DIY,  KIDS

undrar om man får önska igen efter femtusen?

11 augusti, 2013 / No Comments
Igår vek vi tranor på verandan.  Först när regnet föll, sen kom solen tillbaka och solstrålarna slog sådär magiskt i huset mittemot. Vår veranda ligger åt öster och där finns ingen kvällsol. Om det inte vore för det där magiska som händer när den har gått runt huset på andra sidan gaveln.
 

Men tranor var det. Vi vek och vek. Liv lärde Nomi.

 
Vi vek inte för något särskilt. Mest för att vi kunde.
 

Sen kom brorsorna. De lärde sig också. Fast Charlie tyckte det blev en gås av det hela. Eller kanske mer åt elefanthållet. 

 
 Sen började tranorna leka med varann.

Den här tjejen är min egen tweenie. Vi fajtas dagarna i ända tills det knyter sig i magtrakten. På oss båda. Men jag tänker att vika tranor kanske är vår grej. Att vika och vika tills tankarna skingras och det inte finns sådant där upp och ner och tweenie-argt kvar för stunden.
 
Kanske är så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig.

No Comments

Leave a Reply