snö, hoho!
Idag har jag önskat mig en enda liten sak. En ganska så obetydlig men ändå så omöjlig och så fasligt fint det hade varit. Med bara lite. Snö. Eller åtminstone några minusgrader och lite gnistrande frost.
Egentligen har jag gått runt och tyckt att det har varit lite bekvämt och i allra högsta grad en lat och nöjd företeelse att barnen fortfarande går till dagis i sneakers och fingervantar. Och jag har inte behövt ens få lite ångest över att vi faktiskt inte har rotat runt bland overaller och kängor för att se vad som passar. Fast det är december snart.
Men idag. Snö, jatack och please. För då hade det ju verkligen inte spelat någon roll att det är lite skralt på adventspyntet härhemma. Fint ändå hade det liksom varit. Med vita träd och iskristaller på rutorna. Men man kan ju inte få allt här i världen. Och jäklar vad det regnar och blåser (men jösses vad det blåser!) och gräset är knallgrönt. Lite märkligt är det allt.
Och om någon tycker att jag bloggar förfärligt dåligt nuförtiden så kan jag bara skylla på en sak. Affären… herregud så det kan bli. Såklart superkul men det är jag i packrummet (som det numera kallas) alla timmar och alla dar. Och packrummet har flyttat ut i vårt sovrum. Så det är ju inte konstigt att det är det enda man drömmer om nuförtiden. Silkespapper, kartonger och bruna paket. Det är liksom det sista jag ser när jag somnar och det första jag ser när jag vaknar.
Kort ifrån Talent Gallery.
Kort ifrån Talent Gallery.