GATHERINGS - PARTY,  KIDS

kalasande.

11 juni, 2013 / No Comments
 
 
Förra helgen hade vi kalas för Nomi och Charlie. Kalas nummer 2. Så är det alltid. Nu var det dags för kompisgänget. Med köpebullar, glass och pompoms från vinden är barnkalas ingen större affär.
 
 
 
 
Däremot så insåg vi, kanske en aning försent, att de här två 6-åringarna nog behöver sitt eget kalas. Sitt eget, där bara en är födelsedagsbarn för två timmar.  Vi trixar och fixar, och gör allt två gånger. Tårtor, födelsesånger och det ena och andra. Så har vi gjort sedan de visste vad kalas var.  Såklart. Ändå blir det ju alltid någon som är tvåa. Oavsett om man varvar. Hur gör ni andra med tvillingar? Varsitt kalas eller ett gemensamt?
 
 
 
Nåväl. Vi räknar med varsitt kalas i fortsättningen. Självklart kan man egentligen tycka, känner jag nu. Och barnkalas är ju egentligen det enklaste i världen om man skippar clownerna och eldslukarna. När det kommer till lekarna är de enklaste ändå de roligaste. Här är det Limbo och dansstopp är givet. Bland alla åldrar. Fast Limbo är ju en komplett galenskap om man frågar mig…
 
 
 
Det är det absolut fantastiskt att ha lite äldre barn som hjälpredor på kalas. Till allt från chokladbollsbakning till dukning, namnlappar, godispåsefixet och lekarna. Och har man inga storasyskon så finns nog säkerligen en och annan granne som mer än gärna ställer upp, de brukar bli superstolta av själva frågan. Trots att vi har lyckan att ha två hjälpredor härhemma så lånade vi även in en grannpojke. Perfekt.
 
Liv, Viggo och Melker fick sköta hela skattjakten själva. Allt från klurigheterna som skulle föra gänget mot godisskatten till outfits. Låt dem hållas och lägg inte näsan i blöt, så blir det prima.
 

Här är det kung Viggo som håller hov. Klurigt värre för att gänget skulle få en del av den åtråvärda kartan som skulle föra dem vidare i jakten.
 

Sjutton ledtrådar senare fick de tillsist en del av kartan som pusslades ihop och förde dem mot nästa stopp i jakten.

Tvilling-kalabalik gjorde att kusin Estrid fick ta täten. 

Spänningen är olidlig…
 

Ett troll! Som gastar – Ni måste fånga mig om ni ska komma vidare!
 

Kung Viggo övervakar. Om någon undrar vad han har i ansiktet, så är det vattenfärgsskägg.
 

Trollets hemliga triumfkort var en lek som till och med hade gått mig förbi. Hon delade in barnen i grupper och trasslade ihop deras händer.
 

Sen skulle de utan att släppa varann, trassla ut sig till en ring.
 

 
Lättare sagt än gjort.
 
 
Men till sist, sista pusselbiten av kartan och godispåsarna var inom räckhåll. Turligt.
 
 

No Comments

  • carina moqvist

    11 juni, 2013 at 13:30

    helt underbara bilder på ett helt underbart ordnat kalas med saft, bullar glass och lekar, det kallar jag ett riktigt barnkalas. härligt med storasyskon som ställer upp som olika figurer. såg mysigt ut, hade nog velat vara med,kram

  • Alexandra

    11 juni, 2013 at 15:18

    Ooo… Känner inte alls att jag tycker att det är enkelt att ha barnkalas nu när dom blivit äldre, men det kan förstås bero på att vi bor i radhus med liten trädgård och att våra barn är födda på hösten.
    Vi har därför börjat hyra en 4H-gård (vilket låter lite hysteriskt men är inte så dyrt här i Umeå där vi bor). För vi gillar idéen att vara ute på kalas vilket är svårt i vårt område, men på gården får vi den där efterlängtade friheten och utrymmet! Dessutom får dom rida, klappa på gårdens alla djur och testa kaninhoppning utöver lekar, bullar och godisjakt!

  • Frida

    11 juni, 2013 at 16:24

    Åh, vad mysigt det ser ut att gå på barnkalas hos er!
    Jag har två vänner som är tvillingar som precis fyllt arton och nästa år när de ska ta studenten är de väldigt noggranna med att få har varsin fest, och de är nog lite ärrade från en barndom med för många firanden som varit gemensamma. Säkert är det olika mellan par till par, men jag tror det är rätt skönt att få känna sig som sin egen ibland och att få ha sin egen dag, så får man väl turas om med att vara etta och tvåa, så det låter som att du har en sund inställning till det hela!

  • Elina

    11 juni, 2013 at 20:39

    Vilket fint kalas, den översta bilden är ju bara Så fin! Och parisbilderna här nedanför är underbara, de får mig att vilja åka dit nu på direkten. Och de är så fina dina barn. Just nu har jag en tävling i min blogg, så var gärna med om du vill! Kram Elina

  • På Selmas gata

    12 juni, 2013 at 08:33

    Vilka glad-bilder! Och vad bra att ha storasyskon som kan vara med och hjälpa till! Jättebra också att man kan ha kalasen hemma och inte "måste" hyra in sig på leklandet eller McD. Samtidigt så hänger det ju en del på hur man bor. Vi hade fyra barn här (plus vårt eget) och alla hade med sig två föräldrar när det var treårskalas i mars. Vi bor i en liten tvåa så det var TRÅNGT!:-) Men har man som ni en trädgård (eller kanske en trädgård att låna?) så är det ju kanon! Kram/tanja

  • Johanna

    17 juni, 2013 at 01:23

    tack för fina bilder och härlig läsning! jag är tvilling, och jag tycker nog aldrig att födelsedagsfirandet varit besvärligt. när vi hade olika rum brukade vi ibland natten innan födelsedagen sova tillsammans i en säng, men i annat fall gick pappan in i det ena rummet på morgonen, och mamman besökte det andra. sen smög vi över till varandra och kollade vad den andra hade fått.

    vi hade alltid gemensamma kalas framtill att vi i mellanstadiet började i olika klasser. då fick vi plötsligt olika bästisar, och det kändes självklart att vi skulle få ett varsitt firande. kanske mest för att kalasen inte skulle bli så stora, kan jag förstå nu i efterhand. nu i vuxen ålder bor jag och min syster grannar och firar alltid födelsedagarna gemensamt igen. 🙂

Leave a Reply