-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

det var då ett fasligt bestyr.

Men jag gillar´t. Så in i vassen gör jag det. Tänk om man fick hålla på sähär och fixa och dona. Mest hela dagarna. Drömdagar.

Och vi har full koll. Verkligen…

alla borde ha en.

Att det skulle behövas ett bröllop för att få till bästa platsen. Alltså. Den är banne mig helt enkelt superhärlig den där Tromsnes. Och har man väl hamnat där vill man inte lämna den. Så ge oss nu tropisk värme. Och ett moskitonät. Så stannar vi där hela långa sommarnatten.

Och hörrni. Era hälsningar. Jag svimmade nästan till lite när jag öppnade datorn på kvällskvisten. Så otroligt rara och snälla är ni. Tack, tack, tack!! Ni sätter glans på mina dagar.

vad det blev av en natt.

Så här är den då. Nattmanin från igår. Inget konstigt alls, bara stora kuddar.

Sydda på lakan och rea-gardin från Åhlens. Att sy kuddfodral av gardiner med sådana där knytband i toppen är alldeles utomordentligt bra. För då använder man liksom själva gardinfållen som en snyggkant på kudden. Klipp bort det ena bandet i paren och sy fast på motsatt sida.

Och hela den här manin kom egentligen av att jag fick ett väldigt akut behov av en dagbädd häromdagen. Kände att där vid dansen och poolen och hela stjärnklara natten vore det alldeles perfekt. Så bästa springschasen K fick fara raka vägen till Farsta och en Blocket-annons och en gammal Tromsnes. Förövrigt känner jag att detta måste vara den perfekta pooldäcket-möbeln. Jag har inga problem att se mig där i högarna av kuddar. Under parasollet med de tusen olästa böckerna. Och barnen får bada hur länge de vill. Jättejättelänge till och med.

Lite inspirerad av mig själv tänkte jag lägga några madrasser på hög. Och ett par trasmattor överst. Sen var det ju den stora viktigheten som kuddar. Kuddar och åter kuddar.

Av spillet som blev över gjorda jag enklaste och tunnaste vimplarna.

Inget fållande, ingen dubbelsömnad, inget speciellt noga alls. Bara snabbt utklippta och sydda på remsor som blev över när vi sydde ihop lakan som ska bli dukar.  Fort gick det och blev precis som det skulle för denna dag. Och nu låter ju det här alldeles förträffligt härligt. Och soligt. Men det var någon som sa att en cyklon skulle dra fram över Sörmland just på lördag. Fast det kan väl ändå inte vara på riktigt?

en,två,tre,fyra,fem,sex,sju,åtta,nio…

Det här med att drabbas av mani kanske man kan tycka alldeles olika om. Men nattlig mani, i ett sovande hus om ljusa sommarnätter den är bra den. Det var nämligen så att jag kom på en grej sådär plötsligt igår. Och kände mig alldeles tvungen (fast på ett bra sätt) att sätta igång. Och göra klart. Ni får se sen!

man tar vad man har.

Vårt megadäck måste ju bli rustikt och lite rufft. Det fattar ju alla när det vankas trädgårdsbröllop. Så vad gör man då om man behöver en bar. Eller snarare ett barbord som ska fyllas med glas och randiga sugrör.  Joo, det man gör är helt enkelt att man snabbt som sjutton snor till sig de där lastpallarna som skulle skänkas bort. Och kånkar upp dem på däcket ihop med en donna i finklänning och allt. Och sen visslar man en melodi och låtsats som om de alltid har stått där.

Och idag har de skruvats ihop och fått en bordsskiva av nyare plankor. För däremot nappade ingen på idén  att slita brädor med kofot från lite fler lastpallar. Men plankorna ska få drivvedbets såfort det slutar regna. Sen hänger vi ljusslingor brevid den målade brädskylten. Och flaskor i trålådor runtomkring och zinkhinkar fulla med isiga drycker. Och husväggen får tavlor med hus vid ängar. Och så ska jag nog leta efter stormlyktor också. Bästa barhänget tror jag minsann…

i brist på glas.

Picture: Style Me Pretty

Om jag vore den där planerade människan så hade jag börjat äta sylt som en galning för ett år sedan eller nåt. Eller Grey Poupon´s Dijonsenap för burkens skull. Tänk så fint det hade varit.

en liten lampa.

Vi har en ny pianolampa. En väldigt fin Diamond Lights. Den ska inte ligga sådär. Såklart. Utan hänga lite fritt och dingla ovanför tangenterna. Inköpt på distans från Lotta Agatons shop. Eller snarare av min personliga springschas. En väldigt snäll K…

och så var det ovädernas oväder.

Vi önskar ju oss såklart lördagssol.
Konstigt vore väl annars på ett trädgårdsbröllop.
Och en stjärnklar sitta-ute-natt.
Men det regnar på som om det inte fanns annat här i världen. Och i det här läget är det dags för plan B i trädgårdsbröllopshistorier i allmänhet. Vi har ju lite tur eller väldigt mycket. För vi flyttar in i huset. Inte bara sådär men ändå. Men alla ni andra som väntar på lördagssol och kanske inte har en plan B. Kanske räcker det inte med segelduk över huvudena eller tält, om vinden viner som om den inte visste annat.
Men glöm då för all del inte ladorna, vedbodarna, skjulen, garagen och vindarna. De finns där lite här och vad, närmre än du kanske tror. Samla vännerna och röj golven. Sopa och fyll golvet med loppisens alla trasmattor. Låtsas att bråtet runtomkring är som den vildvuxna trädgården. Häng tyger där det är som stökigast. Ta ett billigt som grund och häng det som sätter stilen längst fram. Fyll taket med vimplarna, lyktorna, lampslingorna och allt annat du hade tänkt dig i äppelträden.

Och blommorna. Hundkexen och smörblommorna och lupinerna. In med dem bara. På borden, i tunnor och häng dem i flaskor, syltburkar och målade konservburkar. I pastell.

Och sen lyssnar ni riktigt noga på regnet. Som smattrar på taken. Det är ändå bara ett lyckoregn.

hur fina får man lov att vara?

Snart bilder från vår midsommar. Ska bara ligga på en regnblöt gräsmatta och lukta lite på pionerna först. Det räckte med en natt borta så var varendaste en alldeles utslagen.