mars 2013 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

det var igår det.

 Vi frukostmatchade dagen till ära. Det är bara på påsken det händer.

 
Vårt yougurtsocker.
 
 
Mina barn har olika syn på kycklingen. Viggo ville förövrigt måla alla sina ägg med blyerts, det gick sådär.
 
 
Liv delade ut ägg till höger och vänster.

Påskkattkakorna fick ögon och halsband.

 
Och lades i burkar.
 
Charlie bytte från påskdrake till gubbe. Nöjd så.

 

 
 
Mer än vad man kunde säga om hans syster.
– Varför får jag inte ha någon av dessa skor?! 

 
Men allt ordnade sig.
 
 
Röda kinder är grejen. Knappt att vi fick tvätta bort dem inatt.
 
 
Viggo gav upp redan när vi inte hittade hans påsköronperuk, hemmasydd i illorange fuskpäls. Han ser ut som ett penntroll när han har den. Ett tovigt penntroll. Men som sagt, borta var den och arg var han. Men sen blev han Harry Potter.

 
Det slöt upp många flera.

 
Och färden mot godiset kunde börja…

den långa fredagen…

 

Det var kallt på verandan igen. Och frost på träden.
Men har vi väl börjat sitta där tänker vi inte sluta.
 

 


Det blev Viggo som stod för påskpyntet i år.

 
Franska på Babbel.
 
 
Svenska i Kamratposten.

Det är blåbär, apelsin, körsbär, päron, banan,
potatis och avokado på fruktspettet.

 
Det ramlade in ett halvt dagis.
 
 
 
Estrid var snygg. 

 Jag pyntade lite. Bra sen.
 
 
Gympaträning. Alltid, alla dar.  

 
 Spänning  av det olidliga slaget.
 
 
Men det blev ett par påskhareöron.
 
Vi sörplade soppa.

Jag ordnade med några av de finaste nyheterna till affären.  
Förresten har jag börjat vårfixa där.
Viggo gjorde deg till påskkattkakor.

Och jag plockade ner julstjärnorna… 

 
Sen gjorde ungarna kattkakor.
 
 

 

Jättemånga.
Som de ska bjuda i kvarteret imorgon när det ska önskas Glad Påsk kors och tvärs.
 
Och jag önskar er detsamma,
 
Glad Påsk!
 

plötsligt händer det.

Joo, plötsligt gör det faktiskt det. Jag har ju vridit och vänt om min affär. Ganska mycket i hemlighet men jag vet att många av er har läst mellan raderna att det varit minst sagt hektiskt. Och tack alla kära för fina mail om snällaste hjälperbjudanden, kloka ord om att jag måste stressa mindre och ta hand om mig och allt det där som man någonstans vet om, men glömmer i allt det där kaoset. De där hälsningarna är värda mer än ni någonsin anar.
 
Den här affären har fört med sig väldigt mycket glatt men minst lika mycket vånda. Och jag har krisat mellan varven så till den milda grad. För att jag inte har räckt till, inte alls faktiskt. Inte någonstans. Jag har jobbat 133-timmarsveckor och jag har sett min familj skymta därborta någonstans. Alldeles nära men ändå så långt borta. Jättehemskt och förskräckligt ohållbart.
 
Jag har ändå varit en lyckans ost som har en fantastisk mamma som kommit hit i ur och skur och packat och styrt och ställt. Och en lika fantastisk pappa som åkt skytteltrafik med kartonger och det ena och det andra. Och minsann också lärt sig göra rosetter. Och en man, den allra bästa för mig, som tagit allt det andra, precis allt. Men ändå, så har jag knappt vetat ut eller in eller något alls. Jag funkar lite så att en heltisk tillvaro blockerar alla bra tankar. Så jag fick inte ihop det.
 
Men så en dag, en söndagmorgon i duschen (av någon underlig anledning är det där de kommer, de allra bästa tankarna) var det som allt blev väldigt glasklart. Och det var så det var tvunget att bli. Om hon nu ville. Och hon ville! Så nu har jag en anställd. Hon heter Linn och hon är perfekt.
 
Så i måndags började mitt nya liv, och det känns megalyxigt. Och solen skiner det bästa den kan och fåglarna kvittrar ikapp. Vi säger tio gånger varje morgon att nu är våren minsann här och samtidigt är jag fylld med ett stort hopp om att det är nu allt ordnar sig. Det är på riktigt och det kommer bli  fantastiskt bra.
 
 

hur du syr en skogsälveutstyrsel.

Egentligen gillar jag inte att sy. Inte sådär på riktigt, efter mönster och passform. Jag led när vi hade ett barnklädesmärke. Inte av själva barnklädesmärket utan för att jag blev tvungen att sy typ hundra brallor själv. Men om jag får sy utan tvång och allt det där andra så är det en annan femma.  Inga mönster, inga tvättrådsmåsten, inte så petnoga utan bara lite sådär vad man känner för stunden. Då gillar jag.
 
Som grejor till barnen, det roade jag mig med när jag bara hade två barn och all tid i världen. Då sydde jag nyckelpigemantlar, fjärilsvingar, tårtor, bakelser och sockersöta piratmantlar och allt det där som vi tyckte att vi behövde. Som en älvkjol. I skogsgrön fuskmocka. Mest för att alla andra älvkjolar var rosa och fluffiga, precis som om man hade fått för sig att skogsälvor var samma sak som bakelseprinsessor.
 
 
Så jag klippte ut tretton blad i fuskmockan. Och lika många i fodertyg. Sen så vändsydde jag alltihop med plattvadd emellan. Så de blev lite tjocka och mjuka och inte det minsta sladdriga. Plattvadd är förresten en himla bra hemlighet om man ska sy mantlar och sånt som måste ha lite styrsel.
 
 
 
 
Sen sydde jag dit alla bladen mellan ett dubbelt bomullsband. Det blev en prima skogsälvekjol som har hållt i sju år och inte visar några som helst tecken på att falla sönder och samman.
 
 
 
 
– Kan vi sluta med det här nu??
 
 
 
– Du lovade ju att det var sista bilden?!
Nu tänker jag bara stirra såhär jättekonstigt.

i keramik och underbara.

Varje dag så tänker jag på att rationalisera självaste affären. Ni ska se mina glädjekalkyler med procenter hit och dit. Fast jag är nog inte rationaliseringstypen när allt kommer omkring.  Inte alls till och med. Det liksom skär i hjärtat när jag kalkylerar och effektiviserar, om ens bara i tankestadiet.
Jag tycker liksom inte det går ihop när man har att göra med finaste sakerna. Tvärtom.
 

 

 
Som de här underbara.
 
 
Handgjorda av formgivaren Jonas Lindholm. För finheter, salt och annat viktigt. Vackrare små askar kan man nog inte äga.
 
 
Och därför tänker jag att det här är kanske vårens finaste present. Och för all del annars också. Men då vill man ju få den i en liten låda, visst vill man? I silkespapper. Såklart.
Och med band. Så att det redan är ge-bort-färdigt när det kommer. Visst vill man det? Så får det bli, hur orationellt det än må vara. För det är min affär och jag bestämmer. Sådetså. Nu ska jag äta fredagsmiddag, gokväll!

inte av det minimalistiska slaget.

 

All photos: Karin Foberg
 
För hemskt länge sedan var Karin Foberg och Anna Mård hemma hos oss. De gjorde ett reportage från Livs rum. Faktiskt trodde jag att detta var publicerat för dar sedan men en läsare upplyste mig om att det nu fanns i tidningen 101 idéer. Hursom så ser det ut likadant idag bortsett från andra projekt. Liv tyckte det var hemskt fånigt att hennes målning från då hon var 4 år skulle stå där synlig på staffliet. Till råga på allt hamnade den på samma staffli men i Family Living som finns ute i butik nu…
 
 

 

 

 

hjärta-prints.

För ett par veckor sedan kom ett paket med alla nyheter från L´Affiche Moderne.  Och jag blev kär. Helt rakt av faktiskt. Så himlens vackra. Hela bunten.

Packade med omsorg, precis såsom jag är svag för. Och när print håller hög kvalitet, både i tryck och papper, då blir jag extra lycklig. Varje poster har ett äkthetsintyg. Där kan man läsa att printet  är gjort exklusivt för L´Affiche Moderne, formgivare, titel och att det inte finns så värst många av varje print, bara 300 ex. Och det kan ju tyckas tråkigt på ena viset men väldigt speciellt på det andra viset.

Och motiven. Helt enkelt fantastiska. Nu hade jag ju valt mina favoriter så det var ju inte så oväntat att jag tyckte så. Men ändå, verkligheten överträffade bilderna. Färgerna var perfekta och detaljerna var utsökta. Och det jag älskade mest var att alla var så fina tillsammans, att kombinera ihop. Och hade det inte varit för att alla tog slut jättesnabbt så hade jag med nöje visat mina favoritkombinationer.

Nu är i alla fall en ny order lagd. Alla kommer tyvärr inte in igen men de allra flesta kommer inom de närmsta veckorna. Så snart jag fått en bekräftlese på vilka som kan skickas så lägger jag in dem för förbokning.

Prints från  L´Affiche Moderne fick sådana här inslagningar.

Med stjärnor från Paris. Såklart.
 

snabbvimplar och annat fix för folk ute i sista minuten.

Ibland önskedrömmer jag om att planera kalas med evighetstid och under framförhållning. Det tror jag alla i min närhet drömmer om också, att jag var lite mindre hipp som happ. Men det kommer aldrig hända i min världshistoria. Så i vanlig ordning slår det mig alltid sådär i sista sekunden  vad som måste göras. Eller egentligen måste ju ingeting alls göras men vad tusan, är det något man vill åt så är det ju självaste kalasfeelingen. Kalasfeeling, lekar och tävligar, det är där vi fixar mest. Resten kan det vara lite si och så med.  Alltså, inga trerättersmiddagar och hembakt i högar. Så här var det tacos och marängswiss, med 10 levande ljus. Och Liv´s kompiskalas inför 10-årsdagen.
 
Och hur var det nu med snabbvimplarna? Liv och jag hade köpt väldigt färgglada servetter på ÖB, av alla ställen. Det var 75 stycken för 6 kronor, fyndigt. I pastell, tjusigt. Och nu skulle vi ju egentligen duka med dessa. Men kvällen innan kom jag på en snabb idé. 
 
Den slog mig cirka 21.45 och jag for till affären och köpte en häftapparat (för övrigt tycker jag numera ätt häftklammer är nya snyggfästningen, byebye tejpar och band). Sen jobbade jag ganska länge och efter midnatt var jag tvungen att testa och det funkade precis så snabbt som jag hade trott. Servetterna var väldigt tunna, som två tvättservetter. Bara dubbelvikta och inget mer. Snabbt som blixten klippte jag dessa servetter. Sen spände jag upp lite garntråd på sisådär 4 meter mellan två stolar.
 

 
 
Tog min hög med servetter och slängde i all hast över dem över tråden, så de hängde i själva vikningen, den som redan fanns där. Och när jag kom till slutet så vände jag bara och gick tillbaka med min häftapparat. Tjoff sa det ganska många gånger och 4 meter vimpel på 8 minuter. Jag vet att det känns en aningens knäppt att ta tid på spektaklet, allra helst då det var mitt i natten. Men äsch, det bjussar jag på. Snabbt gick det och härligt blev det.
 
 
 
Så på fredagseftermiddagen när ungarna kom hem från skolan, gjorde vi klart piffet inför kvällen. Nejlikor såklart.  

Och denna dag snålade vi bort eko-godiset för färgernas skull.  

 
Finaste klubborna. Som jag bara hade valt för färgerna, men helt plötsligt upptäckte barnen att där stod Je t´aime, Kiss me och Hello. Finns på Ica, i påsar.
 
 
Och så snajdade vi till strösslet till marängswissen. På ÖB finns det färgat sockerströssel som faktiskt ser ut som det jag köpte i New York fast i fulförpackning då.
 
 
Och barnen gjorde rosett-servetter.
Åhlens har fina underlakan som passar perfekt som duk. 99 kronor för 150×250 cm.
 
Och sen badade vi i solstrålar tills kalaset startade vid fem-snåret.
 
Psst! Lampbyten är ett perfekt snabbfix inför kalas. Här fick lampan som hänger i Nomis och Charlies rum byta plats för en stund. Matchigt.

rapport.

 
För ovanlighetens skull gick jag och blev sjuk. Och tillsammans med diverse strapatser, kalasbjudningar och brådskande sysslor, kom det minst sagt i olämpligaste laget. Fast så är det väl alltid. Men det värsta är att trots jag intalat mig själv åt det allra bästa om att jag är friskare än någon annan, så känner jag mig fortfarande som en hängig trasa på minus tiotusen i energi. Och jag tittar ut på solen som tvärvägrar att smälta väck den sista snön och tänker nu får det vara nog. Både på vinter och sjukligheter. Fast det var just lättare sagt än gjort..
 
1. Jag rafsade bort allt fult på mitt skrivbord och tittade bara på en fin liten hörna. Men inte kände jag mig friskare för det.
2. Plåster.
3. Och en virkad vimpel som får mig att tänka på indiansommar fast det är långt kvar dit.
4. Famille Summebelles Paris-serie är här. Ni kanske minns New York. Och påtal om det, om jag inte blivit sjuk så hade det redan varit säljstart för Famille Summerbelles tapeter. Nu blir det i veckan.
5. Det kommer så mycket fina saker till affären. Det värsta är att jag inte orkar peta in dem där på något vis just nu. Men kanske imorgon. Det här är ett nytt märke och det är kanske bland det finaste jag har sett fylla-i-böcker-väg.
6. Små presenter..
7. Blommor överallt efter att vår finaste Livis har gått och blivit tio år.
 

vi tänkte på glasskiosker och snabbfixade kalas.

 
Det är minst sagt hektiskt här. Så jag säger bara hej. Hej och fin helg! 

 
För att maxa det hela ytterligare så tryckte vi in ett kalas också. Ett färgglatt var önskemålet och ett färgglatt fick det bli. Det är en ynnest att få festfixa i pastell när rummet fullkomligt badar i vårsol. Tack våren fast du drog till med tio minusgrader igår.
 
Och psst! Alla ni som följer mig på Instagram (sofiaatmokkasin) så tack för rekordlikes på senaste bilden. Och såklart, ingen hemlighet med supersnabba vimpelvarianten men jag får ta det nästa gång. Nu hetsjobb i några timmar sen färd mot den lite större stan..