-
fina fredagen.
Regnet öser ner och jag sitter på verandan och jobbar. Det är där regndropparna smattrar som allra bäst. Håller med Liv om att det är himla fint med sommarregn som står som spön i backen. Inte kallt och ruggigt. Bara blött och stövlar och fina paraplyer. Om man nu inte ska göra något väldigt speciellt förstås. Då regn känns sådär. Men annars.Jag fastnar på Freunde von Freunden och vill åka till Berlin igen.Linda på Call Me Cupcake svänger ihop ett dessertbord utan dess like. Sådär bara. Som hamnar hos självaste Amy Atlas som jag kalasdrömde om tidigare.Jag önskar mig den här regnkappan som Johannas kompis har designat. Eftersom min sitter på en tjuv i Köpenhamn. Det är också hos Tant Johanna jag först ser att hemmet från ett av mina absoluta favorit hemma-hos-reportage är till salu. Lika fint nu som då i Elles septembernummer 2007.Så känner jag att det är ju i en lada man ska kalasa. Titta på fina bloggen DoreDoris och Carolinas grymma bröllopsbilder.Fin fredag till er!Pictures from Freunde von Freunden. -
lula. och tivoli.
Den är finast. Absolut finast av alla tidningar jag läser. Senaste numret verkar fortfarande finnas på Papercut. Men säkerligen inte länge till för den är alltid slut.En viktig liten uppdatering. Nu när vi ändå är inne på tidningar. Serietidningen Tivoli är väldigt bra. På många sätt. Mina barn gillar den skarpt. Och hos Underbara Clara kan man läsa att den snart inte finns längre. Men om flera prenumererar så kanske den får finnas. Så här, gör det! -
hur dum får man lov att vara.
Idag vill jag köpa en endaste sak. Ni kommer inte att tro era öron. Men en torktumlare vill jag ha. På direkten. Vi hade en när vi flyttade hit för fyra år sedan. Ett halvår senare gick den sönder och det har inte blivit av att köpa en ny. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Är det någon som kan gissa hur många strumpor det blir på fyra ungar och två vuxna? Men vi har hängt strumpa efter strumpa, plagg efter plagg, år efter år. Bara för vi inte har kommit iväg och köpt en torktumlare. Det har liksom inte blivit av. På tre och ett halvt år. Ibland har min man (aldrig jag) sagt, nu åker jag iväg och köper en torktumlare. Då har jag sagt, fy sjutton vad tråkigt att köpa en torktumlare. Vi gör det en annan dag. Och så har vi glömt bort det igen och svurit över de där hundratals strumporna. Det kanske inte är exakt hundratals men det känns så. Liksom hur lätt är det ens att hänga små ministrumpor i storlek noll? Utan klädnypor är det nästintill omöjligt. Och vi har kanske femton klädnypor. Inte ens det har vi kommit iväg och köpt. Det är inget synd om oss. Inte alls, bara förbaskat dumt prioriterat. Så idag måste det bli av. Jag känner att vårt liv kommer bli så mycket lättare med en torktumlare. Ja, gud vad jag känner det. Egentligen skulle jag inte skriva det här för jag tycker nästan att det är lite för dumt. Jag skulle faktiskt bara fråga om det är någon som vet något om den blå stolen? Jag vet absolut ingenting mer än att jag gillar den väldigt mycket. Fast den har trasigt tyg och måste limmas innan den går att sitta på.
-
the place to be.
Det börjar arta sig för Viggos träkoja. Här är en vägg på plats och nu är alla väggar uppe. Alla vill hänga här. Helst samtidigt. Vilket funkar sådär på fyra syskon plus lika många kompisar. Minst.
Största kusinen fixar skylten. Gulligt. Och påtal om träd. Jag har ju lite svårt för att såga ned träd. Till och med när de inte har någon stam kvar och man måste ha en massa järngrejor i för att hålla ihop det. Men om det tillslut inte finns något val (fy tusan så sorgligt) så känns det lite bättre om det kan bli en koja av det. Lite terapi-bygge sådär. -
tänk er att de där figurerna travade in i min trädgård, oj så fint.
-
sommarlov.
Skolavslutning. Och en försmak av stormig tonårstid såhär redan i första klass. Det handlar om kläder. Jag skulle inte säga något om jag tvingade Liv att bära värsta stassen. Tidernas festblåsa liksom. Typ paljettprydd puffklänning a la maräng. Inte ens i närheten faktiskt, hon bestämmer nästan alltid själv. Men nu var det ju i alla fall skolavslutning. Och jag gick med på de gamla vanliga conversen och svartvit randig långkjol. Men så var det en liten hake. Som gjorde att det härjades i tre timmar igår, surades halva morgonen och var det första som kom på tal efter själva avslutningen. En simpel vit liten blus med pyttelite brodyr, ett par fjuttiga veck och en svag minipuff i ärmen. Istället för ett svart urtvättat trikålinne. Japp, där har din dagens dilemma och elände. Och gårdagens. Och dummaste mamman i världen var löjligt konsekvent. Orubblig. Lite finess får det allt lov att vara. Sista dagen i ettan och allt. -
ohoy.
Viggo är salig över sin nya tapet som kom upp för ett par månader sedan. Och den är liksom så mycket han att det nästan är lite märkligt. Om nu en tapet kan vara som någon. Inget ont om den förra men blå tapeter och vitmålade blanka golv har förmågan att göra rum väldigt kalla. Nu är det precis tvärtom.
Och hur coolt är det inte att Otto Dunker var åtta år (för en sexårig Viggo blir det nästan idolstatus) när han ritade tapeten som sedan distribueras av Photowall. Att den dessutom nominerades till Formex Formidable 2010 gör ju inte det hela mindre grymt. Fast inte det minsta konstigt att äpplet faller så här jättenära trädet när man har en sådan väldans begåvad mor. -
snyggbok.
Hittade en fin bok till min man häromdagen. En resebok om New York. För barn i och för sig men så jädrans fina illustrationer så han fick den ändå. Kanske inte världens mest aktuella då den gjordes på 50-talet. Men det är verkligen strunt samma i det här fallet. Ska köpa den om Paris med. Och London.
-
livet är saft och bullar och fantomen i en trädkoja.
Absolut är livet i en trädkoja. Om du aldrig har suttit sådär mitt i ett träd och tittat upp mot himlen genom alla grenar och blad så se till att göra det någongång. Finfint. Viggos trädkoja har än så länge bara ett golv fast det gör inget. Lego och serietidningar är på plats och då är det perfekt ändå.
Viggo och Liv älskar att läsa serier. Vi köper nästan alla på loppis. Viggo hittade en ny favorit i helgen. Vi fick åka tillbaka och luskamma loppisen på alla gamla Fantomen-album. Och Viggo och hans pappa har ägnat helgen till att reda ut all Fantomenhistoria som om det vore en av jordens sanningar. Jag försökte säga något om hunden. Ni förstår ju själva att jag inte var vatten värd i Fantomensammanhang efter det…
-
vi kalasar istället.
Nu är det tomt på Drottninggatan 3, nycklarna är inlämnade och kontraktet rivet. Och nu är det är sommar och solen skiner nästan jämt och snart känner jag mig säkerligen som ballongerna på bilden. För med er världsbästa pepp och kloka ord kan man liksom inte göra annat. Nu får det banne mig vara slut med vemod och grubblerier, en gång för alla.
Så jag fastnar på fina festsidan My Little Day och funderar på när vi ska ställa till med kalas härnäst. Japp, ett flott pastelligt trädgårdskalas vore minsann det enda rätta.Photography: Dubi Marion Clark by Milk.
