-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

mer vackert åt folket.

 
 
Affären har fått den bästa äran att presentera en världsnyhet, något litet men å så vackert. Vackraste till och med. De minsta mini-printsen av Mini Empire.
 
 
Enligt mig så ska alla presenter i världen förses med en hälsning. Och den ska helst inte vara så stor. Man behöver liksom inte gå loss på största dubbelkortet i kuvert om man nu inte gärna vill. Men en litet miniminiprint är prima. Det är bara det att det brukar vara så svårt att finna de allra finaste, tills nu. För de ska vara så här bedårande så man sparar den där lilla hälsningen för all tid och evighet. Och har den i anteckningsboken, nålar upp den på väggen, sticker in den i ramen på en tavla, har den som bokmärke.  Och tillsist lägger den i den där lådan. Sparalådan. For ever. Precis så.


 
Alltså.
 Man kan ju nästan skippa själva presenten.
Hur fint är det inte att få ett minimalt konstverk med ord?
Fäst ett långt band (stryk ett själv), ringla ner alltsammans i ett urtjusigt kuvert (från Japan).
Frimärke. Presentklart. Vackert.
 
 
Affären fylls sakta men säkert med absolut finaste skrivbordssakerna från Japan. Kuverten är de tjusigaste man kan tänka sig, det har jag alltid tyckt. Papperslyx på hög nivå.  

saker från affären i besök på tv!

Hej måndag! En av fördelarna med att gå upp vid fem är att då minsann badar nästan alltid huset i sol. Sen ju närmre sju man kommer är det lite si och så med saken. Orättvist kan man tycka, alla borde få vakna med sol i ögonen.

Jag har ju glömt att berätta att en hög med saker från affären och  Numero 74 fick göra en flott resa för ett tag sedan. Jag packade en liten säng, en massa kuddar och en pläd. Och de hamnade på TV4 och hos Hanna och Äntligen Hemma. Minsann! Hanna Wessman som har vackraste Hannas Room  är ny inredare i programmet och det var verkligen på tiden. Du är perfekt där i rutan Hanna, hurra!
 
Man kan se programmet här men bara en endaste dag till. Så passa på. Hanna inreder ett kollektivs vardagsrum, fint blir det!
 
Faktiskt har ytterligare en liten tältsäng fått fara på resa, en fin en. Men slutet på den resan får ni se till hösten.
 

söndagsfrilla.

 
Vi låtsades att det var sommar. Klänningarna åkte fram och sen sprang de barfota fram och tillbaka över gräsmattan trots att alla fyra är förkylda och alldeles snuviga. Men det gick liksom inte att hejda dem.

Och Liv flätade Nomis hår
och satte dit de där blå blommorna som hela gräsmattan är full av.
  
 

Och det var bra för trots att solen gick i moln så kändes det som vår ändå. Lite i alla fall. Sen fick de en studsmatta. Med risk för att låta i mossigaste laget så var vi nog de sista i hela lilla staden som införskaffade en sådan. Men de studsar och studsar. Och studsar ännu…

 

och i göteborg är det fint att vara.

Gomorron bloggen och vida världen runtomkring. Eftersom jag har bytt hela dygnet den senaste veckan så känns det högst normalt att blogga klockan sju. Då har jag liksom redan varit uppe ett tag och sett solen leta sig fram i verandan. När den då syns vill säga. För den verkar ha lagt sig till med ett hemskt ovårigt sätt och håller sig mest bakom molnen. Fast idag skiner den men himlen till höger är svart.
 
Och sen blev det visst en bloggpaus. Det där händer ju när man minst anar. Ibland händer det när mitt huvud är så fullt av kreativa projekt att jag knappt inte kan ta in mer fast jag måste. Då blir det stopp liksom. Som en kreativ vägg.  De väggarna är värst liksom. Andra väggar kan man ju alltid lirka sig förbi på något vis mest för jag är så bra på att låtsats. Men inte i sådana här fall.
 

Med risk för att låta tjatig så har ju inte en enda affärsnyhet någonsin plåtat sig själv. Men ibland får de smyga in i affären ända. Som den här älskvärda lilla sagovärlden på tråd. Älsvärd är verkligen rätta ordet. Och minst lika förtjusande är Jennies print, som den lilla Blommonfonen.
 
 
 
 
 
Och L´Affische Moderne skickade en laddning av prints igen och klossarna kom hem men Paris och den lilla byn lyckades visst ta slut på en dag men lite London finns kvar. Och Baby-dagboken! Gudars vad fin den här.
 
 
 
 
Och påtal om fint på en lördag. Bor ni i Göteborg idag så händer det en alldeles extra speciellt trevlig sak. På en innergård som tillhör Drömma-Lotta kan man finhänga i allra högst grad. Det är Basar med mängder av fint,  som release för Nannas karta , småblommiga klänningar, barnkläder (den här skulle sitta som en smäck på en Nomi) och jag vill absolut vara där. Bara vara. Det har jag liksom alltid tänkt, sedan första gången jag förstod att det finns ett himla fint gäng där borta. De där fina vill man hänga med. Aboslut på en innergård, under en stor och varm vårsol. Och nu har liksom hela Göteborg chansen. Och bubbel finns det! Lyckostar!

taa-daaa, de lyckliga vinnarna är!

Äntligen!
 
Det tog lite tid att få tid över men nu är det dags att berätta vem som ska få finpost alldeles snart, det är nämligen dags att berätta vem som har vunnit! Ni var så många som var med, superkul, och tävlade om denna väldigt festliga bok. Som vanligt vid tävlingstider önskar jag mig miljardär-fasoner så jag kunde håva ut priser till höger och vänster, Men vet ni, lite extra härligt blir det! För jag har fått nys om att  det blir tre böcker istället för två som lottas ut. Och så lite annat kalasigt då!
 
Så, hurra och hemskt hjärtliga grautlationer till….

Vintageparty – fyndiga tips för flärdfulla fester.
 Med andra ord  – The book –  går till:
 

 

 

Och så var det vimplar:


(Psst! Du anonyma heter Petra…) 
 

Och 10 meter pappersdekoration med prickar…
 

 
…och 10 meter med fåglar och sånt:
 
 
 
Och pastelliga pompoms!
 
 
 
 
 
 
Hör av er till mig på sofia@mokkasin.com med er adress så kommer snart fina grejor susande med posten! Tyvärr verkade ju inte våren komma trots denna tävling så jag smider faktiskt mera tävlingsplaner här. Så håll till godo kära ni!
 

 

 

nästan som klackarna i taket.

Det blir inte klackarna i taket.
Men nästan sak samma fast ur ett annat perspektiv.
 
 
Fredagsblommorna  har sorgset manér och har överlevt sig själva. Men det gör inget särskilt för Linn har snygga paljettbrallor och jag hann koka gröt till ungarna imorse. Och servera i gammalt finporslin med sommarblommor på.  Och gröten blev till öar med vattenfall fast av mjölk. Och kanelen var sandstränder.  Men Liv´s såg mer ut som Mount Everest och kanelen som skräp. Och var kommer allt skräp på Mount Everest från kan man verkligen undra.
 
 
Och jag fortsätter att städa på hög. Min mammas gamla skor har åkt ut från ett skåp. Det dystra är att ingen passar mer än de i brunt skinn. Å andra sidan är de skönast på jorden.
 
 
De är mer än vad man kan säga om de är. Fast snygga, alltid fina dojjer.
 
 
 
Inte ens brudskorna kan jag ha. Men jag gifte mig i min mammas brudklänning, då det begav sig 1999.  Det har jag aldrig sagt. Den är från 60-talet fast lång.
Till helgen skippar vi alltså klackarna
men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
 
 
Och psst!
Tro det eller ej och bättre sent än aldrig så har jag blivit tusen gånger bättre på att svara bland kommentarerna här på bloggen. Och det var verkligen på tiden och jag skäms för att jag varit så dålig på det. Jättedålig, jättelänge. Men så har jag inte haft en Linn innan heller. Det är ju inte hon som svarar såklart men tiden börjar omfördelas sakta men säkert.

jag faller dit gång på gång.

Jag tänker alltid att jag ska ta in stora saker till affären. Möbler och sånt. Men ändå så hamnar jag alltid i de där lilla. Sådana där högst oviktigt och pyttesmått. Fast vi ojar oss jättemycket härhemma om att det var då sannerligen för sött.  
 

Men fågelgem liksom, hur viktigt? Fast det finns delfiner också.
 
 
Vad är det med  den här våren egentligen? Nu spöregnar det igen. Igår blåste det storm samtidigt som vår granne gick runt med en sådan där lövblås. Fast egentligen var det nog smart för våra höstlöv ligger kvar ändå. Hursomhelst vill jag sitta vid husväggen och kisa mot solen, det räcker med en kort stund. Är det för mycket begärt?

 

jag har en surfplan och den har bara börjat.

All pictuers:

 
 
Till våren glänser vi i picnic-land. Såklart tar vi printade snyggpåsar med klädnypegafflar och slår oss ner på det hemgjorda lapptäcket. Kanske inte, men ändå. Alltid lika bra Oh Happy Day med färdiga utskriftsmallar. En vacker dag när min blogg blir sådär proffsig då ska jag också ha utskriftsmallar på det ena och andra, det är klass.
 
 

 
Från Oh Happy day var ju inte steget särskilt långt till vidunderligt härliga Un Beau Jour som alldeles gått mig förbi. (Vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på hur sällan jag beger mig utanför min egen blogs lilla värld, men jag har en surfplan, en bra.) Den här girlangen sätter jag mina barn på idag, de gör ändå sådana där klippta varianter titt som tätt.
 
 

Alltså. Den där Un Beau Jour var ju helt proppad med fint. Egentligen en sida för bröllop. Men kalas som kalas. Suck, ett cirkustält liksom. Att fylla med överraskningar. Jag svimmar så sött. Och med utskriftsmall på härligheten, DIY av klass var det.
 
 

just precis nu.

Igår kom inte våren. Men idag tror jag minsann. Jag visste att den behövde en tävling till skjuts. Det har ju ingenting alls att göra med kuddhögen därborta. Ville mest tala om att de är här nu. Kuddarna.

Det är ju något alldeles särskilt med fler än hundra kuddar på samma ställe. Tänk om man bara kunde putta ned dem från bordet och sätta sig där. Alldeles still. Och bara sitta. Det hade varit fint.

 
Det här lampan hängde alldeles i skymundan förut. Man såg den egentligen bara om var en gäst i vårat hus. Bra för gästen, synd på lampan. Och för oss andra, det är kanske min finaste lampa nämligen. Som tur var hade vi ju gjort ett eluttag där uppe i taket. För jättelänge sedan som har varit säkrat med svart tejp i fem år. Så den bytte plats och nu ser jag den om jag vänder huvudet mot vänster. Och det där knutna bandet… Det ska ju verkligen inte vara där om det inte vore för att hela kupan ramlar ner annars.
 
 

Där till vänster är också högar just nu. Av hyllsaker.  Ni som hittar mig på instagram vet ju bestämt varför.
 


De här hyllorna blev jag så in i vassen trött på. Så de hänger inte där mera. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hänger där något annat. Eller så illa var det såklart inte men först blev det hela för lågt, sen för högt för att min man tyckte det var onödigt att flytta upp sådär yttepyttelite som jag egentligen tyckte. Men tjugo skruvhål senare och ett fasligt kånkande blev det perfekt. Men eftersom det var två saker som skulle bli en sak och de hade olika färg och en glipa emellan så ska min pappa få måla lite först. Han är bra på sånt. Sen ska ni få se. Det blir härligt faktiskt. Ha en fin dag i våren, det var då alldeles fasligt vad jag har längtat kände jag precis.