mod.
Idag går min pappa i pension. Tillsist tog han mod till sig och slutade. Men det var ingen lätt match. Tog två och ett halvt år att bestämma sig. Det var ju så kul att jobba. Lika kul som när han började för 53 år sedan. Och varför ska man, när livet är lätt och enkelt. Och man har lyckan att vara frisk. Då blir det lite märkligt. Som att byta liv på beställning liksom. Fast beställningen inte är ens egen.
Så jag tror det behövs en skopa mod för att våga. Våga prova det nya livet. Min pappa började måla när han var fjorton år och sen har han fortsatt. Och gillat. Verkligen gillat sitt jobb. Jag vet att jag har frågat, men är det inte lite tråkigt. Sådär ibland. Nope, det är perfekt, jag gillart. Jaha, vad bra. Och det märks att han gör det. Han är duktig som få min far. En riktig målarmästare.
Men ändå. Det är hojväder, fiskarna nappar och vid sommarstugan skiner solen.
Hurra för dig idag, min käre far!
Och årtalet, vid utsikten, är 1964.