-
bestyr.
Pärlor, pärlplattor och varsin IpodNano. Allt man behöver en söndagmorgon. Om man frågar Liv och Viggo åtminstone. Och dessutom siktet inställt på ännu ett intressant projekt. En målmedveten mani som man inte kan kalla annat än lite beundransvärd.– Vi ska göra Ilomilosar till alla klasskompisar och alla vi känner och så ska vi hamna i Guinness Rekordbok också.
När solen blev starkare bytte de ställe. Och Ipodsarna till vanliga stereon. Tyvärr. Och som vanligt dånade en viss Veronica ur högtalarna. Liv kan varenda låt (plus alla från Och vinnaren är). Varje litet ord, varje liten nyans, varenda hummande och varenda mmmm…mm…– men, när du strippar och klär av dig är det samma grej…mmmm.mm.Sådärja. -
variant.
Den fick stanna kvar efter fotograferingen idag. Ljusslingan som blev en ihopsnurrad klump och hör och häpna inte är från Granit. Men frågan är var den är köpt, den är rätt gammal. Kanske var det från Konstsmide, kanske inte. Men det är nog ändå samma sak när allt kommer omkring. Fast vi brukar mer köra cirkusstajlen i trädgården eller på kalas.
-
ett himla kul jobb.
– Tyckte du inte att det var skönt när det var ordning och städat? frågade K nyss.Jovisst, det är alldeles förbaskat ljuvligt att vakna i ett nystädat hus och gå runt där och känna sig alldeles lyx-nöjd över att det inte syns en enda klädtrasa eller enda låtsatshund eller ens en endaste liten legobit. Joo och jag slängde visst mig ur mig att tänk om det alltid kunde vara lite på det viset. Men vad sjutton man är ju bara människa och jag jobbar faktiskt.Affär, affär, affär i huvudet. -
happy weekend!
-
stilfullt och lite formex.
”Så samla minnen. Förvara vackraste sakerna. Presentera tankar. Klottra ner drömmarna och göm små skatter i böcker, lådor, mappar, album och pärmar.Låt dem vara med länge. Kanske först vara en sak och sedan bli en annan.Det håller de för.”
Det räcker med de orden hos nya Papp Limited för att jag ska falla pladask. Fint fomulerat av Emma Berg för något så älskvärt som vackra pappersprodukter. Företaget, som Camilla Sokoleski och Fia Palmgren står bakom, är alldeles nytt och visas just nu på Formex. Sortimentet består av böcker, lådor, pärmar och fotoalbum. Och det är så fint att man vill liksom bara stryka med handen för att känna att det är liksom på riktigt. Ingen massproducerat som saknar själ och känsla. Mönsterna är formgivna av Sissi Edholm och Lisa Ullenius. Tidlöst i mjuka färger och skönt att se på.
Och det är nog också här jag fastnar i årets Formex. Vid småskaligheten och det som känns på riktigt. Långt bort från alla jättemontrar med högar av saker som bara skriker konsumera mera och mera och mera. Och alla tusentals människor som lägger order efter order utan någon som helst eftertanke eller reflektion. Det är åtminstone så det känns. Jag förundras och förfasas lite över denna hysteri. Möjligen lite paradoxalt för att själv äga en affär.Men där finns även de andra, trots att de inte är så många. De som står för småskalighet och kvalitet. De som har ett rakt igenom genuint förhållningssätt till produkten de skapar. Där tanken och engagemanget finns för att sakerna ska hålla, kunna åldras och kunna stanna. Där man har insikten och närheten till själva produktionen och tillverkningsprocessen. Viljan finns att skapa med en dos av förnuft och känsla för att det faktiskt finns en värld att ta hand om. Och som Papp Limited skriver på sin hemsida ”En kärlek till papper. Och en kärlek till det traditionella hantverket bokbinderi.” Det är nog just det som saknas hos många andra företag idag. Lite enkel kärlek till vad man sysslar med.
Så vad mer tycker jag då är värt att spana in på årets Formex. Temautställningen som heter Rum Ram Rim och Reson tycker jag är sevärd för den sköna känslan. Där fastnar jag främst vi underbara vintagemöbler från Dusty Deco och urvackra keramiken från Kajsa Cramer.Iris Hantverks monter känns helt rätt i tiden. Cia Wedin har gjort en stilren och ursnygg monter. Tillsammans med det gedigna hantverket ger den mig en direkt en känsla av nutid. Det är såhär det ska vara liksom. Produkter som är tillverkade med kvalitè och tradition som passar väl och självklart ihop med vår tids moderna hem och miljö.Rie Elise Larsen för en färgglad monter med söta pappersprodukter. Tillsammans med indiska kvinnor har man låtit tillverka handgjorda signerade boxar. En del av vinsten går direkt tillbaka till kvinnorna som tillverkat boxen.AfroArt alltid fint. Fastnade speciellt för dessa fantastiska halsband och armband tillverkade av en nöt fast kändes som ädelstenar. -
drömmen om ett eget garage.
I senaste numret av Elle Interiör finns ett superfint reportage från ett hem som jag spanat in tidigare. Ett gammalt garage i Paris som är omgjort till bostad och helt enkelt är fantastiskt. Och ett är säkert, sitter man ändå på ett garage kan det lika gärna se ut på det här viset. Eller lika gärna kanske är att hoppas för mycket.Väldigt gärna menar jag.Bilderna i Elle är tagna av samma fotgraf fast med andra schyssta vinklar. Spantips!Photography: Morten Holtum via French By Design
Hemmet tillhör en av mina favoritillustratörer och formgivare Zoé de Las Cases. Hon gör så bedårande små saker, ni måste bara kika på hennes sida. Man ser hennes bilder då och då i min favorittidning och är dessutom en av formgivarna bakom mitt glassigaste pysselmärke. Lite lycka sådär. -
fler frågor och svar.
Godmorgon! Här kommer lite mer personligt…MELLAN STICKAN OCH LINNÈ frågade Hur gammal är du?Fyrtio om en månad. Exakt på dagen idag faktiskt.Vad har du för utbildning?Jag har alltså frisörutbildning från gymnasiet plus en massa andra utbildningar som hör ihop med frisörtiden. När jag tröttnade på att klippa hår hade jag tusen saker jag ville utbilda mig till. Så jag läste till en massa ämnen på Komvux. När jag gick frisörskolan så hade man bara engelska och svenska, det har ändrats nu, så jag satte igång med allt som jag tyckte jag hade missat. Matte, historia, naturvetenskap, samhällskunskap och en massa annat. Det var en rätt så märklig företeelse att plugga på Komvux men väldigt kul. Sen kom det ju liksom en drös av barn och jag kom av mig i pluggplanerna. Så det är allt. So far.
Hur startade mokkasin?
Vi flyttade till Katrineholm väldigt hastigt och lustigt. Jag saknade en sådan typ av affär i den här staden så tänkte att jag kunde väl öppna en själv. Tänkte väl som vanligt inte efter sådär jättemycket utan det kändes bra och kul och det räckte för stunden.
Var hämtar du din inspiration främst?Det är nog helt enkelt från det allra mesta. Jag kan hitta inspiration i allt från en sunkig loppis bland halvtrasiga prylar till ett superstylat Anthropologie i NY. Jag har nog ögonen ganska så vidöppna alltjämt, fastnar i sådant som andra oftast tycker är alldeles ointressant.
Sen så älskar jag städer. Paradoxalt nog för att ha flyttat till landet. Men att bara promenera planlöst och bara glo högt och lågt är en av mina favoritsysslor. Jag tänker superbra just då.Och människor såklart. Alla som vågar vara sig själva och gå sin egen väg. Och som är snälla. Min familj och mina vänner och en massa andra fina, öväntade bekantskaper som bara kommer i min väg. De inspirerar mig alla på sitt eget speciella vis.
STIL INREDNING & DESIGN frågade Jag tycker det är så kul att höra om drömmar och om hur företag kom till. Så min fråga är hur kom Mokkasin till från början?Det var nog mest lite av en slump. Helt oromantiskt och ospännande. Jag är nog så i det mesta, det bara blir. Saknade helt enkelt något i staden vi hade flyttat till. Så funderade lite raskt, frågade en bekant om hon ville haka på. Det ville hon fast bara i två månader så det var ju en intressant vänding. Fast det är en helt annan story.
HELENA – HELLYS JUL frågade Jag som är ny bloggare undrar hur du hinner1. hitta inspiration
2. hinna skriva
3. sköta arbete
4. sköta/umgås med familj
5. Sprida blogg
… på dygnets 24 timmar?
Ja, det är helgalet. Jag vet inte riktigt om jag hinner. Egentligen. Men jag städar inte så ihärdigt 😉 Och sen sover jag inte så värst mycket. Och så jobbar jag ganska så mycket på kvällar och nätter när resten av familjen sover. Bra eller dåligt upplägg kan ju diskuteras fast det funkar oftast ganska bra. Fast ibland funkar det överhuvudtaget inte alls och då är livet en enda stor megaröra. Det är just då man måste stanna upp och tänka att det kommer bättre dagar för det gör det ju. Alltid.
Japp, det var dagens svar…
Nu susar jag upp till Formex en sväng. Säg hej om du ser mig!
