-
vår torsdag.
Liv skulle ha 80-talstema på skolan idag. Nu var det ju inte så att vi fick rota i gamla gömmor och damma av någon skämtsam 80-talsstass. Ärligt talat fattade jag inte riktigt skillnaden mot annars när hon travade iväg. Lite neon, lite krus och lite leopard. Som alla andra dagar.
Men Liv förklarade att det hängde mer på skolarbetet, de skulle jobba som förr i tiden. På 80-talet. Och jag skrattade och sa baahh och fnys och vadå förr i tiden. Men hjälp. Cirka 30 år är ju banne mig hur mycket förr i tiden som helst. Stenåldern.Och dagen visade sig vara mer festlig än min 80-talsskola men de hade ändå fått lära sig lite bra saker. Som hur telefonerna såg ut 1982. Bara en sådan sak.
Och hur bistert är det inte när man är alldeles för krasslig för att följa med på dagis-utflykten. Det är superdeppigt vill jag lova. När tvillingbrorsan får ryggsäcken full med plättar och man själv är hemma med en mamma som jobbar mest hela tiden.
Men vi dukade med Nomis allra bästa porslin och byggde torn av plättar.
Och så lite Pellefant på det. Från 1978. Förstå så antikt. -
inte så petnoga, då blir det finast.
När jag gifte mig 1999 en iskall dag i mitten av maj (på tvillingarnas födelsedag skulle det visa sig åtta år senare…) hade jag pioner, ranunkler och daggkåpa i buketten. Det var bra fint. Och dagen innan hade det snöat och det fanns inte ens en gnutta till grönt på träden. Sådär märkligt gråvintrigt mitt i maj. Så tur på buketten liksom.
Men hursom helst det jag egentligen ville ha sagt är hur tjusigt är det inte med en galet blandad bukett. Lite ostyrig sådär. Urtjusigt.
-
hur många får det lov att vara?
Kan vi inte bara bestämma att maskrosor är vackert? Åtminstone maskrosbollar. Och för att komma åt de där duniga bollarna så kan vi väl se lyckan i hela gräsmattan och grusplanen som är alldeles gul. Bara sådär helt vanlig vardagslycka. Av maskrosor. Och av vad som komma skall.När vi rensade ur källaren så frågade jag K varför vi hade typ tusen tomma ättika-flaskor. Jag hade glömt men inte han. Att jag för två somrar sedan hade läst någonstans att om man häller ättika som en fullständig galning på alla maskrosor inom synhåll så kommer de att dö ut. För alltid. Troligt, tänkte han. Säkert, tänkte jag. De dog inte ut. Inte ett dugg faktiskt.Men nu när jag har ändrat inställning i frågan så kanske det var rena turen. Vi säger så. Så känns det väldigt bra när jag tittar ut på maskroshavet. -
som december i maj.
Det är som julrusch i affären. Och jag fattar ingenting men packar så fort jag bara kan och säger tack. Tack, vad snällt att så många gillar.Och så säger jag lite ursäkta också för jag är ju inte snabbare än vad jag är. Så lite längre väntetider blir det bara därför.
Och säger jag lite ursäkta till alla grymma formgivare som jag får så fina leveranser ifrån och vars saker inte kommer upp i affären så snabbt som de ska. Och fast jag önskar att hoppa in nu då, av er själva, så gör de inte det. Så tiden går och det känns nästan som jag sitter och håller på finheterna. Alldeles för mig själv. Som de alla fina prints från Sofie Børsting. Tigrar och lejon och fåglar målarböcker. Och som här, Hats over Milan.
Men jag hoppas att jag snart har stoppat in alla nyheter. Och så länge vet ni att de finns här, egentligen alldeles leveransklara. Och så vet ni det där om leveranstiden. Bra, då ska jag bara tänka att det är inte julrusch egentligen. Sommar, det är sommar.Och svar om girlangen. Här gjorde jag den. Rundlar med en cirkel stans. Sen läggs rundlarna i högar om 6-7 st. Sys ihop på symaskinen i ett svep. Och vik sen ut rundlarna mot mitten så de bildar en boll. -
från och med idag har mokkasin en ny kategori som heter bröllop.
Idag är det exakt en månad kvar tills min lillasyster gifter sig med sin A. Jag har fått den stora äran att fixa och dona litegrann.Nu är jag lite av den typen att jag fixar och donar allra bäst när dagen D närmar sig med stormsteg. Ni vet då tiden är så liten så den knappt inte finns. Jag önskar att jag vore annorlunda men det går liksom inte för sig, hur mycket jag än försöker. Men eftersom min syster är precis tvärtom så måste jag nog ändra mig lite inför denna ärofulla uppgift.Så nu tänkte jag så här. 30 dagar återstår tills det är dags för bröllop. Ganska många dagar för att vara jag. Och väldigt mycket härligt ska snurra runt i våra huvuden under den här månaden. Och jag tänkte att ni skulle få hänga med på vad som snurrar. Få tjuvtitta lite helt enkelt. Hela månaden lång. Lite varje dag sådär. Lite fixa och dona bröllop. I vår trädgård. -
någon med vackra lampor på önskelistan?
Några återanvända bilder från förra sommaren.Men en liten undran….
Ni är flera som mellan varven undrat om de makalöst vackra lamporna från Taj Wood & Scherer. Om det kommer flera. Jag har nog mest sagt nej eller jättesvagt kanske. Men nu har jag möjligheten att bestämt få en sänding från dem inom väldigt kort tid.
Så om det är någon av alla tjusiga som ni har suktat efter. Skicka mig ett mail så kollar jag bums om jag kan hjälpa till.
Alltså. Kolla den där luftballongen. -
ännu mer inbjudningar.
Lite mer överraskningar på påse. En liten minivimpel med posten inför namngivingen, dopet, examen eller vilket kalas som helst. Lite härligt, eller hur?
Nu kan man ju sy tygvimplar, klistra pappersvimplar men helt överlägset snabbast är ändå washitejpen i det här fallet. Så det beror väl på vilken lyxiga nivå man önskar sig. Och sen allt man behöver veta på en liten cirkel.
Och det bästa av allt. Ingen i världen glömmer festen. Kan man ju bara inte göra med hela inbjudan på väggen. -
vill du dela kontor med cia, sissi & lisa?
Den lilla skrivplatsen på det väldigt härliga kontoret i Gamla stan.Picture: Anna KernDet finns ett litet ställe i Gamla stan. Fick jag välja bland alla kontor jag någonstans satt min fot, så skulle jag välja det här. Det är något med hela alltet där. Bland gränderna och 1700-talshusen och kullerstenarna. Och den lilla dörren till en plats där det liksom är lätt att vara. Vackert och skönt helt enkelt. Med små detaljer som är vilsamt för ögonen. Som ger ro samtidigt som man tänker att om man vill, kan man nog göra allt i hela världen. Bara för att det känns så, just där. Kanske för den där rullen med en vacker tapet, de vikta små sakerna trädda på tråd, högarna med böcker, buketten med utvalda blommor, den lilla trädgården gjord av papper och de små fönsterna mot innergården. Men allra mest för människorna som finns där. De som är så bra på många sätt och grymt duktiga. Och nu till saken, vill du vara med?
Vill du hyra ”den lilla skrivplatsen” i Gamla stan?Vår kära kollega Jessica flyttar och nu söker vi dig som vill hyra ”den lilla skrivplatsen” i vår lokal. Du delar med Cia Wedin, www.ciawedin.com, designjournalist och stylist, även verksam som producent av böcker och utställningar. Och med Edholm Ullenius, www.edholmullenius.se, Sissi Edholm och Lisa Ullenius, grafiska formgivare specialiserade på mönsterdesign.Du är en superprydlig estet, kör bärbart och behöver inte mycket utrymme. Du uppskattar en tyst och vacker arbetsmiljö i 1700-talshus i Gamla stan. Du pratar inte så mycket i telefon, och du lyssnar på musik i hörlurar. Du tycker om vår inredningslinje som utmärks av vitt, trä och vintage i kombination med utvalda inspirerande designobjekt, färska blommor och konst. Men inget svart! Det grafiskt svart/vita är inte vår melodi.Vi gillar t ex design, konst, arkitektur, litteratur, trädgård, djur och natur.I den (väldigt låga!) hyran ingår arbetsplats, del i pentry och toalett samt tillgång till trädgård med uteplats. Bredband, el och grundstädning ingår. Däremot har vi gemensam kaffekassa, och gillar ”go-fika” så fort tillfälle ges. Här finns ett stort bord som vi använder gemensamt för möten.Kanske har du en vovve? Hundar välkomna, men inte alla dagar i veckan eftersom det då och då finns en hund eller en katt på besök.Du är t ex kulturskribent, kritiker, författare, arkitekt, copy-writer, jobbar med pr, bloggar eller gör något annat kreativt. Vi vill att ditt yrkesområde kompletterar våra, och att vi kan samarbeta i vissa projekt.Tillträde 1 juli. -
min typ av kalasig inbjudan.
-
en söndag i solen.
Och så for vi ut dit, till stugan. För att fira min egen mamma. Jag är lycklig över att hon finns.Och vid stugan blommar tusentals syrener. Nästan alla är lila.
Och där hoppade vi från stubbar.
I guldiga skor med rosett.
Och finns det marsipanrosor så kan man ju alltid försöka. Går det så går det. Fast det gjorde det inte och det var bara till att dela lika.
Det är tre spekulanter på denna gamla Skeppshult. Jag och K och min snart 13-åriga systerson. Men den är pappas. Punkt och typiskt nog.
Nomi har världens bästa snurrkjol. Och bland såpbubblor blir den liksom ännu bättre.
Det var en bra söndag. Kanske var hela världen full av regnbågs glitter…
