-
she did it again.
Mini Empire´s nyheter inför hösten 2013 är lovely. Tusen-lovely. Samma finurliga, magiska formspråk. Nordisk svalt men alldeles hjärtevarmt ända in i själen.På Formex som öppnas precis nu, och nej jag är inte på pressfrukost och faktiskt inte där alls den här gången, lanserar Jenny sina nyheter. Men jag tycker vi tar en titt här och nu, för alla ni andra som inte är där.Ett av de nya printen är Talking tree. Med bergen och dalarna och sagoträdet. Kommer som A3-print. Och bebisfilt! Och skärbräda. Hurra!
Nytt för hösten är alltså bebisfiltar. Svensktillverkade. Med fina trädet alltså. Och kolla baksidan, som en dubbelfilt.
Och klassikern Africa också såklart till alla bebisar!
Som om det inte vore nog med textilsaker så kommer även bäddset. Och nu snackar vi bäddset på riktigt liksom. Inget massproducerade och löpandebandaktigt. Nix. Igen, svensktillverkade i Borås. Varje påslakan har en vacker framsida, här är det Africa och mjuka färgfält. Baksidan har det fina grå mönstret, ni ser väl husen som gömmer sig? Örngottet har sitt eget lilla uggleprint. Supertjusigt är det. Påslakanen kommer i måttet 100×130 cm. Världens bästa välkommen-till-världen present om man frågar mig.
Och här har vi Talking Tree igen. Bästa kompisen till Mini Empire´s andra skärbräda. Och karottunderlägg i hexagonformer.
Och miniprints får vi aldrig nog av.
Å! tänker jag och känner sagovibbar ända in i själen. Jag tänker att de kanske seglar ända bort till Mumindalen eller något. Så himla fin.
Och såklart vill alla sova med sagan som täcke. Och så börjar jag fundera på ett litet bäddset som mamma sparade från det jag var liten och som jag tog fram när Liv föddes. Det är precis så jag tänker med Mini Empire´s bäddset. Tänk att ha det nu till sin lilla unge, och stoppa ner det i tygpåsen det kommer i, lägga på vinden och plocka fram 2043 eller så. Vilken drömupptäckt.
Och bädda med ugglor och gosa med elefanter. Och snyggstäda med tygpåsar.Det är bara att säga grattis, hon gjorde det igen. Vill ni träffa Jenny och glassa runt bland finheterna så kan ni göra det i monter B17:39 i området Next Step. Det ska vara ett snyggt hörn har jag fått nys om. -
lugnt, stilla och naturligt? aldrig i livet att jag gör´t.
Nu ikväll skulle jag ta några skisser på den här tandlösa ungen. Bara snabbt. Jag drog på henne den vackraste lånestassen man kan tänka sig från Numero74 och några fjädrar. Allt hon tänkte på var Katja Katt som letade skatter i rummet bredvid. Men det går supersnabbt, sa jag. Håll i tavlan och sätt dig på resväskan. Sen tittar du bara alldeles naturligt ut genom fönstret och inte in i kameran. Vi låtsats att du ser en ekorre i kastanjen. Som du tittar på lugnt och stilla. Ok? Hon vägrade. Fick hon inte se Katja Katt så tänkte hon inte sluta skratta.
Men okej, en ekorre i kastanjen…? Såhär då?
Fast ähh, nu tänker jag se Katja Katt…
..så byebye och tack för mig..Nomi´s Minnetonkas är från Oii och de är helt underbara. Liv är inne på sitt tredje par nu och alla dagar som det inte regnar sitter de på fötterna. Skönaste, mjukaste och bara så grymt snygga. Till allt liksom. Inte varje dag till den här stassen dock, som nog är den vackraste som man kan tänka sig. Kolla flätan i ryggen, där bakom skorna. Sagolikt. Ni ska få se mer sagolikt en annan dag… -
hejhej rifle paper co, äntligen kanske man ska säga.
När det kommer till min affär har jag egentligen bara ett höstlöfte. Det är att slutföra alla mina beställningar som jag någongång påbörjat. Alla samtal, mail och ordrar som donats med, men ändå slutat med att något annat kommit emellan. Så att liksom ett brev som aldrig kommer på lådan har ordern aldrig kommit längre än till mitt skrivbord. Vet ni, jag har högar av sådana historier. Men jag biter nästan alltid i det sura äpplet och mailar igen och säger att det har varit lite bråda dagar här. Många faktiskt. Busy days. Men nu så, finally. Så höstlöfte var det, och jag lovar er att ni kommer blir varse.Och äntligen. Fast det tog nästan ett år från första mailet. Och fastän jag nästan smällde av på riktigt när sen vårkatalogen kom. Men. Nu. Det vackraste. Rifle Paper Co. Det här – det älskar jag.
Förstå när en kalender ser ut såhär. Kom 2014, kom!
Eller ett vykort såhär.
Åh!
Och du tänker ni säkert att det är såklart att hon älskar Paris-print vilket i och för sig är helt rätt. Men det finns New York, Istanbul, Rom, Amsterdam och London med.
Och to do-listor.
Anteckningsböckerna. To die for. Ni ska se insidan. Och jag inte låta bli att tänka på alla vackra julklappar. Som jag ska slå in i gammalt notpapper. Som förra julen. Jag som aldrig tänker på julklappar. Förren två dagar innan jul. Men ändå, en anteckningsbok till den, en to-do-lista till den och brevpapper till mamma. Och Liv, jag vet precis vilket hon ska få!
Och fastän jag trodde jag skulle hinna göra klart så hann jag inte. Men affären börjar se ut såhär under nyheter. Och nu är det lite mer saker, mera kort och prints. Och texter såklart. Så fort jag får lite mer tid över så ska jag fixa det sista och då kan man köpa också, bra väl? -
june´s lullaby.
Precis såhär vill jag ha min höst. Bobo Choses kollektion för hösten och vintern är det jag önskar i färger, mönster och ofriserade barn. Jag önskar skorna och strumpbyxorna. Jag önskar kjolarna, de långa. Och en, nä fyra fleece. Och kapporna och västarna, åå! Till och med färgerna på mössorna är perfekta, två gula tack, en i puder och en grön.Och alltså. Den är lilla videon. Tack jag flyttar in. -
det är bara vinden som saknas.
Så här blev den. Lilla Svea´s lycko-tråd.Update: Kjolen är från Livly, en tidigare kollektion. Bodyn, som är förövrigt världens bästa plagg är från Soft Gallery´s sommarkollektion, finns kvar på rea här!
-
vi gjorde en tråd som plingar i vinden.
Igår gjorde vi en present till kusin Svea som har 5-årskalasat mest hela helgen. Vi hade ju fastnat bland tranorna så vi vek några fler fast större, 20×20 papper. Sen trädde vi dem på tråd.
Eller snarare broderigarn. Jag väljer alltid den här typen av garn när jag vill att det ska vara lite vackrare och när själva tråden ska synas. Det glänser mer och är precis lagom tjockt. Det här är min favoritfärg. fast guld men ändå inte.
Sen plockade vi fram lite fint ur vårt skåp.
De här. Alltså. Hur söta? De plingar också.Och pling måste man ha för vindens skull.
Så vi trädde upp lite vad vi trodde Svea skulle gilla på metalltråd. Sen fäste vi alltsammans längst ner på tråden av tranor.
Varje trana fick en liten pärla under sig för att inte glida på tråden.
Och allra längst upp satte vi en liten vikt stjärna på tandpetare, fast den hade vi inte gjort själva. Den lilla stjärnan skulle fungera som en trådrulle. Om en liten stund ska ni få se hur det hela slutade, på återseende! -
undrar om man får önska igen efter femtusen?
Igår vek vi tranor på verandan. Först när regnet föll, sen kom solen tillbaka och solstrålarna slog sådär magiskt i huset mittemot. Vår veranda ligger åt öster och där finns ingen kvällsol. Om det inte vore för det där magiska som händer när den har gått runt huset på andra sidan gaveln.
Men tranor var det. Vi vek och vek. Liv lärde Nomi.
Vi vek inte för något särskilt. Mest för att vi kunde.
Sen kom brorsorna. De lärde sig också. Fast Charlie tyckte det blev en gås av det hela. Eller kanske mer åt elefanthållet.
Sen började tranorna leka med varann.
Den här tjejen är min egen tweenie. Vi fajtas dagarna i ända tills det knyter sig i magtrakten. På oss båda. Men jag tänker att vika tranor kanske är vår grej. Att vika och vika tills tankarna skingras och det inte finns sådant där upp och ner och tweenie-argt kvar för stunden.Kanske är så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig. -
det finns inga genvägar.
Det här med att shoppa på egen hand kan vara stort.Speciellt när alla pratar franska.
Men man kommer långt på ett Bon jour och ett Merci. Nöjd fröken.
Inte så nöjd fröken, tror man kanske. Nu kan man ju tänka att det var värst vad den lilla stackaren lider. Men nu handlar det om Nomi. Med henne finns inga vänta, ska du verkligen, gör det inte lite väl ont det där eller ens tal om något stackars liten…då slår hon dövörat till.När Nomi tog hål i öronen i vintras rörde hon inte en min, hela ansiktet bara sken av äntligen ska det bli av. När det hela var klart skuttade hon fullkomligt ner från stolen och utbrast Sådärja! med en mycken nöjd uppsyn. Hennes fyra år äldre syster knorrade lite och tyckte inte det hela var lika toppen. Inte ont, nädå, men inte heller sådär himlastormande fantastiskt som andra ville få det till.
Så nepp, har man köpt glassörhängen så har man. Och då ska de dit i samma sekund. Trots att det kanske inte har suttit örhängen där på veckor. Men synd om henne? Baah, lägg av liksom.
Snyggt!
Förresten Nomi´s jumpsuit är från Soft Gallery. Så himla fin. Finns någon kvar på rea, fyndläge, här . -
städa, städa varje fredag eller kanske till jul…
Ni som följer mig på instgram har ju redan sett vårt kaos till hem. Nu kan man ju lätt tycka att det finns värre ting här i välden. Men till saken hör att vårt hus är ju liksom lite mer än så här och röran har sin röda tråd, en trasslig, från vind till källare. Och ut i trädgården. Från smutstvätt till diskhögar. Och på det så finns det fyra sommarlovslediga barn. Med kompisar. Såklart. Som springer runt och härjar som man sig bör. Och en man som jobbar hemma och en Mokkasin-assistent. Och de sista är inte det minsta röriga av sig men ni fattar hur jag menar. Det här är inte direkt lugnet själv till hem…
Jag och Linn sitter precis bredvid varann. Jag har liksom tryckt ihop vårt 4-metersbord till ett jättelitet och placerat mig i fönstret. För min skrivbordsplats är ett hemligt projekt. Jag som egentligen inte är det minsta hemlig av mig har ju en massa hemlisar just nu. De poppar liksom upp när man minst anar.
Fast trots att det kanske egentligen är lite mer feng shui eller nåt att inte använda huset som studio så är jag så tacksam att det beter sig som en. Och trots att soffan ligger inknölad uppochner i min mans arbetsrum och det har sett ut såhär i veckor nu och att kanske inte alla uppskattar det som jag, så är det faktiskt väldigt schysst att ha en hemmastudio. Sådetså.
Och kolla, jag har köpt blixtar också. Som jag inte förstår någonting av och som jag inte kunde med att klicka hem på massor av dagar för att det kändes alldeles för läskigt. Men sen kom de och det var ju inte så farligt när allt kom omkring.Och den där dagbädden, den har jag i affären sen ett tag tillbaka, det har jag ju alldeles glömt bort att berätta. Vi flyttar den ut i trädgården och in igen och den är lika makalöst lovely var den än står. Här är den i affären, läs lite om den vetja, det är inte som man tror.
Om man fokuserar så hittar man fina saker, så är det alltid. Älskar Lite Kalabalik-smyckena som också finns i affären. Mina bästisar som Lite Bonbon, i rosé och Lite Coachella. Och under där, i svarta asken, finns en megahemlis. Som nästan är för fin för att vara sann. Ett samarbete som ni blir varse om till hösten. Och nu såg jag att det låg en annan slags hemlis där, på vita pappret. Men så väl ser nog ingen vad som står där i allt det vita, men det är världens finaste saker som är på väg hela långa vägen från Amerikat. Egentligen är just det inte så hemligt när jag tänker efter, jag berättar det nog imorgon eller på måndag.
Men, suck, det finns åtminstone en plats dit ingen röra når. Där solen alltid skiner och dammråttorna är som osynliga. Där samtalen är lugna och där det råder ständig frid. Nu förstår ni väl att jag låtsas men visst ser det så ut? Ha en fin helg alla rara! -
sommarjobben är kanske de bästa.
Vi hade ju tänkt att det är såklart att det är soligt imorgon. Men när vi vaknade igår så var himlen alldeles mulen. Såsom alltid tror jag att moln inte skingras sådär bara. Men det var exakt vad som hände klockan halv två för att vara exakt. Så varför hejda sig? Man vet ju aldrig när det är sommarsoligt härnäst.Så vi packade bilen proppfull och for iväg till äppelträdgården, den största, Linn och jag. Och fastän den ligger alldeles nära så har jag aldrig tänkt på hur perfekt den är, den där trädgården. Vi hittade ju såklart den bästa platsen. Du vet, när man skuggas av träden och solen ändå är precis runtomkring och överallt. Fast ändå inte i ögonen. Så vill jag ha den, solen alltså.
Det var allt tur att vi for iväg trots att det egentligen kändes som senaste laget att fixa festbilder. Men vi jobbade på till sena kvällen och solen, den bara sken och sken ända tills den försvann bakom trädtopparna. Och det var sådan tur, nu när ändå tiggt till oss så fina blommor. Du ska veta att blommor är ingen lätt match i den här staden om man nu inte ska ha infärgade gerbera eller kaktusar, typ. Nix, då får man fråga så snällt. Till de som sitter på blomstrande trädgårdar. Och de är så snälla, så snälla…
Bilderna då, de får ni se i en tidning till nästa sommar. – Är det för Svensk Damtidning? frågade en man som kom förbi. Det är det inte, kan jag lova.
