra chans då. Och maten, himmelskt gott. En massa små rätter, det är min bästa mat. Alltid. Det lilla bordet i vårt trånga lilla hörn var proppat med små godsaker. Vi tog tre (eller var det fyra?) små rätter var som vi delade. Vi åt i en evighet och det var så gott.
 
 
Vill-ha-drinklista.  
 
 
Det var det. Fast det allra bästa är väl att kvista in där det ser härligt ut. Och det absolut viktigaste, att verkligen kvista in och sitta ner. Jätteofta. Och på något vis är det ju stunden och sällskapet som gör allt härligt,  hur man än vrider och vänder på det. Samtalen och människorna. Det är ju det man minns.

julafton – feeling.

Och igen så kom där en massa lådor med prassligt silkespapper. Ända från Spanien. Det var påsklov och tisdag.   

Som julafton. Egentligen var det dags för plåtning nummer två. För Zara. Om ni minns projektet Brothers and Sisters?
 
Den röda jumpsuiten – stort hjärta!

 
Det började bra. Sorterat och fint.

 
Men för vissa gick det plötsligt över styr.
 
 
 
Medans andra fortfarande tog det med ro.
 
Här har Charlie och Viggo några av sina favoriter från förra plåtningen.
Skjortan verkar slut.
Men mjukisarna så himla schyssta, mjukis med stil liksom.
För att inte tala om dessa, så mycket favoriter härhemma.
 
 
 
Det hela med överstyr hade visst en plan. Nu ska här sättas outfits.
 
Och jag har skrivit om dessa förut, vackraste brallan.  
 
 
 
Sådärja.
 
 
 
 
Prova, prova och prova igen.
 
 
Livs allra största favorit från denna gång.
 
Vackra, obeskrivligt sköna och vill bo i dem.
 
 
– Heelt magiskt! De är som tåspetsskor!
 
Kanske inte men fina.
 

 Du är snygg!
 

 
Eller var det verkligen så han sade?
 
 
Julafton i april, som sagt.
 
Och snart får ni se vad vi gjorde i påskas.

de är som små miniprickar i grönt, men vänta bara.

 
 
Glädjen vid bordet i solen var om ännu större för sådär tio minuter sedan. Jag skulle få plåta dem men avböjde snällt. De var så små. Gulliga, ja jätte, men så minimala att de aldrig skulle synas i kameran, förklarade jag. Det var Artemisia Absinthium även kallad Malört som visade sig som yttepytteplantor. Och på fyra dagar hände det ju mer i de där glasburkar än vad jag någonsin lyckas med i växtväg.
 
 
Istället för något annat från Paris.
 
 
 
 
Såklart inspirerad av den där filmen och jag släpade krukor över halva staden och på lite tåg till och med. Så blir det utan det mesta på replängds avstånd.
 

En massa gammalt tidingspapper och grus i botten.  

 
De där hoppas jag på. Allra mest.
 

Vallmo för er, såsom jag, måste översätta. Och all ära till Granit´s krukor. Men alltså, loppis. En tjuga.
 
 
Och  nu hoppas vi på alla de andra sjuhundratrettio miniplantorna.
 

hej onsdag!

 
Det är en ynnest att få vakna till det här.

kanske vi måste flytta när allt kommer omkring.

 
All Pictures:
 
Senaste numret från Kinfolk är min absoluta favorit. Tänker att anledningen är att det heter the Home Issue. Och det som hör till. Så måste det vara. Och jag är helt förälskad i detta hem. För att inte tala om den själva uteplatsen. Och jag säger till min man att det är ju såhär vi ska ha det. Och sedan minns jag att vi inte bor på Venice Beach. Och inte ens i närheten. Nej.
 
 
Och jamen  den här filmen. Så vackert och härligt så jag suckar högt och tänker att det vore kanske inte så tokigt ändå. Med Californien alltså. Och det där tältet som skulle gjort så många gånger … till den här sommaren i alla fall. Och de gröna fingrarna också, jag måste ha hängande blommor… Måste.
 
Kinfolk hittar ni på Papercut.

now you´re cooking i dagarna 3.

Pictures:
 
Med start exakt nu, klockan 9:00,  och i dagarna tre är det matinspo deluxe på NOW YOU´RE COOKING. Livesändningar från morgon till kväll med sådant du äter. Eller sådant du gärna vill äta åtminstone.
 
Elektrolux tumblrsida NOW YOU´RE COOKING är något så alldeles extra flott, proppat med små filmer och inspiration om just mat. Det är väldigt härligt och lite sådär som man önskar i köket. Rakt igenom. Smart och vackert, vad mer kan man begära.
 
Den här livehändelsen som nu går av stapeln är för att fira Elextrolux nya kollektion Expressionist. Och då smackar man på extra med allt som annars finns där annars. Live var det, på riktigt liksom, 22-24 april. Här hittar du hålltider och det är ju bara ta datorn till köket och härmas för allt vad du är värd. Chans att glänsa lite extra med andra ord.

 

Dag 3 vid två-snåret, lagom till torsdagsmiddagens efterrätt. Det är lite såhär det kommer se ut. Och nu vet ni ju hur jag önskedrömmer om att vara självaste Linda och på det här viset kommer man ju liksom steget närme. Köksglans var det.
Green Kitchen Stories kommer också att laga. Ida Frosk med tjusigaste food-arten kommer att vara där. Tävlingar, kocktips och en hel massa fint. Bänka er, kära ni. Jag tror det blir väldigt härligt!
#NowYoureCooking på Twitter
 

kanske far de med vinden redan imorgon.

 
 
Jag visste ju redan att jag skulle jobba helg. Jobba påskhelg liksom. Ett jobb med en perfekt start men med ett avslut som fastlåst vid datorn och en jättehög med bilder. Att sommaren skulle låtsats som om den vore på riktigt, alldeles bakom ryggen, hade jag förstås ingen aning om innan. Och det kändes ju såklart lite typiskt. Men ändå inte. En första sommar i april kan aldrig vara fel. Fast jag hade en plan att jobba jättejättesnabbt så att vi skulle kunna påskkalasa oss framåt kvällen på påskdagen. Men Nomi blev sjuk. Precis när alla blommorna utanför verandan slog ut. Och för att hon inte skulle missa så gick vi ut där i kvällen som kändes som sommar och tittade sådär jättenära. På själva våren. Jag vet att innan vi vet ordet av så är hela luften full av blomblad som fladdrar för vinden.
 

 
Sedan tyckte jag att vi skulle gå runt huset för att titta på resten av våren. Knopparna av syren och äpple som bara behöver några varma dagar till. Fast egentligen kan det få sakta ner lite, det gör inget.
 
 
 Men då sa Nomi att hon fick gåshud och huvudet var alldeles yrt
 så vi gick in till soffan igen.
 
 Någon sa att det gick att laga så vi tror på det.
Nog för att tron inte lagar sådär av sig självt men ändå hoppfullt.