-1
archive,date,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

jag fann ett litet slott.

Jag måste ha jordens snällaste bloggläsare. Här visar jag värsta kaosröran och så rasar det in fyrtio fina hälsningar. Tack, ni är allt bra rara människor. Ni gör helt enkelt mina dagar mycket roligare, lite extra fina sådär. Och jag borde ta de där hälsningarna och tejpa upp dem på väggen. Så när någon säger hrmmpff, vad du har rört till det…nu igen.. visar jag bara upp beviset på att mitt eviga kaos minsann är en snyggröra. Så det så!
Och som om det inte räcker med att jag inte är så ordningssam. Jag är glömsk också. Så det är aldrig ett dåligt tillfälle att påminna mig om saker och ting. Jag är enbart tacksam. Så tack för jag blev påmind om det vackra lilla pappersslottet som jag såg för första gången på Formex. Och som jag vek och plåtade och glömde bort. Men här är det.
Ett gäng studerande från Slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings Universitet ställde ut på Formex. Eftersom jag aldrig får nog av saker i papper och fortfarande tycker det är lika magiskt med konsten att vika papper så fastnade jag direkt för Maria Brobergs små hus. I finaste mönsterna. Jag vill ha en hel liten stad på fönsterbrädet. Vore allt bra fint.

tisdagstema om blogghörnan.

Först tänkte jag smita undan dagens tema på Fabriken. Sen tänkte jag låtsats. Sätta datorn i husets vackraste vrå, slänga en tjusig pläd över en stol, köpa lite blommor, kuddar, ljuv musik… Men vad fasen, det är lika bra att erkänna. Sanningen om min blogghörna är totalt oglamorös. Totalt ostylad. Och totalt ostädad.
Vi har ett helt orenoverat rum. Det sista man kommer till i vårat hus. En gammalt kök där allt finns kvar. Spis och ljusblå tapeter med björnbärsbårder. Här bloggar jag och här blir det lite som jag uppenbarligen är. Rörigt. Såklart att jag också kan städa men det är en ren bedrift av mig. Om jag bestämmer att nu städar jag, då gör jag det såklart och snyggt blir det. Om jag inte bestämmer det så är det värre. Det går liksom inte automatiskt. Ordningen sitter inte i ryggmärgen skulle man kunna säga. Det gör den verkligen inte.
Liv har ärvt sin mammas ordningssinne som icke är. Häromdagen satt hon bredvid mig och ritade. ”Jag tycker du har rätt så fint här… Det är så… färgglatt… liksom.” Just nu är högarna rätt snygga faktiskt, om jag får säga det själv. Men det kan se värre ut. Tänk er nio svarta bokföringspärmar och fakturahögar. Då är jag glad att jag åtminstone ser himlen där bakom fulhögarna.

söndagsbild och efterlysning.

Nu är det så att jag håller på och pysslar med ungefär en miljon grejor. Därför hinner jag inte blogga så mycket. Och det grämer mig. Men roliga saker är på gång och då kan jag inte säga nej. Nope, det går inte alls för sig. Och tids nog kommer det roliga även hit.
Min söndagsbild för Fabriken får vara förra söndagens höjdpunkt. Morfar tapetserade Livs rum. Och sen dess har vi mönstermaxat som galningar. Tyger, madrasser, kuddar, askar och annat i total motsats till minimalism. Helskönt rum. Ni ska få se. En annan dag.
Efterlysning! Jag behöver en vägglampa. Åt industrihållet. Ni vet en sådan med längre arm. Helst svart eller grå fast det funkar med annan färg också. Fast mer åt naturfärger inte så grälligt och färgstarkt. Och så får den gärna vara billig också. I alla fall inte megadyr. Så om någon vet, hojta till.

tisdagstema om konst.

Fabrikens tema idag är konst eller vad är konst för dig. Konst för mig är något som berör mig. Eller andra. På ena eller andra sättet. Och förmodligen inte på samma sätt. Vad det är för något, är mindre viktigt i det stora hela. Fast jag måste ändå erkänna, att många gånger då jag kärar ner mig i något som fått äran att kallas konst så är det något förbaskat dyrt. Förmodligen fotokonst. Tänk att ha stora hiskeligt snygga fotografier på väggarna. Håhåjaja, i ett annat liv. Maybe.
Just nu har vi ingenting på väggarna härhemma. Jag har tagit ner allt. För att ändra om. Och i vanlig ordning stannade det just såhär. Alla Lisa Rinnevuo-tavlor (hennes blogg) i en hög på golvet. Alla Nomis och Charlies tavlor i en hög på bordet. Lite så ser det ut överallt i huset just nu. Halvfärdiga högar. Fast jag har en plan. Så det så.
Spana konst på Fabriken idag.

lite tivolifeeling skulle sitta fint.

Hej du stormiga måndag! Det blåser likt höststormar här.  Det blev ny tapet i Livs rum. Med besked kan man väl kalla det. Tapeten var ju inte direkt diskret. Fast fin. Bilder kommer. Men när jag ändå är inne på hustapeter kan väl Viggos blå vägg få synas lite på bild (eftersom den snart är ett minne blott). Och hans fina lilla flygel som har klinkats på under åren. Han fick den på julaftonen då han nyss fyllt tre. Den är välanvänd vill jag lova. Vid hemmakonserter, vid teaterföreställningar, vid enmansshower, vid dansuppträdanden, vid rysliga spökrumsvandringar…
Och ny fin poster av favoriten Ingela P Arrhenius. Tivoli heter den. Såklart. Och färgerna är så himla fina.
Och så kunde jag ju inte motstå den andra nyheten. Stockholmsmotivet. Kanske inte helt glasklart motiverat för en affär i Katrineholm. Men eftersom jag nu saknar Stockholm så in i vassen och tyvärr. Så kanske jag kan gå och kolla på den där om dagarna. Och liksom tänka hejhej stan. Då kanske den känns närmare. På något vis.
En liten uppdatering. Flygeln är från Kalikå. Finns också som beställningsvara på Mokkasin. Finns som vit och svart.

söndagsbild och tapetnostalgi.

Inte för att jag trodde att ett tapetbyte skulle göra mig sentimental. Men imorse drabbades jag av värsta ångern. Ringde min far som skulle komma hit  och tapetsera Livs rum. Jag har ångrat mig. Eller jag har inte direkt ångrat mig men jag måste fundera. Fast det var försent, tapeterna var redan förberedda. Jaha sa jag och lade på. Liv själv undrade mest vad jag sysslade med, det är ju ändå hennes rum. Och vi hade ju bestämt oss. Äntligen. 
Men de där fina husen som jag förälskade mig i 2003
(åtta år sedan…jag vet, kom igen!) precis innan Liv kom till världen. De har ju hängt med liksom. Från västra Söder till östra Söder, från Stockholm till Katrineholm. Gulp och sniff. Men så är det. Ny tapetera i barnens rum för nästa vecka ryker nästa husvägg, i Viggos rum. För denna fining. Den med båtar.
Söndagsbilder på Fabriken idag.

till er som undrade.

Lite kalasiga tips såhär på lördagseftermiddagen. Några undrade om kalasstrutarna. En väldigt lätt variant som gick på nolltid att göra. Papper från snyggpysslet där varje ark är 20×20 cm. Alldeles perfekt storlek. Lägg två hörn mot varann utan att vika pappret. Och fram med en alldeles vanlig häftapparat. Visst kan man limma men tusan det ska ju hålla också. Och snabbt går det. Så häfta ihop ena sidan. I med godiset och stäng med ett klistermärke. Plus namnet med en dymoremsa om man har turen att äga en. Tadaa, klart.
Och så ett bra tips på skattjakt. Vi har kört avancerade skattjakter under åren. Där vi funderat ut världbästa, urspännande ledtrådar. Där både mystiska telefonsamtal och allehanda experiment har ingått. I år hann vi inte det. Men vi hann en supersnabb som var minst lika uppskattad. En individuell variant. Varje barn fick  varsin egen ”karta” med namn, en endaste klurig ledtråd till rummet där man skulle leta (tex i rummet med röd lampa i taket, med gula blommor på väggen…)plus det gamla hederliga fågel, fisk eller mittemellan. Gillades skarpt.
Och så var det ju fiskbensflätan. Liv har tjatat om en sådan ända sedan hon såg den i HM´s vårkatalog. Och ett antal gånger har vi varit på gång med den där flätan. Alltid på morgonen, alltid när fyra ungar och en mamma försöker komma i tid till skola och dagis. Det har aldrig blivit någon fläta. Jag har liksom inte orkat minnas hur man gör. Och som gammal frisör känns det onekligen som ett nederlag.
Så blev jag påmind om den där flätan igen när jag läste nya och så otroligt fina bloggen Kviddekvitt. Och självklart mindes jag när klockan inte var sju på morgonen. Men hur förklarar man frisyrer utan bilder… Dela håret i två delar (istället för tre som vanlig fläta) Plocka hela tiden tunna slingor från varannan del och lägg över till motsatta sidan. Ju tunnare hårslingor desto finare fläta. Jag känner själv att detta inte var världens bästa beskrivning. Det kanske går att googla på det?
Här gör vårsolen sitt bästa för att smälta bort all snö som har kommit. Det första Charlie sa när han vaknade i torsdags var ”Är det julafton idag?”. Men en kund i affären sa att i veckan blir femton plusgrader. Det är ju inte klokt så skönt. Ha en fortsätt skön helg!