pyttesmå är de.
Kanske var det för jag lördagsjobbade hela långa dagen. Kanske för att jag var så fasligt trött på tråksiffror och bankdosekoder. Eller annars var det helt enkelt för att de faktiskt är vackra på riktigt.
Ni vet i gamla ramar. Och när man tar bort den gamla, bruna tejpen så ramlar det ur små, små metallstift. Och oj, det var värst vad vackra de var just idag. Så för att inte tappa bort dem så hamnade de på spegeln i det blåaste ljuset.
Ja, ni hör ju själva. Utsvulten på inspiration…
