-
elle interiör.
Vissa dagar händer sådär extra roliga saker som man bara blir alldeles glad över. Att få fint besök från Elle Interiör är precis en sådan sak. Igår kom väldigt duktiga Cia Wedin och Johan Sellén hem till oss och plåtade inför ett reportage som kommer att visas under våren. Det var otroligt kul att hänga med dessa begåvade människor under en dag. Lyxigt liksom.Och att se vårt hem i Elle Interiör. Tänka sig så det kan bli. Jag har läst Elle så länge jag kan minnas och alltid tyckt att den är min absoluta favorit i inredningstidningsdjungeln. Så därför känns det extra kul. Sådär nyp mig i armen kul. -
livet är en fest.
Nästan jämt. Och alla kalas i världen blir lite extra flotta med en pom-pom eller två. Fluffigt och lyxigt och lättplätt att göra. Supersant faktiskt. Och sy vimplar eller hängen eller vad man nu ska kalla det är minst lika enkelt. Små papperslappar sys ihop med symaskinen och det går i sådan rasande fart att du knappt förstår själv när det är klart. Pom-pom med vimpelhäng, ett superpyssel med andra ord.Syrrans Theo fyllde fem och istället för en… Ja inte blomma kanske, men lite glassigare än en ballong så svängde vi ihop denna pom-pom i all hast. Och jag lovar att det var klart på en kvart med lite knåpande i bilen till kalaset. Och vi gjorde ju sommar pom-poms efter den här beskrivingen. Men nu tog vi nog 12 stora ark till varje halva så det blev en tät och megastor boll. Och så lång ståltråd i mitten så det blir lätt att fästa ihop delarna. Japp, det var allt för idag.
-
livisen, det är allt dags att komma hem nu.
Tänka sig. Att det här är min lilla miniunge. Och vips så var hon åtta år och ska börja tvåan till hösten. Och tuff, stentuff stundtals. Surar och stänger dörrar jättehårt och härjar och tycker att hela världen är dum. Superdum till och med. Tusen lappar åker upp och ner på dörrarna till egna rummet om att inga småbarn har tillträde. Inga föräldrar heller för den delen. Och Veronica Maggio spelas på repeat så det dånar i öronen på oss. Och kläderna är fel och frisyren är fel och allt är absolut fel. Och jag suckar och våndas över min älskade Liv och tänker på hur ska det bli när hon blir tonåring. Hujedamej vilken pärs.Men så drar hon iväg med bästisen till Stockholm. Hon följer med henne hem efter de har varit besök hos oss några dagar. Och hon och Ellen shoppar loss på Monki (likadana kläder såklart), går på filmpremiärer, badar vid Långholmen och hänger som bästisar gör. Och hon vill inte åka hem och försöker till och med förhandla sig till extratimmar innan det är dags för hemresa imorgon vid lunch. – Men tolv!! Mamma! Kan jag inte ens få stanna till klockan ett?Och här hemma är det tomt. Så in i vassen tomt. Och tyst. Åh vad vi saknar. Allihopa går vi runt här och saknar. Tre nätter och fyra dagar är ju jättelång tid.
Samtidigt, under förhandlingen tidigare ikväll om extra timmar, så blir jag alldeles varm i hjärtat. För hur fint är det inte med riktiga bästisar. Sådär när det är alldeles på riktigt. När de kan vara precis sig själva och älskar att bara vara. Men så blir jag lite sorgsen också för de här små tjejerna kan sakna varandra så in i norden. Och då känns det jättelångt mellan Katrineholm och Stockholm. -
ibland bor vi i vår övernattningslägenhet i Paris.
Jag skojade bara. Men om man inte vill bo på hotell så kan man ju alltid hyra 160 finfina kvadratmeter. Och då skulle man ju lätt kunna leva familjeliv i Paris. Lite på låtsas eller inte alls på riktigt egentligen. Men håll med om att det vore väldans trevligt. Förresten så åker vi till Paris om några veckor fast då bor vi inte där typiskt nog. Men är det någon som vill tipsa lite blir vi glada. Det var tolv långa år sedan jag själv var där och nu har vi de två äldsta barnen med som är snart 7 och 8 år. Och det blir vänligt men bestämt ingen tur hit. -
den har ju alltid funnits där III.
Kan bara inte låta bli att visa lite bilder innefrån den där stugan i skogen. Jag minns någon gång för sisådär tjugo år sedan då man tyckte att man hade stil fast det var precis tvärtom. Då härjade jag och min syrra på om att allt var fult där, i stugan. Vi tyckte att våra föräldrar borde byta ut både det ena och det andra till något mer modernt och snofsigt. Typ Ikea. Men det gjorde de inte. Gudskelov. Tänk om 1800-talstorpet hade blivit Ikea-stylat a la 80-tal.
Fina mormor och morfar på bröllopet 1944. Åh, vad stiligt. Och alltså, brudbuketten! Måste verkligen ta och fråga mormor, som fyller 92 nästa år, om brudbuketten. Den ser ju alldeles magisk ut. Som den liksom aldrig tar slut.
Blev lite nykär i tavelväggen. Fast den alltid har sett ut precis sådär så föll väl solstrålarna lite extra vackert. Sånt händer ju ibland.
Lite schysst 60-talskonst. Pipan känns morfar. Han rökte alltid pipa när han levde.
Det är inte så mycket vitromantiskt över stugan. Lite lagom sådär. I och för sig så var det visst fler finheter för några år sedan men några tjuvar tyckte precis samma och snodde åt sig halva bohaget. Påtal om icke vitromantiskt. Jag skulle ju såklart ha plåtat köket. Det är knallgult med blå luckor. Inte så mainstream direkt. Och inte ett dyft romantiskt. Eller kanske lite, på sitt sätt.
De där broderade tavlorna är ju rätt fina. Det är kanske det man ska göra när andan faller på, när man inte kan sova eller nåt. Brodera lite. Eller fixa ihop en sådan där duk. Ärligt talat så är det lite hantverksmecka i den där stugan.
Och den där väckarklockan tickar som en galning annars hade jag nog råkat få med mig den hem någon gång. Sådär av misstag. Den påminner mig om den här.
Lika roligt som det var att klottra i gästboken när vi var små, lika mycket våndades vi när vi blev äldre. När man inte kom på något fyndigt utan drog till med något fjantigt nödrim för hundrade gången.
Den här gästboken var en present från min mormor till min morfar. På bröllopsdagen. Jag svimmar så fint.
Mammas gamla poseibok, men den måste få ett eget inlägg. Rart som tusan.
Och broderat igen. Önskar jag kunde säga att jag gjort den själv. Måste lära mig känner jag ända in i hjärtat. Och det var nog allt från stugan. -
mini rodini i nätbutiken!!
Yrvaken rusade jag ner och öppnade dörren imorse. Ni vet när man hör i drömmen att något ringer fast man fattar inte att det är dörrklockan. Och när man väl fattar så inser man att det måste vara något väldigt viktigt för det ger sig inte. Och där stod DHL-killen med nya Mini Rodini kollektionen. Hej, hej liksom. Så nu måste ni få veta. Mokkasin eller LITTLE CUTE Mokkasin (som nätbutiken kommer att heta) kommer att sälja Mini rodini! Som en av få svenska nätbutiker och det är kul vill jag lova. Och fastän butiken inte är klar riktigt ännu så kan jag ju ändå skicka kors och tvärs. Som förut. Och nyheter kräver fraktfritt eller hur?
Parkasen är grym. Så grym så jag vill ha den själv. Som förra årets parkas i modellen men med att oljerocksliknande ytskick, superpraktiskt och ursnyggt. Och fuskpälsen… vår ständiga favorit sedan den allra första i brunt och sen kom det en svart. Men den här, lovely! Och påfågelklänningen då! Absolut en av favoriterna.
Leopardoverall! Låt vintern komma säger jag bara. Det är ju en lycka att kränga på ungarna vinterkläderna när de ser ut så här. Kolla bara tjejen högst upp, dunis med papegojor. Bjöntrycket finns på tröjor, bodysar och leggings. Känns stiligt snyggt.
Och hästen. På klänningar också och på en gul och grym sweater om jag nu minns rätt.
Det är gula blixtar på klänningen och det trycket finns med blå bakgrund och röda bilxtar. Coolt. Och Bulldogen, söööt!
Eiffeltornet är finfint. Allt är det. Nu vill jag ingen annat än att rota runt i alla de där kartongerna. Som rena rama julafton.Fast just nu är det prioritering som gäller här hemma. Världens roligaste besök ganska så snart gör att jag har lite att stå i. -
jag har ju så fullt upp.
Ojojoj. Det är dags att blogga igen tror jag minsann. Tänka sig vad dagarna går. Men jag har ju haft fullt upp med att pussa min man som har varit borta alldeles för länge. Och sova ikapp eftersom jag är löjligt mörkrädd i vårt stora hus när jag är själv hemma (själv och själv, barnen var ju hemma men ändå) och jag vet att det är fånigt och att jag borde vänja mig men ändå. Och så kommer det ju så många fina vänner på besök. Och då måste man ju mest äta god mat och dricka vin och babbla. Det är ta mig tusan det bästa jag vet här i livet. Älskart.
Bilder från gästernas rum förresten. Med fina vykort från Fine Little Day och snart i min nätbutik. Vi ses imorgon!
