-
tisdagstema om favoritmöbel.
Jag gick runt härhemma och funderade över Fabrikens tisdagstema, favoritmöbel. Och nope, jag kunde inte välja. Omöjligt. Nästan alla våra möbler är favvomöbler på sitt eget lilla vis. Kanske för att vi nästintill aldrig impulsshopar möbler. Kanske för att vi hellre har det lite glest (inte så lite glest ibland) i möbelemanget tills det känns rätt. Det kan ju ta sin lilla tid men hellre det. Och det är såklart att vi också felköper. Att vi tror att vi har tänkt färdigt, slår till och så blir det fel ändå. Ingen världslig sak egentligen. Men onödigt liksom. När vi flyttade till huset köpte vi två (till och med 2!) ganska dyra soffor och när de så levererades till vårt vardagsrum höll jag på att svimma av ren förskräckelse. Hur hade vi tänkt nu? Det här var väl inte vi överhuvudtaget?! Och vad gör man då, man har ju liksom inte öppet köp på soffor…. En lång historia men det slutade med att vi hämtade upp vår gamla slitna soffa från källaren och sydde överdrag. Den räknas inte till favvomöblerna men det är lite skönt med en soffa i vardagsrummet.Nåväl, det får blir ett par favoritförvaringsmöbler som ni sett förut. De har passat precis lika bra i pyttiga lägenheter som ett stort hus. Jag älskar dem för formen men även för funktionen. Som våra kära Snö-byråer. Det började med en för sisådär tio år sedan och jag gillar dem precis lika mycket idag. Nu har barnen varsin som klädförvaring, den enda faktiskt, och jisses vad där ryms. Och det är väldigt bra att den är lite hög sådär för ovanpå får det oftast vara lite i fred. Så oavsett rådande kaos inuti(och utanför)så står den där och är alltid lika fin.
Och John Kandells Pilaster är fantastisk. Hur rörigt som helst men fint ändå. Bara som en jättehög med böcker. Kopior i all ära men tusan vad man kan proppa den här hyllan full utan att hyllplanen rör sig en millimeter. Våra har några år på nacken men är forfarande som nya. Och sånt gillar jag. När möbler liksom står pall. Både i röra och allt ståhej som oftast råder härhemma men också i tiden. -
min idol.
Jag kan inte få nog av Ditte Isagers bilder. Jag bara älskar dem.
Nu har jag dessutom kärat ner mig i hennes hemmakontor som var med i senaste Elle Interiör. Den här bilden passar perfekt som inspiration till Livs nya pysselrum. Det är för all del hennes sovrum också men hennes grejande med ditt och datt finner inga gränser. Hennes skrivbord som syns här är alldeles för pyttigt och är ständigt överbelamrat (plus hela golvet) med nya projekt. För att inte tala om väggarna. Först så sa vi väl, inte nåla eller tejpa på väggen. Men vad gör man. Det är såklart att ungen måste få ha sin egen lilla moodboard. Nu vill jag ha ett sådant gammalt tapetserarebord som på bilden. Enkelt att skaka fram trodde jag med en pappa som är målare. Men nix, sa han, ett sådant gammalt det kunde han nog inte hitta. Men han lovade att leta i alla vrår och fråga ALLA sina målarekompisar så jag hoppas fortfarande.Alla bilder Ditte Isager. -
söndagsbilden.
Sådana här kan man ju göra själv till sin darling, om andan faller på. Schabloner och spraymåla eller annars kan man ju alltid köra lite på frihand sådär. Sen ner med dem i en flott ask. Med bokstäverna uppåt. Tjusig present faktiskt. Jag fick mina i en svart låda, en fyrdelad. De var köpta på Day. -
vägra julstress.
Vi julfixar lite lagom hemma. Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan för allt man inte hinner. Jag tänker vägra julstress i år. Det är bestämt. Julkorten får bli en get efter tipset igår. Och barnen ritar egna kort och skickar till bästisarna långt borta. När det gäller pyntet så är det inte heller särskilt maxat. Jag har några favvosaker och barnen har desto mer. Så de kör sitt race och jag tar det med ro. Kanske inte så stilrent på vissa ställen i huset, kanske inte som jag hade gjort själv. Men de är glada och jag med.
Men de få favoritsakerna tar jag gärna fram. Som stjärnan som jag fick från en av mina bästa vänner en gång. Den är så fin, så fin. Finns här. Trycket har Sandra Juto gjort, som har ett jättebra erbjudande som jag tipsades om här. Tillsammans med tre andra bilder är det Nomis och Charlies julklapp. Men de är så fina att jag har inte haft någon lust att slå in dem. Uppe på skåpet har ingen ändå någon koll. En annan sak, när ni ändå är inne hos Darling Things så smit in på den nyöppnade, finfina nätbutiken.Ha den skönaste helgen! Jag ska göra bokföring, hurra… -
det är så bra, så bra.
Jag är så nöjd med min lilla upptäckt. Klickklick så är finaste tidningen på väg till mig. -
min lördagsnatt.
I lördags fem minuter innan stängningsdags på Åhléns kärade jag ner mig i det här tyget. Tänkte direkt på gamla ljusblå, fina madrasser. Och på lite lagom juliga kuddar. Fanns ju varken bollfransar eller andra fransar så bandet var väl inte direkt menat som ett slags kantband men så fick det bli.
Jag kan bara säga en sak. De här kuddarna var en bedrift. Jag och symaskiner är aldrig sams. Aldrig. Så många gånger jag har övervägt att hiva ut dem genom fönstret. Jag fullkomligt avskyr när inte maskiner funkar, det finns få saker som gör mig så irriterad. Sådana här lättplättiga kuddar utan extravaganser går ju annars snabbt som tusan att göra.
Så på natten tar jag min superproffsiga maskin med 4 trådar (ni vet en sådan som gör allt, klipper till och med) och tänker att jag är klar med detta på en halvtimme. Då ser jag att nålhelsiket är av. Och någon ny nål har jag ju inte. Suck. Tar syrrans gamla, ärvda snyggbernina (skymtar lite här) från 60-talet. Jag har snott den för att den är så himlans fin, som en gräddig kitchenaid. Den brukar funka men just den här natten gör den det inte. På en systräcka på 120 cm hoppar tråden ur nålen i genomsnitt 6 gånger! Dubbelsuck. Så jag syr några centimeter, trär i tråden, syr igen… fattar ni så irriterande!? Fast skam den som ger sig men till sist börjar den gnissla alldeles förfärligt så då hämtar jag den tredje maskinen. Min inte alls särskilt gamla Bernina men uslare maskin får man leta efter. Den syr inte, den trasslar och hakar upp sig och håller på. Okej, den håller ihop tygbitarna men på ett väldigt fult sätt. Så de här kuddarna synar man inte i sömmarna. -
julklappspimp.
Efter ett himla bra tips här så gjorde barnen sina julklappsetiketter igår. Jag tycker det är fint så här. I all sin enkelhet. Men ikväll ska det målas och glittras. Och om ni kommer ihåg ljuskronan så fattar man ju var det slutar.
-
som en gosig kofta.
När man ändå är i önsketagen. En matta från Patrica Urguiola skulle sitta fint. Dream on… Men attans vad fina de är. Titta och dröm mera på Gan-Rugs.
-
svart-brun-grå-skala.
Jag önskar mig två tavlor. Eller åtminstone en. Jag vet i tusan vad det ska vara för motiv, men det enda jag vet är att färgskalan ska vara lite såsom Cassandra Rhodins fina Ballerina (plus Hair var ju en riktig snyggkombo). Inte för svart utan lite mjukare. Någon som sitter med något bra tips? -
tisdagstema om julfönster.
Jag älskar fönster. När de är rätt så är de är det allra finaste på ett hus eller lägenhet. Jag har haft mina drömmars fönster. Bättre än såhär blir det inte. Djupa sittfönster. Med bubbligt gammalt glas som gör världen utanför lite mer magisk. Då räcker det så bra med utsikten.Riktigt så är det inte nu. Alla våra fönster är inte från 1913. Men ändå så räcker det rätt så fint med det som finns där utanför. Så vi har inte så mycket i våra fönster. Inte ens till jul. Första julen här köpte jag amaryllisar till nästan alla fönster, jättemånga blev det. Jag var superpeppad att hålla dem vid liv (jag är värdelös på allt annat än snittblommor) då fick alla någon sjukdom och dog en efter en. Fast de var tydligen redan smittade på handelsträdgården så jag fick nya. Men jag gav upp lite då. Det blev liksom första och sista gången vi körde en amaryllisjul(fast vi har några i vas). Men pappersstjärnor har vi och några hängade saker i glas. I klarglas.
Slipade stora glaskulor och de här (ja, vad kan man kalla dem?) grejorna som hängde i en mobil när jag var liten. Då tyckte jag de var fula. Men för några år sedan såg jag liksom tjusningen med dem. Fast finast är de på vintern. I det blå ljuset.
