• DAILY LIFE

    man borde kanske bara plantera de lyckligt saktfärdiga.

    Första åren vi bodde här så sade jag alltid att trädet där vid vår lilla grusväg, det där nära huset, aldrig tappar sina löv. Jomen, det gör det väl ? sade min mamma. Men det kändes inte så.
     
    Förra vintern insåg jag att det gör det visst. Men det är något lyckligt saktfärdigt över det där trädet. Över själva bladen. När björkarna, kastanjen, äppelträden och alla de andra är soprena och står som kala, sorgliga pinnar i lövhögarna. Då.

    Då är det helt galet vackert. Rätt in i vårt arbetsrum.
     
    Önskar er en fin helg!