• DIY

    garnbollar är inte att förglömma.

    Idag har jag en assistent i form av en väldigt snäll mamma. Och det är ju liksom inte bara idag. Snällt som tusan, alla dar. 

    Och nu är hon satt på högar med tusen papper. Inte så roliga högar… Och när hon är klar så tänkte jag fråga om hon vill tillverka tusen garnbollar. Det är väl sådant assistenter gör. Och sen fyller vi lerträdgården med dem. För att mota bort regnet.
  • DAILY LIFE

    men hur kunde klockan bli nio?


    Min måndag har bara varit mintigt silkespapper och känslan av att vara omringad av tusen kaniner. Nu var de ju inte tusen men väldigt många små lampor som skulle fara kors och tvärs. Och min hjärna är alldeles tom efter denna julrusch mitt i sommaren.

    Och rörigt blir det ju, det vet ju alla. Men mitt i allt silkespapper och band kan man ju ändå tycka att de där nya fyrpacket i tejpväg var rätt fint.
    Och nu är klockan nio och det känns som om jag knappt har andats på hela dagen. Men Liv har haft fiolavslutning och det var vackert. Och pianot, det har fått ett nytt hem. Sådär bara, ett helt piano är liksom väck. Och snart har vi ett annat. Piano alltså. Helknäppt, jag vet. Det här med att byta pianon hit och dit. Det är ju liksom inte som att byta kuddfodral. Och nu ska jag andas lite djupt och äta någon typ av kombo av lunch och middag. Åhåjaja…
  • DAILY LIFE

    alldeles vanlig söndagslycka.

    Lite skön söndagslycka en regnig och iskall sommarsöndag kan vara när pappan hittar en hög med gamla seriealbum på vinden.  

    Lite extra högtidligt för en Tintin-fantast blir det när det visar sig vara en 1:a upplaga av Tintin i Sovjet.  

     
    En annan liten lycka kan vara när man inser att månaden maj gick utan några alltför glömska missöden. Den kanske funkar, den där megatavlan.

     
    Och lite söndagsglad blir man när man plötsligt minns att det ligger en ny kjol där i påsen.
     
    Sen så kan man ju bli lycklig för mindre men kolla, det börjar bli ordning. Fast nu förstår ju alla att det är med betoning på börjar bli. Men lycklig för mindre var det.
    Och det är största lyckan när storasyster bildar klubb och man är invald och får hänga i kojan hela långa dagen. Och dessutom hjälpa till och tillverka klubbmaskotar i långa rader.
    Men det kanske inte är en superhappy feeling att veta att man har massor med röda plankor som ska upp och regnet öser ner och vinden viner det värsta den kan.

    Men K han snickrade på och upp kom de. Så nu har vi lite  Vitabergsparken i vår trädgård och det är ju lyckligt. Däremot kanske ni ser att det är väldigt lerigt där bortom pooldäcket. Och det är liksom inte bara där. Utan typ i halva trädgården. Den där trädgården som vi ska ha bröllop i om exakt 27 dagar. Men söndagslycka var det. Fast ändå…

  • DAILY LIFE

    vill du få vårt piano?

    Vi ska ommöblera lite och hämta min mammas gamla 60-talspiano. Men till saken, vi har ju redan ett piano. Ett väldigt gammalt och fantastiskt vackert Edelmann. Så om du vill ha det så kan du få det. Men det brinner i kuntarna. Jättemycket till och med. Innan onsdag måste det hämtas. Och det är tungt, megatungt vill jag lova. Men ordnar du bästa bärgänget så är pianot ditt. Vi bor i Katrineholm, 15 mil söder om Stockholm. Maila mig på sofia@mokkasin.com och märk mailet med Piano.
  • KIDS

    söndagmorgon.

    Vår räddare i nöden. Alltid. I väskan, på resan, vid alla  möjliga och omöjliga situationer. Och på köksbordet. Massor av pennor och papper. Barnen har sina egna skrivbord med många pennburkar och ritblock. Men på bordet i köket finns alltid största högen med pennor och papper. 

    Och det är de där hamnar. De där tidiga mornarna innan frukost och sena kvällar innan sovdags. Och väldigt ofta därimellan.

    Senaste trenden är vikgubbar. Till skrålet av Rix Fm. Jag önskar jag hade sagt P1 men tyvärr inte. Och det värsta är att de kan reklamen utantill…


    Lådorna är från Granit fast de är väldigt gamla. Och just det, man behöver en tredje låda för att samla upp alla teckningar.
  • DAILY LIFE

    fin sommarkollektion.

    Igår fick jag en överraskning på posten. Hur glad blir man inte när man först tänker att det är nog packsedelsetiketter och sen inser att det är en ljuvlig present. Fredagslyx.

    Och när paketet dessutom innehöll något som helt gått mig förbi blev jag alldeles lycklig av innehållet.

    Bästa Jenny von Döbeln, ni vet Mini Empire, en av mina stora favoriter i affären. Hon har gått och gjort ett väldans grymt samarbete med Bookbinders Design. 


    Kollektionen heter Dalecarlia, vilket är engelska för Dalarna där inspirationen är hämtat ifrån. En sommarkollektion som andas folklore med typiska färger från Dalarna tillsammans Jennys oemotståndliga djur som här har blivit nordiska.  Det är ugglorna (ni vet de magiska) grävlingar, rävar, isbjörnar, kronhjortar och en mallig tjäder som pryder kort, skrivböcker och magnetiska bokmärken.

    Och en makalöst vacker poster på 50×70 cm i samma motiv som finns i den turkosa ramen. Jag fullkomligt avgudar det detaljrika som är så mycket Mini Empire. Små finesser överallt och så snällt och mjukt. Och magiskt. Ramen i sig är också helt fantastisk, klädd med vävtyg, det typiska som alla skrivböcker från Bookbinders Design skrivböcker är klädda med. Och jag ser framför mig Africa och denna på en vägg tillsammans. Så vackert. 

    Kollektion börjar säljas i Bookbinders Designs alla butiker den 25 juni men redan den 18 juni smyglanseras kollektionen i webshopen
    Och jag har sagt det förut, en poster är helt klart en av de bästa presenterna. Jag fick känna på det själv igår. Slita av silkespappret på något som säger så himla mycket. Himla underbart. Jag får så ofta mail om hur man har valt en poster som present till någon och hur man förknippar motivet på postern med personen eller något speciellt tillfälle. Sådana genomtänkta presenter känns så fint.
  • DAILY LIFE

    dagens bästa tips.

    Idag tycker jag ni ska göra en sak. Kvista iväg till närmaste butik och köpa er ett ex av Dagens Industri. Jag och K fastnade vid frukosten och dagens DI och ooo:ade och ahh:ade ikapp.



    It´s a House Karolina och hennes familj är med i ett stort flott reportage. Om deras hus. Om deras makalöst vackra hus som genomgått en sådan resa som många bara kan drömma om i renoveringsväg. Första gången jag stötte på Karolinas blogg var några år sedan när vi själva var uppe i någon renovering. Jag häpnade och blev helt matt av bild efter bild på något så proffsigt utfört av ett par som egentligen ”inte kunde”. I den bemärkelsen att det var första gången de kastade sig in i en renovering utan dess like. Men hursom och ett som är säkert, livet handlar inte alltid om att ha glassiga utbildningar i sin cv, det handlar om vad man lyckas åstadkomma. 

    Jag känner igen tänket från min man. Precis som Karolinas man säger i reportaget – Men, hur svårt kan det vara? Precis så har K kläckt ur sig tusen gånger under renoveringar och poolbyggen och allt annat som man inte kunde. Från början. Hur svårt kan det vara liksom och så söka runt efter lite information och våga. Och sen så är det bara att köra. Eller? 

    Karolina och Johan har förvandlat en skruttig 50-tals hyreskåk vid Umeälven till ett drömhus. Och det är banne mig det mest inspirerande och imponerande jag har sett någon gång i husförvandling. Och det är inte bara jag. K fick helt plötsligt ett stort sug att fara till brädgårn. Det regnar och blåser och är allmänt otrevligt utomhus men ett och annat plank ska upp. Inspirerad var det.

  • GATHERINGS - WEDDING

    inbjudan till bröllop i trädgården.

    Inbjudan till festligheter, det är himla skoj projekt det. Har jag alltid tyckt men hinner inte med så ofta nuförtiden. Som alltid när jag gör något för någon annan så handlar det massor om att lyssna in, vad och hur är önskemålet. Och när det gäller inbjudan så tycker jag det viktigaste är att veta vad är det för typ av fest egentligen. Jag menar, bara för det är bröllop så behöver det ju inte överhuvudtaget innebära en glossig inbjudan. Med sidenband och glitter. Det kan ju såklart betyda det men inte i det här fallet.

    Min systers bröllop ska vara ett trädgårdsbröllop. Av det enkla men inte desto mindre härliga slaget. Det ska vara varmt till sättet och mysigt och utan de vanliga bröllopsetiketterna. Det ska inte kännas bröllopsaktigt och pampigt och superflott utan mer som en skön sommarfest i trädgården. Det är så de vill ha det och då är det precis så det ska vara. Man ska alltid ge blanka tusan i vad alla andra tycker. Det är ert bröllop och ni bestämmer. 
    Min tanke från början var att det var orden som skulle sätta känslan. Det jag tänkte mest på var sommarvimplarna, precis så. Jag älskar ord. När de på ett blankt papper målar upp bilden om vad som komma skall så är de absolut älskvärda. Hela formen skulle vara enkel men ändå mjuk och varm. Den skulle vara stilren utan att för den skull bli trist. Men det viktigaste var att den skulle kännas trädgårdsbröllop och precis så som det var tänkt.

    Och så sprang jag då på den här dukningen (jag har letat som en galning efter den direkta källan på ruffled.blog men jag lyckas inte finna den)och kunde inte låta bli att inspireras väldigt mycket. 


    Såklart använde jag kraftpapper. Ett superenkelt, kraftigt och rufft A4-ark ifrån Panduro som nästan var svårt att vika till och med med falsben. Men det gick och blev precis perfekt.
    Jag ville inte ha några speciella typsnitt utan väldigt enkla. Jag valde Bernard MT Condensed och Times Roman i olika storlekar. 

    Resten av texten fick typsnitt Rough Typewriter. Mest för att förstärka känslan. Texten i mittuppslaget skulle vara kort och inte säga så mycket mer än det är bröllop i trädgården. Och när och var.

    Resten av viktigheterna fick hamna på baksidan. Lite avsides sådär i en punktlista. Och om nu tycker att hela alltet ser lite klottrat och inte helt färdigt ut är för att detta är själva förslaget. Det blev liksom ingen inbjudan över för mig. 

    Och en annan dag får ni se hur det skickades. Och spana in det cremefärgade silkespappret med prickar. Gissa vem som alldeles strax få det till affären?