februari 2012 - Sida 5 av 6 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
0
archive,date,paged,paged-5,date-paged-5,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

han sätter gladhet till vår morgon.

Vilken morgon på jorden får inte ett sting av gladhet med en gul Good Morning Carl? Eller en hel drös av gladhet. Snart så är de äntligen på plats, alla fina Carl.

 
Och som synes är det många granna nyheter på plats härhemma. Men dessvärre har den mest galna veckan sedan julveckan inträffat. Så nyheterna läggs i snygghögar på väntan. Och jag får snällt hoppa över det ena och det andra och roligheter som händer i den där andra staden. Vilket grämer mig så till den milda grad. 

lampskelett.

Hur uppstressad får man lov att bli av inget kontakt med Internet? Ett dygn utan och man är färdig för nervsammanbrott. Då är det dags för semester känns det som. Men ordningen är nu återställd och jag bloggar, läser mail och har full koll på min affär igen. Full koll och en lättnads suck.
Och så till dagens grej. Har ni någongång spanat in lampskelett? Alltså vad som finns under själva skärmen, på gamla lampor mest. Den delen som sitter närmast glödlampan är det ofta lite finess på. Perfekt del att göra lite re-make av. Och det fina i kråksången är att gamla lampskärmar är inte det mest attraktiva du kan lägga beslag på. Har du tur får du några på halsen om du frågar loppischefen riktigt snällt.

a little piece of monday feeling.

Jooo, men är det inte måndagskänslan själv, där på väggen? Lite så, just idag.
Fast egentligen är det bara Masarin som är lite ängslig för tigrarna.

mönstersäng.

Äntligen slog det mig att jag kunde visa ett litet sängprojekt som hände sig för sisådär ett år sedan. När Liv skulle byta sida på sin skrivbordshörna. Det lilla pluttiga skrivbordet skulle ut och in skulle ett betydligt större. Liv har ett stort rum men i stort sett utan väggyta. Väggarna går itu av fönster, dörrar och sneda tak. Så skrivbordet hamnade mot enda hela väggen och sängen åkte upp på vinden. Istället snickrade K ihop en sängram. Som vi proppade full med mönster och färger precis som den lilla donnan önskade. Hon är inte särskilt minimalistisk i tänket, så att säga.

Så i botten ligger en tjock resårmadrass som vi klätt in med tyg och häftat fast i botten. Sen kommer en del bäddmadrasser med tygbyte lite då och då.

Underst är Sissi Edholms & Lisa Ullenius ”Gunilla” för Ikea. Sen en gammal quilt från Greengate. Och mera Gunilla. Självklart måste underlakanet ha lite finess. Omönstrat, ordinärt och alldeles vanlig går bort. Så en gammal duk blir finfin. Och som en fluffig bolster är filten från House Doctor allra överst.

Vi är lite kära i hela den här madrassgrejen. Väldigt lätt att ändra karaktär på hela hörnan när man känner för det.

handmade by Liv.

Den här veckan har vi försovit oss vareviga dag. Det är mörkt och huset är iskallt och det enda man vill är att ligga kvar under täcket. Egentligen hade det inte varit någon större panik om det inte varit för en sak. Karamell. Denna tvåögda varelse som kom till förra söndagen. Och som nu allt kretsar kring. Huset skall pyntas, fler möbler ska tillverkas, familjen ska utökas och framför allt ska den skötas och tas om hand. Med kärlek. Speciellt klockan halv sju på vardagmornar.
Å så kallt den lille stackarn har! Nämen Karamell, har du kräkts? Men nu måste vi byta vatten (= indianpärlor). Oj, har du ramlat ner från loftet! Kan någon hämta frukost (indianpärlor igen). Men hur kunde du hoppa upp på kroken?!! Mammaaa, Karamell lever! Hon har eget liv!
Det där med kroken hände en natt när K fick den stora äran att sova bredvid Karamell och lyckades förflytta den lille, för att hon fastnade i några hörlurar. Men absolut eget liv. Jaadå.

Men hursom helst så hann vi i tid varje dag ändå. För mitt i alltihop hittade de fyra ungarna på en väldigt speciell lek.
– Det brinner, vi måste ut! skrek Viggo. – Ihhhh, skrek de andra. Och kläderna åkte på i en rasande fart. På några minuter var de ute i iskalla morgonen. – Puh, tur att vi hann ut, konstaterade de. – Visst var det läskigt?!
Jajamen, superläskigt var det. Och lika läskigt skulle det bli i fyra dagar till. Och vad säger man. Livlig fantasi kanske. Och att alla sätt är bra utom de dåliga.

snabba fredagen.

Varför är fredagar aldrig som i reklamen? Ni vet, det berömda fredagsmyset. Om en dag går fullkomligt åt pipsvängen så är det troligast en fredag i vår familj.  Och till på köpet känns det som den här dagen går extra snabbt. Vi närmar oss med andra ord det förväntade myset med stormsteg. Och jag har fortfarande inte hoppat ur pyjamasen. Eller jag har bara hoppat ur halva. Och det är ju inte det att jag ligger i sängen med täcket över huvudet. Nix, man kan kvista iväg till dagis och skola i pyjamas, man kan ta emot leveranser och lämna ut beställningar, man kan åka till Ica och man kan absolut jobba järnet i pyjamas. Nu har jag ju inte en rutig flanellpyjamas. Fast ändå en pyjamas. Men när allt kommer omkring behöver man ju inte hoppa ur den för att fredagsmysa. Det går ju faktiskt utmärkt såhär. Så jag pyjamasjobbar en stund till. Sen så.

Fin fredag till er, hoppas ni får mysa som bara den.

Och förövrigt funderar jag på en lite mer bohemisk, mönstrad girlang.I italienska Carta Varese papper från Papper för konstnärer. Jag sa ju att den här cirkelskäraren gör mig manisk.

och tavelväggen bara växer.

Jag måste stolt presentera ännu en ny formgivare i affären, Johanna Gartmyr. Ni vet, donnan bakom fina bloggen AprillAprill. Hennes illustrationer är tryckta i begränsad upplaga och signerade och numrerade. Och nu är det inte många kvar av dessa grymma. Men turligt nog fick jag den stora äran att lägga beslag på dem. 

Hela huset är fullt av nyheter och jag behöver ju inte tjata mer om att allt ligger på efterkälken. Men jag hoppas att allt som i ett trollslag hamnar där det ska. I affären.

lovely.

Jag vet att jag snöar in på saker. Man kan man ens låta bli. Skärbrädor, finpost och snyggprints. Just nu känns det som hela vida världen svämmar över av begåvade människor och deras finheter. Pernilla Anderssons formgivning är så mycket av det fina att det känns som en endaste liten skärbräda skulle lyfta ett helt kök. Och nog för den skulle vara fint med en kudde men å för en hel soffa proppad med sådana här. Supernice.