• BOOKS & MAGAZINE,  KIDS

    frukostbok.

    En av de finaste böcker vi vet. Jag har skrivit om Sandvargen förut. Men jag måste bara igen. Har ni inte läst den med era barn, gör det bums. Det får bli vårt sommartips. I regn och sol.

      


    Liv och Viggo hade den stora lyckan att lära sig läsa tidigt. Såhär i efterhand har jag förstått att det var extremt tidigt. Speciellt eftersom twinsen inte är i närheten av att knäcka någon läskod. Men två vackra dagar så kunde de bara, helt av sig själva och totalt oväntat.

    Och då är det väldigt lätt att glömma bort att de allra flesta älskar högläsning. Oavsett om man läser allt man kommer över alldeles av sig självt. Som om man kör bil och någon brevid, läser och läser. Mil efter mil. Jag älskart. Och barnen älskart. Så vi läser en hel del högt härhemma. För hela högen av barn. Oftast samma bok för alla. Och nu är det Sandvargen. Igen. För tiotusende gången. Men det gör inget. Inget alls.
  • KIDS

    det blev minsann sommarlov ändå.

    Ärligt talat. När jag vaknade imorse så tänkte jag så där bakochframvänt. Att det ju hemskt trist att hela huset skulle vara sådär fasligt uppochnervänt och att jag absolut inte ens hade tänkt på att baka en tårta mitt i alltihop. Inte ens litegrann hade jag tänkt på det. Skolavslutning och allt.
    Men sommarlov blir det, på bästa sätt, ändå. Det var sång och tal, och sommarlovsglittriga barn med blommor i håret. Och Nomi bänkade sig lyckligt på asfalten, ungefär tre meter från utescenen, med hela skolan och all publik bakom ryggen.

     Och när vi kom hem så fyllde vi verandan med blommor. Och mumsade köptårta så vi inte ens behövde äta lunch. Och när de väntade på varsegod så drömde Liv om Paris. Men Nomi tyckte mest att det var olidligt trist att vänta.

     
    Och ändå tristare när någon sa att hon faktiskt inte blir gift när hon blir stor, om tårtbiten går och ramlar. Och då duger det inte ens när man puttar upp den igen. En gång ramlat, är alltid ramlat.

    Och då spelar det ingen roll om storebror säger att – En larvig tårta kan väl inte bestämma om du blir gift eller inte. Fatta själv. Det är får du väl ta och bestämma själv när du blir stor.

    Men till slut. Tredje gången gillt så satt den.
  • DAILY LIFE

    att det ska behövas ett little fashion gallery.

    Liv fick sina första Hasbeens när hon var ungefär en meter hög och hade skostorlek 26. Hon tog typ aldrig av sig dem. Nu är hon 1,42 och har storlek 34. Och plötsligt är det störtomöjligt att hitta ett par Hasbeens i rätt storlek och modell. Faktiskt letade vi Sverige runt förra sommaren, utan framgång.

    Och samma visa i år. Jag har mailat och hållt på. Till och med undrat och tjatat om det möjligen inte ligger några på Hasbeens lager, sådär i skymundan. Kanske att man har missat dem bara. Inte så troligt och nä, inga pjuck inom landets gränser.

    Men så slog det mig häromdagen att jag har ju världens flottaste annonsörer här till höger. Med de snyggaste kläder och skor man kan tänka sig. Det var dags att spana! Och såklart! I Paris, på Little Fashion Gallery hittade vi ett par Braided Low i brunt skinn. Det extra fina med med just Fashion Gallery är att de går högt upp i storlekarna. Perfekt för tweenisar över 1,40, med bautastora fötter.

     

    Och jäklarns vilken supersnabb leverans. Det var inte många dagar innan lådan levererades direkt till dörren. Inget långväga utlämningsställe här inte, bara en sådan sak. Och med i lådan fanns Little Fashion Book, det egna superinspirerande magasinet. Finns även att läsa här.
    Och jag måste också tillägga att det här är inget sponsrat inlägg. Inte på något sätt och vis. Nix, Little Fashion Gallery hade ingen aning om att det var just jag som beställde. Men bra saker ska man inte hålla för sig själv. Absolut inte.
  • INSPIRATION - INTERIOR

    lisas fabriko och paris.

    Det finns ett härligt märke som heter FABRiKO. Som består av mönstrade textilier och tapeter i en  väldigt skön skala. Finaste småskrotet och coolaste industriprylarna som tillsammans bildar finurliga mönster. Grafiskt men ändå sådär mjukt som jag gillar. Det är grafiska formgivaren Lisa Eriksson som står bakom allt det snygga.

    Och det är tapeter, quiltar, påslakan, kuddfodral och en hel massa annat i kollektionen. Och precis perfekt, för Fabriko är så som jag alltid tänker när det gäller barnrum och inredningen där. Inte typiskt barnsligt utan sådant som håller i längden. Sådär jättelänge, när barnen växer och blir stora. Att man precis lika gärna kan ha kudden i vardagsrummet som i barnrummet. Att det finns ett långsiktigt tänk bakom det hela. I både färg och form. Att sakerna kan stanna för alltid. Sådant älskar jag.
    Och vet ni vad? Denna Lisa gör dessutom något som låter som en vansinnigt härlig dröm. Hon och hennes familj bor växelvis i Stockholm och Paris. Visst är det absolut drömläge på detta?

    Så i en 3.a i 11:e arrondissementet bor Lisa, man, son och snart en nyfödd liten bebis, sådär mellan varven. Och det låter så härligt så jag nästan smäller av. Som en Paris-stuga,  som Liv skulle ha sagt. Hon önskar sig nämligen ingen sommarstuga utan en Stockholms-stuga. Mitt i stan och lägenhet ska det vara.

    För en tid sedan så gjorde fina bloggen Bloesem Kids en intervju med Lisa om hennes Fabriko och hennes Paris. Och på Piroutte kan ni se ännu mer fler bilder. Fast från familjens andra hem i Stockholm. Så fantastiskt fint i vilken stad man än hamnar. Superinspirerande.
     
    Och nu är det så att det tar inte slut på drömlägen. Gissa vem som ska bo i den här lägenheten i sommar?

    Alla Parisbilder: Lisa Eriksson via Bloesem Kids.

    Mitt i Paris med sådant här runt husknuten. Jamen, vi såklart. Jag och K och alla fyra ungarna. Det är nästan för bra för att vara sant. Men det är sant. Flyget är bokat, nyckeln är snart hämtad och vi är taggade till tusen. Tack Lisa, you made our summer!
  • DAILY LIFE

    hur länge kan man bada? jättelänge..

    Som sagt. Jag trodde väl aldrig på pool i estetisk synvinkel. Och det gör jag fortfarande inte så länge det inte handlar om poolen P på bergshöga höjder där solen skiner jämt och vattenytan liksom flyter ihop med den vansinnigt makalösa havsutsikten. Men annars. I lyxig synvinkel så kan jag säga att jag tror som bara den. För hur lyxigt är det inte att ha en hel pool bakom husknuten?

    Och det är liksom ingen fara att den bara står där. Inte på långa vägar. Det badas och badas och badas. I ur och skur kan jag säga. Från maj till oktober. Och tills oktober kanske vi har möblerat upp det där megadäcket också. Nu är det mer en cykelplan och imorgon monterar vi upp basketkorgen. I väntan på tid. Att hinna tänka.
    Och det går sådär med datorn här kan jag säga. Inget verkar vara förlorat men jag jobbar bland blinkande fönster och konstiga meddelanden. Och satans låsningar och upphakningar. Och ikväll gör jag ett nytt försöka att flytta saker till den där externa hårddisken. Och glömmer inte bort när det återstår 55 sekunder efter 4 timmars flyttande att man inte kan byta våning med en laptop som är sammankopplad med en extern hårddisk. För om man kommer så långt som till andra våningen så måste man ju liksom ha dragit ur en sladd… – Meeeen?? Vaaa? Nu avbröts ju allt?!! Hur? Ameeeehhh…

     

  • DAILY LIFE

    lystring.

    Nu tar jag tillfället i akt och hojtar till lite här på bloggen. För kanske ser någon av alla ni som väntar på sina paket. Eller någon som väntar på svar om våra golv och våra väggar och vår pool och ramar och alla nyheter som inte syns i butiken och allt det andra.
    Det är såhär att det är väldigt mycket nu. Det är så mycket beställningar i affären så jag knappt vågar öppna min mailbox längre. För jag får nästan lite åt hjärtstilleståndshållet när jag gör det. Inte på riktigt alltså. Men jag känner att hjälp, jag hinner inte. Det är ju superkul på alla sätt och vis. Men jag är lite otillräcklig känner jag. Jag är ju liksom själv, jag har inte en hög av medhjälpare som kliver in genom dörren varje dag. Ibland så kommer min snälla mamma och goa vänner, men inte alltid. Och jag gör verkligen så gott jag bara kan. Fast det räcker inte riktigt. För det är ju liksom andra saker också som sker. Livet består ju inte bara av jag och paket. Fast man nästan kan tro det ibland.
    Men så packar jag en Sailor-Carl och tänker att vad fasen, det är ju sommar och alla är friska och livet är skönt. Det är lätt att tänka på det viset när man ser en Carl. Och så tänker jag att det är ingen idé att få hjärtstillstånd mitt i alltihopa. Så hörrni, jag gör så gott jag bara kan. Det är lite längre leveranstider än annars. Och man får maila och säga att det är jättejättebrådis och superviktigt så ser jag vad jag kan göra. Och har man frågat mig saker, både här och på mail, så får man väldigt gärna fråga igen. För jag har nog glömt. Och det gör jag verkligen inte för att verka oartig. Inte på något vis.
    Och just det. Halva cirklar blir fint som girlang. Nästan som havet. Fast tvärtom.
  • PUBLICATIONS ABOUT OUR HOME

    elle interiör.

    Lite hemma hos oss i senaste Elle Interiör
    Fint av Cia Wedin och Johan Sellén.

     
    Det var sommar och det är snart ett år sedan. Och jag inser att mycket inte är sig likt. Jag tycker inte vi ändrar och håller på så hemskt mycket men tydligen. Fast Livs rum ser ut som på bilden. Och jag minns alla vackra blommor som syns lite här och där. Dagen innan så sprang jag runt här på stan och försökte hitta blommor. Vår trädgård var tom på blommor och alla andra trädgårdar som jag känner också. Blomsteraffärerna hade bara de fulaste färgerna. Och jag kände mig alldeles uppgiven. Då kommer min mammas kusin som en räddande ängel och säger att hon kan fara ut till kolonilotterna utanför stan och fråga snällt. Samtidigt möter jag en bekant som säger att hela hennes trädgård är full av höstanemoner. Och sen hade jag hela verandan full med de vackraste trädgårdsblomster man kunde tänka sig. Sådan himla tur ser jag nu.

  • DAILY LIFE

    men Paris finns i alla fall kvar.


    K har sagt det mest hela tiden. Att jag inte kan hålla på och proppa datorstackaren full med bilder. Att det liksom inte håller i längden. Men i som mani har jag fortsatt och tänker att det händer inte mig. Som i en världsfrånvänd fantasibubbla. Inga datakrasher här inte. Och jag har tufft och dumt ignorerat de externa hårddiskarna. Och dessutom ignorerat alla konstigheter som dykt upp min skärm. Låsningar som inte går att rubba,  tusen fönster som blinkat och varit omöjliga att stänga, bilder som helt plötsligt blivit collage utan att man bett om det. Ni hör själva, min dator har inte mått så bra. Och igår hände det. Verkligheten kommer ikapp alla dem som lever i fantasivärldar. Poff, sa det. Eller först var det mer något segt och mycket märkligt. Och i panik flyttade vi 27000 bilder och det var väl typ hälften av vad som rymdes. Och sen, nu funkar ingenting. Det går inte att plocka in bilder, det går inte att se de som finns kvar, jag försöker med det ena och det andra men ingenting är som förut. På den gamla goda tiden. Men det verkar som jag kan blogga med ett inlägg som var sparat. Och som egentligen inte skulle handla om detta missöde.
    Det skulle ju handla om våra sommarplaner. Minns ni när jag frågade här på bloggen om boende i Paris. Och jag fick en hög med fina svar och tips. Och ett var så fint och så bra att man nästan inte tror att det är på riktigt. Så gissa tre gånger vilka som bestämde semester redan i slutet av februari? Det är aldrig någonsin hänt tidigare. Och gissa vilka som hänger mitt i Paris i sommar? I två sköna veckor.
     

    Hurra, vad härligt. Och så fort jag får ordning på skruttdatorn ska ni få veta var vi ska bo!

    Psst! Och glitter-Nomi gnistrar ikapp med alla fina hälsningar. Rara ni.
  • KIDS

    she has glitter in her eyes.

    De fanns säkert de som tänkte, himmel, imorse. Eller som någon sa, ojsan vilken utstyrsel. Och kanske tänkte någon, varför sätter inte mamman näven i bordet och ryter stopp.

     
    Men har man fått jordens vackraste kjol i födelsedagspresent. Som till på köpet kompisens mamma har sytt alldeles av sig själv. Och tjusiga hängade öronclips. Då är det såklart att  att man smackar på allt man bara kan för att matcha. Och packar neonväskan med uppblåsta ballonger. Och susar till dagis på sparkcykeln, i som ett gnistrande skimmer.
    Och sätta stopp?

    Det är ju trots allt bara lite glitter.

    Det finns betydligt värre saker här i världen.
  • DAILY LIFE

    söndagsdans.

    Lugnet efter stormen. Men en angenäm storm. Två timmar med en hel hög av ungar som kalasar för fulla muggar. Det är helstormigt och vilt men gör en bara alldeles varm i hjärtat.
    Och påtal om varm i hjärtat. Ballongdans under en magisk confettihimmel med sommarregn som duggar utanför öppna dörrar, kan man inte bli annat av.