-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive
31 oktober, 2011

eller hur.

Citat Louise Bourgeois på väggen vid Beijing8 Beta.

Är det något jag är superbra på så är det att känna lite som ovan. Sådär då och då. Tack för det. Den enda lilla haken (eller ibland helt oöverstigliga grejen) brukar vara att bara ta sig ifrån datorn, kaoshögarna och megalistorna. Att liksom ta sig ut ur ytterdörren (det är liksom enklare på milsvid avstånd). Men när jag väl kommer så långt är det som de inte fanns längre. Att kunna känna ”Jag är som bortkopplad från hela alltet” är nog min starkaste sida. Och kanske mest oväntade. Om än bara för en timme, en dag eller så. Men som sagt det är lång väg dit.
28 oktober, 2011

det blir en fin helg.

Nu tar jag helg. En fin sådan tydligen. Eller som tur var. Egentligen skulle det här vara en helg med överraskning som pågrund av en mycket stressad bloggerska inte blev en sådan. Ni vet då själva överraskningspersonen (som alltså inte har en aning om det fina) kallt har räknat med att en helg har väldigt många timmar i jobbtid. Nästintill iskallt räknat med. Och strikt spikat ihop ett jobbschema inför fredagkväll plus lördag plus söndag, som heter duga.

Då kan det lätt bli så att de som så gärna ville överraska blir alldeles kallsvettiga och tänker att det här var kanske inte världens bästa idé. Så själva överraskningspersonen får veta allt ett par dagar i förväg fast det inte var så det var tänkt. Och när dessvärre hon också blir helt kallsvettig. Och vet varken ut eller in eller något om hur hon ska få ihop det hela då avblåstes allt i sista sekunden.

Men så kan man kan ju också hitta det där förnuftet igen och få tillbaka hela alltet. Såsom det var tänkt. Så överraskning eller ej. Imorgon äter jag middag här och sover där. Och det blir fint så.

Idag jobbade både jag och K hemifrån. Eller det gör ju jag vareviga dag men inte han. Då kan man sitta i glasverandan och dricka morgonkaffe tillsammans. Och hela trädgården runtomkring var gul och alldeles dimmig. Det var  svårt att fånga på bild men kanske förstår ni hur fint det var.
28 oktober, 2011

finhögar.

Överallt ligger högar med olästa tidningar. Då är det lite illa ställt. Fast jag kan ju drömma om vad många fina timmar jag har framför mig. Det är ju nästan så man önskade att man vrickade foten eller något så man blev nedbäddad i en vecka ungefär. Och det enda man kunde göra var att läsa och läsa och dricka te.  Hur det än blir med den saken så fullkomligt älskar jag Papier Mache. Det säger jag ju jämt men jag tror inte att det finns någon bättre tidning just nu. Bara en minuts smygkoll ger mig tusen i tankar. Och är det någon som ser vad som ligger mer där på bordet. Ouppackad till råga på allt. Men hur fint? Förmodligen superfint.

 
Fin fredag!
 From Papier Mache.
27 oktober, 2011

vildingarnas värld.

Kanske är det för att mina barn aldrig någonsin har haft mössor med öron. Eller aldrig haft bebisoveraller som ser ut som små ulliga bjönar. Kanske var det helt enkelt den lilla grejen som saknades dem, för maken till het tröja får man leta efter. Nu går tröjan under bestämda varannandagsregler. Och Viggo surar över att han inte äger någon.

De tycker de ser ut som en vilding. Som i Vildingarnas land. Eller de tycker att de är en vilding. Hela den stora makalösa vildingvärlden sitter i tröjan. Och det är först när man sätter sig in i den biten som man förstår vidden av det hela.

25 oktober, 2011

sista rycket.

Nu är det snart inte tävling längre. Sorgligt men sant. Vad som lades sist i prishögen kan ni läsa här. Och nästa gång jag skriver här blir det med en lista fina vinnare. Jag önskar jag kunde ge er alla 737 gillare ett pris men det kan jag ju inte. Fast det är ju tanken som räknas. Och i den bästa av världar gjorde jag det. Bara så ni vet.
25 oktober, 2011

äntligen.

Det blev ju inte särskilt snart med det där 600-priset. För jag stupade i säng klockan 19:05 igår kväll. Och det är ju inte varje dag. Verkligen inte. Men skönt var det och hängigheten blev inte som bortblåst men åtminstone lite. Så sent omsider och på efterkälken kommer nästa pris, en vit stor sparelefant. Och snart kommer nästa med tanke på att nu är ni över 700 som gillar. Och jag måste ju bara säga att jag är så himla glad. Att ni gillar förstås och att ni skriver så mycket fina saker. Jag visste ju att jag har världens snällaste bloggläsare och nu även världens snällaste fejjan-gillare. Man kan ju verkligen ha det sämre. Tack!

24 oktober, 2011

inte att glömma.

Nu har det väl inte direkt gått att missa att affären har en liten tävling för tillfället. En finfin sådan om jag får säga det själv. Kolla in Little cute Mokkasin-bloggen för mer information och prishög. Och det hänger bara på en liten sak för att ha chans på något ur den där högen. Gilla på fejjan. That´s all. Och glöm inte bort för imorgon vid midnatt stänger tävlingen. Prick klockan 24:00.
Psst! Och jag har inte glömt 600-gillar-vinsten (wow vad många!!!). Snart!
23 oktober, 2011

sakta men säkert.

Jag har ju sagt det förut, det gäller bara att titta åt rätt håll. Och liksom vara glad för det lilla. Till exempel att jag har lyckats få en tiondel av alla jobb-måsten gjorda. Och att jag har fått upp saker på tre och en halv hylla när resten av huset ser ut som något jag inte ens kan förklara. Man får liksom sparka sig fram mellan golvhögarna.

Men söndagen är lång och jag är pepp. Så länge det inte handlar om bokföring är jag alltid det. Och just nu känns det som jag har vinstlotten ändå. K drog precis till Busfabriken med sex ungar. Ensam. Vad är högar av jobb i ett megakaos jämfört med det? Alldeles underbart.

22 oktober, 2011

ännu mera priser.

Tjoff sa det så var det 544 gillare på affärens FB-sida. Så väldigt kul och ännu roligare är det för jag är lite rookie i fejjan-sammanhang. Det är inte så att jag inte funnits där men jag har liksom aldrig varit där egentligen. Så om ni som kan och vet och är FB-proffs undrar varför det åker in inlägg och ut igen är det mest för att jag gör lite fel mest hela tiden. Men lite bättre har jag blivit på en vecka ändå. Och eftersom jag är en sådan som blir överlycklig för feedback, ris och ros och sådant. Så hojta till när jag inte följer FB-kutym. Men vill ju hålla sig till traditionen.

Och prishögen blir allt större. Nu ligger där sex fina vykort från Fine Little Day. Väldans roligt med tävling tycker jag. Och nu smider jag lite planer om ni kan tänkas att gilla lite till? 600 nästa, eller?!

A new thing is put in the pile of prices. Or there are six really amazing cards from Fine Little Day. And now it´s 55 likes from the next price. Continue liking!