• PARIS

    så var vi i förra sommaren innan vi kastar oss in i den nya.

     
     
    Idag hämtar jag nyckeln till lägenheten på Rue Oberkampf och hela jag längtar ihjäl mig efter Paris. En dryg vecka kvar, en hysterisk jobbvecka och jag tittar på listan som ligger här bredvid mig och känner mig lite smått panikstressad. Hur ska det här gå ihop sig undrar jag verkligen, men det gör det ju alltid. Och jag tar nästa söndag i bakhuvudet och kavlar upp ärmarna.
     
    Jag insåg igår att jag har mängder av Paris-bilder från förra sommaren. Jag har mängder med bilder från allt. För att inte tala om min systers bröllop… Jag skulle kunna redigera veckor i sträck och jag slås över hur snabbt ett år går. Förra sommaren känns som förra veckan. Hursom helst, jag tror jag ägnar sista veckan innan semester till lite bilder från Paris, mellan varven. Jag menar det kommer ju ändå nya.
     
     
    Versaillles, där var vi ju. Tågen dit ut är blommiga och det är ganska nära stan. När man väl kommer fram så hittar ni slottet på en sekund, svårmissat så att säga.
     
     
    Vi bestämde oss för att skippa själva slottsvandringen för denna gång.
     
     
    Och gick rakt mellan alla byggnader tills vi kom ut på andra sidan.
     
     
    Och det var ju då man såg. Hela den stora trädgården. Eller trädgård är väl milt utrryckt. Det kändes väl mer som om den aldrig tog slut.
     

     
    Vi åt vår matsäck och tänkte att det var nog bra för det hela såg hemskt äventyrligt ut.

    Tänk bara en jättelabyrint. Och det var så många ljud där innefrån det gröna, vad var det som lät egentligen? Förresten har jag nog inte sagt att vi hängde några Paris-dagar med fina vänner. Det är Sarah i ljusa tofsen där.

    Det är en dröm att springa i labyrinter.
    Det är magiskt för det känns som det är en evighet man befinner sig i. 
     
     
    Egentligen hade vi tänkt att springa ända till Marie Antoinette´s lilla (i jämförelse)  sommarhus men vi tog ett litet tåg dit för det var långt dit trots labyrinterna.
     
     
    Det var så vackert där. Jag brukar inte alltid tycka så om kungliga hus, det kan ju liksom bli lite för mycket av det goda. Men här, jag kan ta det om någon skulle fråga.
     
     
    Det var blommigt i sovrummet.
     

    Och detaljer som var helt klart av det utsökta slaget.
    Och porslinet. Oh ja, jag kan ta det med.

     
    Och bakom huset och vid sidan om. Där måste ni bara ta en liten promenad.
     

    Så himlens sagolikt.   

    Ni fattar. 
     
     
    Nomi körde i vanlig ordning sitt eget race.  

     
    Sen kom hon på att här satt hon säkert. Fem centimeter från själva vägen…
     
    Men Versailles, en fin utflykt absolut. Kanske far vi dit igen och kollar guld i överflöd i det stora huset. Och nu kan jag ju inte säga säkert då jag bara varit på ena stället men jag känner i hjärtat att ska man välja något så ta det lilla sommarhuset bortom labyrinterna.
     
     
  • GATHERINGS - PARTY,  INSPIRATION - DAILY LIFE

    å alla dessa kakdrömmar.

     
     
    Fira med en tårta borde man göra.
    Absolut.
     
     
    Det har väl inte gått någon förbi att Linda Lomelino är bästa sockerbagaren i hela världen. Och inte bara sockerbakat utan annat bakat och väldigt gott med. Det är ju så vackert att det skär till i hjärtat och jag är lika grön av avund som förra gången jag skrev om henne. Jag vill också kunna baka med stil och tjusighet. Men det kan jag inte. Men jag kan önskedrömma på Lindas två bloggar, Call me Cupcake och på Amelia. Precis i dagarna kom den nya boken på hyllorna, Lindas Glass. Och redan vid filmen är jag i heaven. Igen. Hemmagjorda glasstrutar! Det, det måste jag väl fixa?! Det ser ju så enkelt ut…
  • INSPIRATION - INTERIOR

    scandimood.

    Precis ny på blogghimlen är Scandimood – reflections on Scandinavian style. Här kommer Cia Wedin (designjournalist) och Michael Asplund (producent för Asplund Collection) dela med sig av de egna kreativa samtalen dem emellan. Då båda har stenkoll på inredning, färg, form och allt däremellan kan jag bara tänka mig vilket intressant innehåll det kan förväntas.  Som en kulturtidskrift i bloggformat med blandande texter och bilder. De delar frikostigt av sig av länkar så man kan läsa vidare i evighet av det som intresserar.  Scandimood kommer att publiceras såsom en ny upplaga varannan vecka. Premiärnumret finns ute nu, här!
     
    En liten text om Jonas Lindholms askar finns med i premiärnumret och där ligger min bild från affären. De här askarna, de är så otroligt vackra. Varje gång jag packar ner en sådan och skickar till någon lyckost, så slår det mig. Och faktiskt varje morgon när jag tar mina örhängen som ligger i en rosa just nu. Det är något vardagslyxigt över dem som är svårslaget. I allt från färgen, ljudet när man tar av locket och den lena ytan. Som ett snäckskal eller en sten. Som har värmts i solen på strand i fjärran. Nåväl, nu är det ju i och för sig bara på mitt simpla fönsterbräde. Men ändå. Vackrast.
  • DAILY LIFE

    mitt hektiska men ack så härliga jobb…

    Det är så mycket som händer nu. Ibland när det snurrar för snabbt glömmer jag nästan av hur roligt det egentligen är. Kanske för att det blir lite väl hektiskt med alltihopa mellan varven. Men sen ibland när jag står och borstar tänderna, eller duschar. Jomen, det är nog då jag är mest still och klarsynt liksom. Det är då, just då det glimrar till. Lite tacksamhetsglimmer, eller mycket. Att jag får göra det här. Allt det här som jag egentligen aldrig kan berätta om i förväg. Och då måste tjata lite på min man, lite tacksamhetstjat om vad roligt jag har på jobbet. Och nu måste jag faktiskt gå och förlora mig i tapetböcker från William Morris, jag har lite kvällsjobb framför mig…inte mig emot.
     
     
  • DAILY LIFE

    sommarkvällar kommer jag aldrig någonsin att få nog av.

    Idag funderade vi fram och tillbaka varför himlen var så svart emellanåt. Eller det var såklart vi visste att molnen var fulla med regn men de smög liksom runtom vår trädgård. Ska vi kalasa inne eller ute, tänkte vi innan. Men sen gjorde vi både och. Fast det blev inget regn men något var det i luften så kvällen blev den ljummaste. Sådär perfekt, verkligen helt lagom ljummen och ingen ville gå in. Men nu har solen gått ner och tänk vad tyst det är, tänker jag. Kanske blir det mer uppenbart såhär i sviterna efter barnkalas…
     
    Nu ska jag sova, jag gör ju det så tidigt numera. Om man jämför med förut. Kanske borde jag ligga vaken en stund. Och titta ut på sommarhimlen och den stora björken med miljoner blad som alltid susar i vinden. Dag som natt. Och till och med när det inte finns någon vind. Björkblad, de kan verkligen det där med att susa på rätt sätt… Och det är fint. Sov gott!