-
lördagsdrömmar.
Jag sitter här och försöker ringa in Brooklyn utav en anledning. Eller snarare fatta själva stället då jag aldrig satt min fot på den sidan floden. Och min utskrivna karta, där jag prickat gator och hörn sen dragit streck, ser nu ut som värsta spindelnätet. Det största typ. Och jag kommer aldrig hinna cykla emellan allt på en helg. Så alla ni som vet Brooklyn hojta till, var är det man ska hänga? På ett ungerfär i alla fall.När jag surrfar runt här bland Brooklyn-gatorna så hamnade jag turligt nog här, en sida om projektet The Makers. Fotografen Jennifer Causey dokumenterade under en tid Brooklyn-baserade kreatörer som resulterade i en bok som kom förra året, The Brooklyn Makers. En hel hög med inspirerande människor berättar sin historia. Bland andra Amy Merrick. Ni vet floristernas florist. Hon som man önskedrömmer om att vara, det skulle räcka med pyttelite så skulle jag vara lycklig. Här på sidan för projektet hittar man en drös med bilder från hennes studio och en intervju. Påtal om att önskedrömma.
-
om du tänker sensommarfesta.
Eftersom sommaren är högst älskvärd i år så kan man ju trädgårdsfesta bäst man vill. Här är lite kalasbilder från ett reportage som visades i Plaza Interiörs sommarnummer.
Gamla tapetbord är man ju extra lycklig över att få förvara på sin egen vind. Annars kan de nog vara lite kniviga att få tag på. Synd för de är bästa mingelbordet. Överlappa smådukar och handdukar tills du får en hel duk.Blommor – inga kalasbord utan blommor. Det går ju fortfarande att plocka dem i trädgården, kanske inte nu i dikeskanten och på ängarna, men annars. Och stråna, glöm inte de vackra stråna. Be gästerna ta med en bukett med vad de hittar, det känns helt klart som ärofyllt uppdrag för en gäst att få bidra med en vacker bunt blommor till festen. Glöm inte mataffärernas inplastade nejlikabuketter om det krisar i rabatterna, de funkar att blanda in i en vild trädgårdsbukett. Ni vet väl att man kan ”öppna” en nejlika som ännu inte slagit ut. Genom att försiktigt vika ut de yttersta gröna bladen i blomman ger du själva blombladen en skjuts utåt. Jag tror det var någon på Christoffers blommor som sa. Den där affären, finaste!
Recept på små mingelsaker hittar ni här.
Slå in i alla lägen. Håller småkryp väck och är hemskt härligt.
Gamla tältsängar på loppis är fyndiga, de är liksom inte så roliga som de är. Men klä in en hög med madrassar och du har världens bästa extrabänk. Klä in med gamla lakan, dukar, gardiner eller annan textil. Ni vet väl att gamla gardiner är så billigt på loppis. Det säljs alltid i par för väldigt få kronor i jämförelse. Och världens bästa kvalité oftast, det har ju liksom bara hängt där.
Det allra bästa sättet att skapa bästa kalasfeelingen är textilier. Allt tråkigt i världen blir fint med en bunt av vackra tyger. Här bestämde jag mig för att ta tillbaka löparen. Jag har aldrig någonsin tidigare använt en löpare på mina dukade bord men vad tusan något så populärt måste ju funka på något vis. Vi gjorde som en vimpel fast som duk, precis samma känsla. En löpare i stuvbitar kantad med fin bomullspets. Himla fint. Mät ut tygbitar efter vad du har hemma. Jag valde att göra en lång löpare som släpar i marken, det blir härligare så. Stuvbitarnas storlek bestäms efter egen smak, men välj gärna 5-6 olika textilier och låt de olika bitarna vara allt från 30 cm upp till 1 meter långa för att få en fin dynamik. Sy ihop de olika bitarna och sicksacka kanten. Sist av allt syr du fast en vacker spets utmed hela.Servetter i tyg ger alltid en lyxigare känsla. Riv snabbt tyg i lagom stora fyrkanter. Strunta i att fålla dem, den rivna kanten är vacker som den är.
Kakformar för mandelmusslor – bra minipajformer.
Kaffefilter – bra matförvaringspåse. Och på Papper för konstnärer finns underbara placeringskort i vintage. Tallrikar – min farmors gamla porslin och under Swedish Grace från Rörstrand. I sand.
Gästböcker. Å vad jag borde leva som jag lär. Jag glömmer det alltid, men visst borde man. Varje fest skulle kräva sin gästbok. Bästa minnena på pränt och finaste skatten med tiden. Låt barn och vuxna rita eller skriva något. Glöm inte att själv skriv några ord om festen, om maten, gästerna och andra tankar.
Pimpa ditt tee pee! Det här är det vanliga från Granit. De små mysplatserna för barnen är superviktiga, glöm inte det. Äventyrligt på dagen – jag menar ett tee pee i skuggan blir ju lätt en hemlig koja i den djupaste djungel, med tigrar som smyger runt knuten – och bästa stället att slockna på när mörket faller. Då är tigrarna oftast som bortblåsta, eller?
Popcorn-påsar från Hey Yo Yo. Och extralånga sugrör från samma ställe, allt för att de inte ska försvinna ner i flaskan. (förresten kolla de här, så söta) Du byter ut tråketiketter lätt genom att lägga läskflaskorna i ett varmt bad. Här är etiketter som egentligen är placeringskort från Papper för konstnärer.
Snabbvimpel. Riv remsor och knyt på ett hampa-snöre.Så ställ med en sensommarfest till helgen. Själva ska vi bygga en lägereldsplats i trädgården. Där vi ska grilla korv vintern igenom. Och sitta på fårskinn när snön faller. Viggo tyckte vi kunde bygga en bio istället. Men det väntar vi med.Ha en fin helg! -
just kids.
Det är såklart man hänger där någon gång. När vi ändå bor nästan bredvid. Då på sommaren. Om man vet sig att mamma och pappa ska kolla sommar-rea, då gäller det att ha en plan… En bra.
Och till slut var det fika. På caféet ut mot gatan känns det som hemma. Inte som hemma hos oss men vi skulle gärna bosätta oss där. Absolut.
Hmmm…
Ja det var just frågan… -
vi sa: ni får låtsats att ni är på resa. jättelångt bort. genom skogarna, till landet där det finns monster i träden. men om ni mutar dem med polkagrisar kommer allt att gå bra.
Hur svårt är det att låtsats sommar i början av september när solen gassar galet. Inte svårt alls. Igår plåtade vi en grej för nästa sommar och hösten var som bortblåst. Eller det känns mest som den kommer om natten.Fotografera barn måste vara det mest fantastiska i plåtningsväg. Nog för det knorras, vägras och suras lite sådär emellanåt. Och nog för jag inte skulle vilja vara skolkatalogsfotograf, milda öde så kämpigt att fotografera hundratals barn på löpande band..Men såhär, fyra sköningar barfota bland äppelträden. Mer sådant, tack! Det blir ju fint hur man än vrider och vänder på saken. Och det är allt tur att jag har så många av det här slaget att sno åt mig när det behövs. Två av sötnosarna är Linn´s barn, så himla fina!Vi plåtade i samma äppelträdgård som senast. Bara under ett annat äppelträd. Förra gången frågade en man om det var för Svensk Damtidning. Den här gången frågade en annan man om det var för Året Runt… Men nä, felgissat även denna gång… -
milk – och jag är med!
Nu är det ju inte så att jag går runt och skryter och känner mig högfärdigt mallig. Verkligen inte, det ligger mig inte för. Men om jag ska till att erkänna så kan jag känna mig så där superstolt ibland. Sådär varmt-i-hjärtat-stolt som när jag får veta att ni alla fina människor därute uppskattar det jag gör. Och när någon dessutom vill pränta ner det på något vis blir man ju nyp-mig-lite-i-armen-stolt. Häromsistens var det ju den där egna Family Living sidan. Och nu…Milk – ett av mina favorit magasin, alla gånger om. Ett sådant där magasin som jag fastnade för pladask, samtidigt som Liv föddes. Ett sådant där magasin som jag beundrat för dess egenhet, dess originella sätt och deras magiska bilder. För det helt enkelt är briljant. Det finns idag fyra magasin som inspirerar mig från pärm till pärm, ett av dessa är Milk.
Och nu. I det senaste numret. I deras 10-årsjubileums nummer.
Under den här eminenta rubriken.Där är jag. En av de fyra bloggerskorna. Och ja, jag erkänner. Superstolt. I Milk av alla tidningar i hela världen.
Alltså. Det är ju nästan på snudd att jag rodnar lite…
Jo, det gör jag faktiskt… -
tisdag i Livs rum.
f%C3%A4rdigredigeradny%C3%B6verstr%C3%A5lning640.jpg)
Det är nog Paris. Där högst uppe på skåpet. En parisisk vindsvåning med utsikt över hustaken. Alla de miljoner hustaken som aldrig har ett slut. Det gör de ju egentligen men det känns inte så.f%C3%A4rdigredigeradny%C3%B6verstr%C3%A5lning640.jpg)
En parisisk vindsvåning med blommiga tapeter. Och i taken hänger bollfransarna. Med knarriga golv, av träplankor som har olika ljud när man går på dem. En låter som en katt som jamar en annan som fågelunge som kvittrar. Nästan som ett på-låtsats-zoo. På virkade dukar finns bakelserna, alltid. Så man kan äta så man nästan smäller av varendaste dag. Och fjärilarna de har nog också flyttat in. Jag tror det började med att den svarta hunden förälskade sig i den gröna fjärilen sen gick det av bara farten.f%C3%A4rdigredigeradny%C3%B6verstr%C3%A5lning640.jpg)
Såklart det är Paris. Kolla bara de små franska pagerna. De där små fröknarna har ett kafé ihop. Med färgglada dukar och knallgula väggar. Det är därför de har färgat håret korpsvart. Det blir så snyggt med kontrasten. När de är lediga så gillar de mest att sitta i fönstret. I den parisiska vindsvåningen. Och titta ut över de miljoner hustaken. De balanserar bakelser på tåspetsarna samtidigt som de dinglar med fötterna högt där ovanför marken . Det är modigt. Men modig måste man vara här i livet. Tänk bara på den svarta hunden, tänk om aldrig hade sagt något? Då hade ju aldrig fjärilarna flyttat in. Det hade ju varit hemskt synd. Så modig måste man vara. -
en god – en snabb.
– Jag känner julen i mig, den är påväg, sa Nomi när vi gick hem från skolan idag. Och nog för att det blåste lite väl ihärdigt men julen vet jag inte. Viggo däremot höll med för på så vis kändes födelsedagen i november så mycket närmre.
Så vi gjorde blomkålssoppa och fastslog en gång för alla och redan i affären att blomkål är vit och broccoli är grön. Det kan tydligen vara lite knivigt det där.
Farmors gamla servis räddar alla måndagsmiddagar i världen.För 4 personer – vi gjorde dubbelt så mycket.Smör1/2 blomkålshuvud, hackat i mindre bitar4 potatisar, skalade och hackade1/2 gul lök, finhackad2 vitlöksklyftor, finhackadegrönsaksbuljong ca 6-7 dlsalt, svartpeppar1 dl gräddepersilja, hackadSmält smör och fräs alla grönsaker där. På med buljong, krydda och koka ihop i 10 minuter. Häll i grädde och persilja och låt koka 5 minuter till. Mixa med stavmixer. Klart! Snabbt som blixten! -
att göra en pappersboll.
Mitt bästa skingra alla tankar som snurrar – sätt är nog att förlora mig helt små pysselprojekt. Inga sådana där avancerade som gör en arg. Utan de där enkla som egentligen inte kräver mer tankar än att bara göra.Igår morse gick jag upp jättetidigt. Eftersom det snurrade som värst så tänkte jag att jag gör en pappersboll. Hela huset sov och regnet smattrade på verandan. Jag tror jag aldrig kommer flytta härifrån bara för det där regnljudet, älskar´t. Nåväl, jag kokade lite kaffe och hämtade några pappersark.
Min kära lilla cirkelskärare var som vanligt perfekt. Ni kanske minns första gången. Finns att köpa här. Gör 20 cirklar till varje boll.
Nu behöver du en cirkel som du använder som mall. Vik denna på mitten, sedan på mitten igen.
Sedan ska du vika tre hörn. Vik enligt bilderna. När du vecklar ut cirkeln ska du ha en liksidig triangel inuti cirkeln.
Lägg cirkeln på ett papper. Använd cirkeln som mall och rita runt, sedan märker du ut triangelns tre hörn. Detta är nu din mall som du använder till alla dina cirklar, på så vis behöver du inte vika dem på mitten och få fula veck.
Placera cirkeln i den ritade ringen. Med ett falsben (som äntligen finns på plats i affären) bigar du fram triangeln från hörn till hörn.När du viker ett papper är det ett måste att biga det för att få ett rakt och jämt vik, åtminstone om pappret är kraftigare än 100 gram. Det bästa sättet är att använda ett falsben och en stållinjal. Du kan istället för falsben använda baksidan på en matkniv, men det fiffiga med falsben är att det inte är så vasst. På så vis skadar det inte pappersytan.I det här pysslet ska du egentligen biga tvärtemot än vad du ser på bilderna ovanför (jag gjorde såhär för att du lättare skulle se). Du ska alltid biga med rätsidan upp, så hade detta varit tex ett kort så hade det varit rätt. Men i det här pysslet ska du ju vika upp hörnen och då lägger du cirkeln med avigsidan upp. Du ska så att säga vika från dalen som bildas när du drar med falsbenet.
Sen är det bara att sätta igång och klistra. Det löser sig automatiskt var du ska klistra, tänk boll hela tiden så blir det rätt.
Så himla bra klister är det här. Syrafritt, miljövänligt, tillverkat av potatisstärkelse och jag tror ni kanske minns Björnklistret och dess mandeldoft? Det här är förgångaren och har tillverkats i snart hundra år i Italien. I snyggburk med smartpensel. Och som grädde på moset har jag äntligen lyckats lägga in det i affären. Hurra, det tog bara två månader…
Men boll var det. Innan du klistrar ihop sista cirklarna kan det vara smart att pilla dit snöret.
Sen gör man ju hur man känner med botten. Såklart. Bjällra, pärlor eller tofs.
Klart! Egentligen vill man ju ha julgranen full men i mindre bollar. Fast en stor är ganska fint också.
