-
ja, det var det där om att finjobba på annan ort.
Jag kommer sakna dem.Onekligen.Men nu måste jag packa. Ett par klänningar mest.Vi ses i… ja gissa var? -
snart kan man springa barfota i skorna.
Mjukt, somrigt och fina!Och hej jobbsöndag. Jag önskar dig dit pepparn växer men det hjälper visst inte.Hoppas ni får en solig.Fast egentligen är det inte så värst synd om mig för imorgon finjobbar jag på annan ort. Det där var en underdrift. På själva orten. -
istället för städa.
Nu är det kanske att ta i att de skulle göra vårt hus till en vackrare plats. Men det är liksom lättare att lyfta ögonen från kaos och rörigheter.
De ska väl ditt upp, på vinden. Men ibland känns det så långt dit och för mörkt för en pappersblomma. Och vi måste sätta upp rullgardiner i fönstrena där solen går upp, speciellt på lördagmornar…
Detta med jobb, överallt. Då ser det ut som det gör bredvid middagsbordet. Och blomstermobilen blev aldrig klar, vi åkte ju till stan istället.
Och hej sol och kära vår. Hela huset värms upp efter snålblåst och storm och nu ska jag packa bort vinterkläder och sockor. Det kanske är övermodigt men jag gör´t ändå. -
jag tänker att jag skulle vilja ha hela trädgården full av dem.
the others are mineFredagsfeeling och vårkänslor, tänkte att ni kanske är sugna på ett tipi. Det här var mitt allra första pyssel för Family Living så jag tänkte ni kan få inspon såhär i efterhand!Faktiskt är jag lite kär i den här idén. Om ni någon gång har lagt er raklånga och tittat upp i just den här tipin så skulle ni fatta varför. Det är lite magiskt nämligen.Det finns ju mängder av tipin , favoriten bland alla är väl fortfarande Granits. När det syntes i min bild i Northen Delights fanns det ingen hejd på frågorna om tältet. Och inget ont om detta canvastält men vi ville göra något härligare än så…Påtal om Family Living. Minns ni mitt kalas? Nu får du hela beskrivningen till solfjädersvimpeln här!
Gardinlängder på loppis, förstår ni fyndläget? Säljs oftast i par, är nästan alltid 2 meter eller längre och har utsatts för noll slitage. En gardin liksom, vad händer med en sådan. Våra gardinlängder kostade sisådär 35 spänn st. Spara vågiga gardindelar, de är extra flotta till öppningen!
Dags att fixa stommen. Bambustavar finns på vilken välsorterad handelsträdgård som helst. Du behöver 5 st , välj 2 meter långa, det är bra. Knyt en hel massa hampasnöre runt. Se till att stavarna har den form du önskar, sådant är svårt att ändra i efterhand.
Om du ska ha tältet på en gräsmatta behöver du inte de vågräta stavarna, då sticker du bara ner pinnarna i marken. Men vill du att ska hålla i vått och torrt och flytt då sågar du till 4 st lagom långa. Om du använder 2 meter långa bambustavar är 80 cm ett bra mått för de liggande stavarna. Knyt ihop igen och lämna en öppning fram. Såklart!
Låt några centimeter av bambun sticka ut så blir det extra stadigt. Nu har du egentligen världens bästabästa stomme till en tipi. Superbillig, jätteenkel och stadig. Sen är det bara att gå loss med vad känner för. Om du inte orkar göra det extra härligt med rivna remsor så fäst tyg. Allt går.
Men vi rev och rev. Riv längs den lång sidan av tyget, börja med ett litet klipp och sen riv. Remsorna ska vara cirka 8 cm breda.
Sedan är det bara att linda. Du behöver inte vara noga alls det enda viktiga är att remsorna slås runt varje stav för att tyget inte ska glida. Börja uppifrån. I början blir det mycket kvar av remsorna men spara ”spillet” hängades, de kan användas till glipor när du är klar. Då kan du bara lägga remsan runt tältet utan att slå den kring bambun. Det är också fint att ha långa remsor hänga!
När du kommer ca 80 centimeter ner slutar du vira på framsidan, för öppningens skull. Nu börjar tältet bli stort och remsorna räker inte runt men såhär: Börja vid en av de främre pinnarna, slå en knut kring bambustaven.Vira ett varv till för att täcka knuten. Seddan lindar du på precis som innan. Ett varv runt varje bambustav. Förmodligen räcker remsorna bara till mitten av tältet. Men då gör du samma sak på motsatt främre pinne. Så möts remsorna i mitten på baksidan.
Glöm inte den vågiga gardindelen, cirkusfeeling!Eller Koppatälten i Hagaparken om man låtsats lite.Fin fredag och puss & kram! -
en högst härlig tisdag.
Min tisdag var högst härlig. Som ett glassigt kalas men en hel hög med fina, snälla och superkreativa människor. Det kan ju kan knappast bli mer kalas än så.Isabelle McAllistar hade nämligen bjussat till en heldag på Fotografiska – Isabelle Meets. (#isabellemeets på instagram om ni är nyfikna)Nu trodde jag kanske i min enfald att jag hade lite koll på vad denna kreativa donna har för sig om dagarna. Men alltså, wow! Det finns liksom ingen hejd på allt som snurrar i hennes värld. Och har snurrat under åren. Kolla hennes portfolio vetja. Alltihop så väldigt härligt!Isabelle´s och Jenny´s (ni hittar dem bloggandes på DosFamily) bok Rum för kidsen var såklart en av härligheterna. Vilken superbok! Jag är så imponerad! En lunta, maffig som få. Stor i formatet och totalt proppad med inspiration. Den är galet proppad, jag kommer aldrig någonsin ha läst ut den här känner jag. Det finns liksom inget slut, ni vet när man hittar nytt varje gång man läser.640.jpg)
Den är inte bara härlig och supertjusig.Den är viktig också.Heja säger jag, det är såhär det ska se ut.Mer om boken i ett eget inlägg och snart i en utlottning nära dig!
Självaste Isabelle med grannt diadem.Signera böcker ska man.
Så jädrans trevligt hade vi. Så snällt och varmt i hjärtat hela dagen lång.
Utsikten från Fotografiska . Nämen jag smäller av.
Det kommer båtar.
Här vill man ju hänga på alla dar. Vi fick flott visning av självaste grundaren till Fotografiska. Och hamnade i lite hemliga rum. Jättestora rum. Där bilden var precis överallt.
Förstå när allt bara fortsätter och fortsätter. Mitt lilla objektiv klarade ju inte många av alla de riktiga meterna men ni fattar säkert storheten. Den här utställningen hade jag gärna hängt längre vid.
Fina med långa mörka håret är Jenny!
Isabelle´s väldigt kära låda. Med innehåll från förr…
..luktsuddisar i megamängd.Och vad kan vara mer ärofyllt för en samling luktsuddisar än att hamna på…
… Isabelles tapetkollektion för Mr Perswall som lanseras nu i vår, i april. Kan liksom inte tänka mig något bättre än så. Tapeten med suddisarna är den som boken ligger på i första bilden. ”Smell of magic” heter den, såklart! Väldigt exklusiv sneak peek med andra ord.
Vissa tapetvåder är liksom mer speciella än andra.
Speciellt när fyra stycken blir en robot i megaformat. ”Robusto” med andra ord. Och guldig! Ingår såklart också i den nya tapetkollektionen. April var det, snart!! Här det Jenny som tejpar, från både Mr Perswall och bloggen Hemtrender där det finns fler bilder från dagen.
Proppat med fint folk.
Jenny och Isabelle med finaste regnkappora från Johanna. och Tretorn. Så galet fina så att man skulle ju önska regn mest hela dagarna om man ägde en sådan.
oh la la !Jamen verkligen.Så härligt hela alltet att jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det.
Och nu fyller jag på Hemtrender-Jennys länklista så gott jag kan,
hojta om någon saknar någon!
Alla fina på plats var:
Isabelle ~ dosfamily.com (@isabellemcallister)
Jenny ~ dosfamily.com (@jennyfromdosfamily)
Johanna ~ aprillaprill.se (@aprillaprilljohanna)
Jenny ~ hemtrender.com (@hemtrender)
Maria ~ husligheter.se (@husligheter)
Frida ~ fridasfina.blogspot.se (@fridasfina)
Mimmi ~ mimmistaaf.com (@mimmistaaf)Lotta ~ dromma.se (@dromma)Sofia & Therese ~ blogg.mama.nu/hormonerhemorrojderLo ~ linkdeco.se/artists/lo-bjurulf (@lobjurulf)
Heidi ~ @husethedKarin ~ pysselbolaget.se (@pysselbolaget)
Piia ~ frokengul.se (@frkgul)
Ti ~ blomblogg.wordpress.com (insta: tililili)
Anders ~ koffertmannen.se (insta: koffertmannen) -
en juni-dag.
All pictures: Jonas GustavssonNågon dag innan vi for till Paris var Sköna Moa och bästa Jonas här. Vi fotade ett reportage härhemma och tog byline-bild till min sida i Family Living, huga det där är inte min favoritsyssla direkt…. Men annars gick ju det hela galant!
Ungarnas pysselskåp, det hemmagjorda.
Det ser så tomt ut här, vårt jobbskåp. Förstår inte vad som hände…
Det var meningen att jag skulle sitta där och låtsatsjobba. Men jag fick känna mig brädad av en bättre och snyggare.
Ja just det! Snart i en affär nära dig. Bästa mikrofonen ever! Byebye värsta plastskräpet som håller för typ en sång. Eller knappt en hel sång. Mer om det en annan dag.
Liv´s rum. William Morris tapet Golden Lily i en färgsättning som bara gjordes under 60-talet. Därför är denna tapet typ omöjlig att få fatt på i denna färg. Hos Helena där jag köpte den tömdes lagret fort från fjärran.
Han var mutad här. Det syns nästan… på leendet och fridfullheten.
När jag ser den här bilden tänker jag att jag kanske borde leta fram renoveringsbilder. Skulle ni vilja se det? Trots suddighet och noll tjusighet. Som här var det egentligen en garderob plus ett skafferi och det största järnelement jag någonsin sett hamnade liksom i mitten när vi rivit väggarna. Och så var det terracotta-klinkers.
Viggo med finaste tapeten O´hoy. Ni vet att den finns i miniformat också, jämförselsevis, som print. På något vis får den mig att tänka på den här.
Och ja, hejhej…. -
måndag, tisdag och varje dag.
Tillslut kom den ju på svenska och den danska kunde hamna i bättre händer. Och den är så bra. Green Kitchen Stories. Jag är fast och fasligt inspirerad. Och vad skiljer den från andra vegokokböcker då. Personligare skulle jag säga, sköna texter proppade med tips. Och så är det något med valet av grönsaker. Mer oväntat och mindre linsgryta (inget ont om linsgryta dock). Men just därför den blir så hemskt inspirerande. Alternativ finns om hur du gör rätten glutenfri eller vegansk. Recepten är uppdelade i kapitel där man inte ens glömt morgonen eller picknicken. Och det är basrecept och familjemiddagar, mumsbitar och dryckar. Hela alltet med andra ord.Den är helt enkelt så pass bra att Nomi i lördags, när vi skulle äta lunch ute med vänner, sa lite lätt desperat : Har de kött?! De har lasagne svarade jag. Ohh nej, jag vill ha kött!! Och jag såg hur biffar fladdrade förbi i hennes önskedrömmar.Nu är det inte så att vi aldrig ätit vegetariskt förut men plötsligt så blev det varje dag och alltid. Egentligen kommer vi väl fortsätta äta som innan, lite blandat sådär (eftersom jag inte äter rött kött sedan över tjugo år tillbaka men numera är lite mes-veggo och äter fick och kyckling ibland). Och nu ska jag inte ljuga och säga att de fyra ungarna jublar varje dag, långt ifrån. Men tji fick de. För gnäll och surighet gör oss bara mer peppade. Faktiskt.
Allra bästa tricket är fortfarande att de är de som lagar.
Det är så svårt att gnälla då. När man har hackat och rört alldeles av sig självt. Däremot har jag svårt att förstå gnället. Själv tycker jag ju att det borde vara så mycket mer rimligt att gnälla över en köttfärs än en skogschampinjon. Om man ser lite längre liksom. Men nåväl och som sagt, med gnäll och sura miner kommer de ingen vart. Punkt på det.
Så var det där med sorteringen igen. Hur skönt var det inte att äntligen få allt från superbär till mjölet i glasburkar. Tips! En väldigt populär syssla bland kidsen. Allt från själva hällningen till att trycka ut dymoremsor i långa rader. Märkapparaten finns på Granit. -
en söndag av oändligt städande.
– Det känns skönt att ha ett sorterat rum, sa Nomi. Och oja, sjuttiotusen små petshop-accessoarer senare och ungefär lika många av allt annat världsligt, så kan man ju tycka så. Och vi frågar oss vad som hände med att var sak har sin plats. Som för att göra det hela tydligare tänkte jag ta en bild på den uppsamlade klädhögen. En promenad på trehundra kvm slutade med denna hög. Där Nomis del är cirka nittio procent av skyldighet. Var sak har sin plats var det, en enkel byrå typ. Komplicerat.Men hursomhelst så låg inte Nomi själv där.Från början.
Men tydligen tog sorteringen på krafterna.Eller annars var det fluffet.En tupplur på klädhögar är kanske den bästa. -
bland ros lemonad och väldiga missöden.
Hon fick en överraskning.Sådär bara. På lördagskvällen av pappa.
Och dräkten. Äntligen kan man säga. Också lite sådär bara, just idag.Finaste (åtminstone i tjugo minuter)För om sanningen ska fram så hände det ett missöde…
Men inte än. Här var vi kvar i på verandan. I fin stickad dräkt.Och Åhh! Ros lemonad!För er som inte vet har denna donna en förkärlek för rosor.Och allt som har med rosor att göra. Det finns liksom ingen hejd på rosmanin.
Perfekt!
Det vi andra tycker luktar parfym tycker Nomi doftar som alla drömmars rosor.Tillsammans.Och som Paris också.
För att inte tala om smaken.Snacka om lördagslyx.Jaha. Missödet då. Först den stora lyckan över en stickade dansdräkten som äntligen var hennes. Och så tjugo minuter på övervåningen. Sedan ” Det var Liv som såg det!” och tårar som forsade. ”Och nej, jag vet inte vad som hände, jag bara satt där i hörnet i Liv´s rum !!”Som den mamma som ett par timmar tidigare betalade kan man ju i detta läge känna ett sting av irritation. Typ. När dräktens baksida nu är ett jättehål.Men det hände där på golvet och det var något om någon musikvideo som skulle spelas in. Och jajaja, det måste ju vara någon spik i vårat trägolv eller någon sticka där i hörnet. Och vi letade och undrade var det hade hänt. Och tårarna de bara forsade ännu mera. Dräkten liksom, den fina. Men hålet bestod och nu snackar vi hål. Som bara repade upp sig och repade upp sig, liksom av sig självt nu. Men vi konstaterade att dräkten nog tyvärr inte gick att laga, hur mycket vi än skulle försöka. Och att det faktiskt, och tyvärr igen, var för dyrt att bara köpa en ny. Katastrof. Men också att det finns värre saker i världen och att man verkligen inte kan rå för om man fastnar i vårat 100 år gamla trägolv.Sedan åt vi middag. Och mitt i tuggan ”Jag var tvungen att klippa bort den där tråden som hängde på dräkten. Det var liksom en liten tråd som stack ut så jag tog saxen och klippte bort den.”Gaaaah.Men fortfarande – som ett frågetecken.Helt ovetandes om vad en liten futtig avklippt tråd gör med en stickad dräkt.Åtminstone så småningom.Dräkten var i alla fall köpt på Dance&gymshop. Nomi har stl 8 år, den finns inte på nätaffären men väl i butiken i stockholm. Egentligen är den lite stor till henne, hon är ungefär 120 cm lång men den funkar ändå. Om någon är sugen. Själva sparar vi till en ny…
-
works in progress.
Man kan nog nästan räkna det till någon typ av besatthet.Men som sagt vi vet inga gränser.
Önskar er en fin helg.Själv ska jag förlora mig i världen av plastblommor.
