disträ.
Alltså. Lika fokuserad som jag är när det gäller (joo, men jag är det faktiskt). Lika disträ är jag när det inte gäller.
Som klockan tre denna torsdageftermiddag när jag skulle göra slag i kaffebryggning. En typisk sak som inte gäller. Bara en sak som inte blivit av på hela långa dagen.
Så klockan tre. Och där står jag med ryggen mot vårt skafferi där kaffebryggaren håller på som bäst. Jag brer en macka. Och lyssnar på hur det skvalar och droppar och låter synnerligen märkligt där bortifrån kaffebryggaren. Men jag brer min macka och äter min macka och tänker att det var då synnerligen märkligt vad det skvalar därinne i skafferiet. Men jag brer en macka till.
Och sen när de där ljuden tystnar tar jag en kopp och tänker att nuså, sådär nio timmar försent.
Det var bara en sak. Självaste kaffekannan. Saknad, borta, alldeles putsväck. Eller inte helt försvunnen, bara kvar på diskbänken. Bistert. Och ett satans blött skafferi.
